Historien om brandvarnaren

Nu är jag precis nyss hemkommen från stan, där jag införskaffade strumpbyxor och brandvarnare. Först rusade jag ut för att hinna med bussen. Kommer till busshållsplatsen och får höra att vissa stått där i 20 minuter utan skymten av någon buss (den ska gå var tionde minut). Inser att jag har glömt H&M-kortet i lägenheten, så rusar in och hämtar det (skulle använda en rabattkupong på H&M, vilket kräver att kortet är med). Rusar ut till busshållsplatsen igen. Alla människor står kvar. Väntar, väntar och väntar. Ser bussen komma till ändhållplatsen (vilken är ungefär mittemot min busshållsplats, vilket alltså är första hållplatsen på rundan). Väntar, väntar och väntar. Bussen står kvar. Börjar gå mot Universitetet för att komma till tunnelbanan. När jag gått några hundra meter hör jag att bussen startar. Bestämmer mig för att fortsätta gå i alla fall. Tar tunnelbanan till stan och gör mina ärenden utan missöden. Åker hem igen. Väntar, väntar och väntar på bussen (som bara är cirka tio minuter sen). Kommer hem och ska montera upp brandvarnaren. Konstaterar att jag först måste ta bort det gamla takfästet för att få dit det nya. Prövar skruva bort skruvarna med skruvmejsel. Hämtar skruvdragaren. Batteriet slut. Byter till det andra batteriet. Konstaterar att båda batterierna är urladdade. Just nu: väntar på att ett batteri ska bli laddat.

UPPDATERING: Nu sitter den nya brandvarnaren i taket. Så nu hoppas vi på att den aldrig någonsin behöver pipa (förutom när batteriet börjar ta slut om några år).

Kommentarer
Postat av: mamma

det är inte lätt att vara husmor!

2010-12-21 @ 16:29:16

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback