Varför känns det som att hur mycket jag än jobbar med skolarbete och hur mycket jag än försöker göra så finns det alltid något ogjort som bara väntar på att bli gjort? Hur mycket jag än försöker jobba undan arbete så jag ska hinna träffa Adam och flickorna, så finns det ständigt mera som behöver göras. Varför räcker jag inte till? Varför blir antingen skolan eller de som betyder något lidande? Varförvarförvarför är jag inte tillräckligt mycket och tillräckligt bra för att alla ska vara nöjda?