Rädsla

Jag är livrädd för att gå runt i mitt eget hem utan lamporna tända.
Hjärtat bultar snabbt, snabbt... Jag hör knarrande ljud överallt, jag ser skuggor,
jag tänker ut ställen där det skulle kunna hoppa fram någon.
Jag var inte lika otrygg när jag var tillsammans med dig Eddy,
även fast du inte var med mig ens hälften av gångerna jag var hemma i mörkret,
så gjorde du mig trygg, säker, älskad...även när du bara fanns i mina tankar.
Jag vet inte om du någonsin läser allt detta jag skriver,
om du förstår vad som handlar om dig,
vad jag menar och vad du känner när du läser mina tankar och känslor,
förstår du det?
Jag saknar dig som vän Eddy, något fruktansvärt.
Hur är det med dig? Ärligt.
Jag vet inget längre, och jag bryr mig om dig.
Helst vill jag träffa dig igen,
prata med dig, höra hur du har det, vad du ska göra i sommar och i höst,
hur du upplever livet just nu.
Hur du tycker det känns/ tyckte det kändes när det tog slut?
Jag saknar dig, och jag bryr mig om dig massor.
Men det är så svårt att nå fram till dig,
det är så stelt nuförtiden.
Var finns du Eddy, den Eddy jag kände före vi blev tillsammans, 
den Eddy som jag såg på film med?
Vi skrattade, vi pratade och du var dig själv.
Vart försvann det?

Saknaden efter en vän som försvunnit.
Julia
 

Kommentarer

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback