Var går gränsen?
Alltså. Jag skrev ju i något inlägg här för inte så länge sedan om att bloggar egentligen handlar om onödigt vetande om andras liv. Min poäng med det inlägget var dels att ifrågasätta var gränsen går mellan okej-att-skriva-i-bloggen-material och big-no-no-läsarna-vill-inte-veta-material och dels att klura på vad jag själv tycker att är nödvändigt vetande för er bloggläsare. Jag har i alla fall hittat gränsen för vad jag vill läsa om andra. Jag gillar Katrin Schulmans blogg i övrigt, men blev det inte lite väl mycket med hennes inlägg om hur hon bajsade ner sig i badet? Jag vill inte veta sådant. Kalla mig pryd om du vill, men jag säger tack men nej tack. Läs gärna hennes inlägg och kommentera sedan här om du tycker att det är hysteriskt roligt att Katrin vågar bjuda på sig själv så till det yttersta eller om du, som jag, tycker att gränsen är passerad.
Kommentarer
Postat av: Hanne
Alltså, jag var inte alls speciellt förtjust i denna persons bloggstil. Hennes språkbruk är lite för alldagligt och innehållet i inlägget lite för groteskt för min smak. Inte okej. Osmakligt.
Angående böckerna i nästa inlägg så har jag inte läst en enda av dem. Faktum är att jag inte ens hört om dem. Fast om böckerna är relativt nya så finns det en förklaring. På senaste tiden har jag mest gått omkring i second-hand bookstores och surfat klassiker. Nothing beats the scent of a really old book, man.
Trackback