Huvudvärken har släppt ganska mycket, tånaglarna är lackade och jag är gladare. Men än är det mycket till som ska fixas innan jag är redo för de två timmarna som kallas skolavslutning. Det är märkligt hur mycket det krävs för att man ska synas i två timmar. Och för den delen så syns man ju knappt alls. För den största delen av tiden sitter man bara på sin stol och lyssnar, inte är det någon som ser om man har plockat ögonbrynen då heller. Men det är roligt att vara snygg, därför gör jag mitt yttersta vid festliga tillfällen.