Jag är fortfarande lika förkyld. Jag är fortfarande lika lite positiv. Snubben som skulle täta hela vår lägenhet för att skydda oss mot radon från bergsgrunden dök upp en sväng idag, för att meddela att han kommer täta alla lister samt alla rör, men det blir först IMORGON. I mina öron låter det som många timmars arbete. Speciellt med tanke på att alla våra (stora, tunga, otympliga) möbler står längs med väggarna. Därför känner jag mig tvungen att utrymma hemmet, trots att jag knappast lär vara tillräckligt frisk för det imorgon. Min briljanta plan är därför att spendera förmiddagen med en (lugn och stillsam) shoppingtur samt en lång kaffepaus på något fik. Så kanske är jag på bättre humör imorgon. Om inte annat är jag nog på bättre humör bara av den orsaken att det är min älsklings födelsedag imorgon. Och i min värld är det födelsedagsbarnet som ska få den bästa möjliga dagen, varför jag kommer göra mitt yttersta för att han ska ha roligt. Vilket alltså kräver att jag är pigg och glad!