Imorse när jag gick till skolan var det en liten flicka som varit hos sin farmor och farfar/mormor och morfar och hon sprang och hade jätte bråttom till skolan. Sedan snubblade hon på trottoaren och en kille som gick nästan bredvid henne kollade bara och gick vidare. Jag hörde hur flickan började gråta och skyndade mig fram till henne. Hjälpte henne upp på fötter och borstade bort grus från händerna. Sedan gick jag med armen runt henne och tröstade henne. När vi kom till korsningen där hon skulle svänga till Övernäs och jag skulle gå vidare sa vi hejdå. Hon var en främling som behövde hjälp och jag gav henne den hjälpen. Jag tyckte så synd om henne. Och jag kommer aldrig se henne igen...