Från och med idag ska A börja jobba natt. Det innebär att han går på jobb 22.00 och kommer hem 06.00. Vilket i sin tur innebär att han vaknar först vid 16-17, vilket ger oss väldigt få timmar per dag att umgås - och att sova med varandra är uteslutet. Jag både gillar och ogillar det här, jag gillar att han har fått jobb och att pengarna kommer rulla in på hans konto, men jag ogillar att vi kommer ha helt olika dygnsrytm och mycket mindre tid till att träffa varandra. Men, kanske jag får se det som att det här är ett litet steg i den riktning som kommer till hösten, det vill säga när han flyttar till Stockholm och vi enbart kan ses på helgerna. Jag kommer vara tokig av saknad, tur att jag har massvis med skolarbete att ägna mig åt. Och många bra böcker!