Egentligen borde vi alla vara döda nu

Imorse när jag vaknade (eller när mamma väckte mig alltså), så hade jag ingen aning om vad jag skulle, eller ville göra idag. Besvärligt tyckte jag då, men jag lade mig endå i solen och drack vatten. Ungefär en halvtimme senare kom Andrea med den briljanta idén att jag skulle följa med henne ut till Sund (hennes mormor och morfars stuga/hus).

Vi for dit vid 2 tiden, och lade oss genast att sola i bikini. Eller först fick jag en guidad tur genom stugan (som jag nog väljer att kalla för hus). Efter ungefär en timme så fikade vi med glass och chokladsås, det kan ju bara vara gott eller vad?

När vi hade fikat tänkte vi fara ut med båten, så vi gick till lidret och hämtade tidernas största flytväst-jackorna (eller heter det flytjackor då kanske?). Vi tog på oss dem och skrattade oss tokiga, gick ner till bryggan och skulle starta motorn. Men ack nej, den skulle tydligen inte starta, den bara brummade och dog, brummade och dog... Sedan skulle Jonny (jhonny?) försöka fixa den, så han skruvade på den ett tag, och vi satt oss i solen och läste
VeckoRevyn istället, vilket inte heller var fy skam.

När vi hade läst hela tidningen och även hunnit prata lite mode var det middag, så vi satte oss där ute och åt en härlig middag. Ingen speciell mat sådär, men allting smakar gott när man varit ute i solen en hel dag. Enligt mig.

När vi hade ätit fick vi något fel, solsting antagligen. Vi fortsatte sola, och började diskutera allt här i livet som pekar mot att vi ungdomar lever hemska liv. Vi sammanställde alla hemska faktorer, och vet ni var gott folk, egentligen borde vi alla vara döda nu. Tänk nu på alla saker man sägs få cancer av, nu senast fick man ju läsa på aftonbladet att man kan få cancer av driksvatten. Men får cancer av solen, maten, miljön vi lever i... Allting! Vi ungdomar borde också snart bli döva, för vi lyssnar på mp3 för mycket, och till på köpet lyssnar vi på mp3 i trafiken, och borde nog snart bli överkörda eftersom vi inte hör bilarna som susar förbi. För dagens ungdomar som får körkort kör ju som dårar, som bekant. Vi kommer även bli utbrända, pga av att vi ständigt ska vara online, kontaktbara via mobilen, datorn... Aldrig en lugn stund med tystnad eller rofylld klassisk musik. Klassisk musik förresten, vem vet något om det? Vem anses som allmänbildad för att den vet hur Stravinjskis (jag som inte ens kan stava till hans namn) första verk låter? Nej, vi är korkade, döva, utbrända cancer barn.

Hör ni hur skeptisk jag låter?

Efter det for vi hem, hem till Andrea. Där vi gjorde lite av Andreas (ja, ifall du inte förstår Hampus så menar jag ju självklart Andrea's) matteläxa, och sedan fick vi skjuts ut till Backeberg för att spela brännboll med alla de andra.

Vilka som var där tänker jag inte ens ge mig in på att räkna upp, för jag lovar att jag kommer glömma någon och så kommer den känna sig dissad. Too bad... Men roligt var det nog, jag var väl kanske lite väl oseriös bara. Men det är ju inget ovanligt.

När alla gav upp brännbollandet så for jag till Andrea igen, och försökte hjälpa henne det sista med matten, men ack nej, jag hade nog solsting på riktigt. Min hjärna var helt bortkopplad, seriöst, jag kunde inte räkna ens den enklaste matten. Så jag gick hem.

Väl hemma gick jag ut med hundarna, och sedan dess har jag suttit här. Och jag är på ett tusingens bra humör, så jag vet inte hur fan jag ska somna inatt. Haha, senare bekymmer. Faktiskt.

And it feels like I'm living someone elses live,
Julia

Kommentarer

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback