Nej! Det tänker jag inte, jag tänker inte vara glad och nöjd! Inte alla 365 dagarna under året, låt mig ha åtminstone 1 dag som jag får klaga, gärna 1 vecka, 1 månad...

Det jag vill klaga på nu är; mitt tråkiga liv.

Och ja, det är ett tråkigt liv jag lever, och eftersom det är så enkelt, så skyller jag allt på mina föräldrar (se, jag har inte släppt ämnet från förra inlägget).  Jag är missnöjd med min tillvaro, inte med familjen i sig, utan hur strängt jag har det, hur kass min ekonomi är (så jag inte får följa med Lolli och Fia till Sthlm), hur jag har "begåvats" med shoppingberoende, att min kropp inte ser ut som modellerna i tidningarnas, att han i du är vad du äter ikväll gick ner 25kg på 8 veckor, och min spontana kommentar var att det vill jag också göra. Men ack nej, går jag ner 25kg väger jag inte hälsosamt längre (fast med tanke på att jag är så kort så är det väl så lite jag borde väga egentligen, men jag tror att mina småsystrar väger ungefär 25kg mindre än mig).

Jag vill shoppa, jag måste handla något! Tror jag ska ge mig den på att hitta en klänning här hemma i helgen. Nackdelen är ju att nu när Mikkiz med vänner har haft mode i Veckans Åland, så kan man ju inte köpa någon av dom kläderna längre. JÄVLA ÅLAND!

Och så ska jag gå ner i vikt, jag ska börja träna aktivt, jag ska äta nyttigare, jag ska sitta mindre vid datorn, jag ska aldrig mera äta något äckligt flottigt fettigt sockrigt onyttigt. Före jag är smal.