Ikväll har vi spelat volleyboll, trots det dåliga vädret var vi fast beslutna vid att spela volleyboll! Först hade vi tänkt vara på Lilla Holmen, men där var det upptaget så vi gick till Gröna Udden istället. (Jag har aldrig förstått vitsen med två badstränder så nära varandra före nu.) Till en början var det Lolli, Fia och jag. Sedan dök Tomas, Fro och Andres upp (motvilligt). Vi spelade ett tag och vi ska inte prata om hur det gick...

Efter det for pojkarna hem och vi spelade fotboll tills vi fick för oss att vandra lite i vattnet med kläderna på. Fia och jag är inte riktigt normala, vi brottades i vattnet och det hela slutade såklart med att vi båda föll omkull med kläderna på. Jag hade trosor, bh och jeans att ta på mig efteråt och Fia hade trosor, bh och tröja. Haha, så vi gick efter våra saker och skulle lägga dem på bryggan och byta om där. Vi valde att gå i vattnet till bryggan (fråga mig inte varför) och då sjönk Fia ner i leran, så hennes enda torra tröja var nu blöt. HAHA. Usch, stackars henne, men vad kul jag hade!

Tillslut lånade Lolli (som var torr och glad) ut sina shorts (Fia) och sitt linne (mig). Vi ringde till Casper för att höra om dom spelade fotboll (så vi skulle ha något att göra), men ack nej, 'det är för dåligt väder'. Tråkigt.

Då gick vi till Andrea och pratade och flummade. "Vad/vem tänker du på när jag säger 'sommar'?" Sjukt.

Lolli och Fia for hem runt 10-11 tiden? och jag och Andrea planerade vad vi ska handla till middag åt oss två imorgon. Vi ska till min stuga så. (Hur vi kommer dit är ännu oklart, men hey, vem har sagt att man måste planera allting?)

Utan att jag märkte något gick klockan och vid halv 1 fick Andrea ett mess av mamma där hon frågade var jag håller hus. Inte hade jag tänkt på att klockan var rätt mycket och att jag hade mobilen i moppen. Inte heller tänkte jag på att jag hade lovat att gå ut med hundarna, eller berätta för mamma vart jag skulle.

När jag kom hem var mamma sur/orolig över mig och sade att jag får gå ut med hundarna imorgon bitti.

Nu är jag trött och har lite ont i magen, jag tycker inte om att göra mamma orolig. Det var ju faktsikt inte meningen.. :/

Jag har kollat på massa folks bilder på www.bilddagboken.se, där såg jag en bild på Wille, och jag undrar varför han alltid ser så satans cool ut på alla bilder? Jag blir sur.
Sedan började jag tänka och känna efter, hur kändes det att kolla på en bild på honom? Jag vet inte, men det kändes inte så mycket. Kanske jag börjar inse faktum och glömma bort allting? Nej, usch, vad hemskt. Inte vill jag glömma bort allting, trots att det var så lite och så otroligt ingenting så vill jag komma ihåg den tiden. Men jag vill glömma alla känslor som kommit efteråt, jag har reagerat och betett mig på ett konstigt sätt. Jag vet inte varför, men det blev en sådan total omvändning och allting blev bara fel. Jag hatar och ångrar fortfarande allting så jävla mycket. Skulle jag få välja en sak här i livet jag aldrig skulle ha gjort, då skulle det vara den där onsdagen. Den där torsdagen som kom dagen efter, den var fylld med total lycka (konstigt, jag vet. Men då var allting bra, sedan kom allt det jobbiga). Jag undrar om jag någonsin kännt ett sådant lugn inom mig förut? Och om jag kommer göra det igen?
Vem vet?