Det känns redan rätt!

Onsdag och tredje praktikdagen avklarad. Och jag börjar redan känna mig varm i kläderna.


En bild jag tog imorse på väg till jobbet. Det är på den här gatan jag bor,
fast lite högre upp i backen (det som alltså var "bakom" mig när jag tog bilden).



En till bild från promenaden till jobbet. De här bilderna är väldigt
illustrativa för hur det ser ut på gatorna jag vandrar på till och från jobbet.
Någon annan dag ska ni få se lite från hur det ser ut i EU-kvarteren (lite mer flashigt).

Promenadvägen till jobbet känns familjär och jag noterar igenkännande samma gubbar som sitter och tar en morgonkaffe på ett café, ungdomarna som hänger utanför skolan och affärsinnehavarna som öppnar för dagen. Arbetskollegorna känner redan igen mig (även utanför byggnaden) och hälsar glatt. Och jag hälsar glatt tillbaka på antingen svenska, finska, engelska eller franska (beroende på vilket spåk kollegan talar). Hanna behöver inte i så jättestor utsträckning tala om för mig vad jag ska göra, för det vet jag själv. Och jag hittar till rätt möten själv. Det känns faktiskt ganska häftigt.

Idag har en grupp åländska tjänstemän besökt Bryssel (de är även kvar här imorgon) och från lunchen hade jag möjlighet att hänga med på Hannas planerade program för gruppen. Innan lunch var jag nämligen på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonder (don't ask, jag kan inte riktigt förklara vad det är och hur det funkar) där det diskuterades om övervakande myndigheter och utvärderingsrapporter om förslaget går igenom. Hur som helst, åter till de åländska tjänstemännen. När jag hade hunnit hälsa på dem sa (jag hälsade enbart med förnamn), så utbrister den ena kvinnan "Hälsningar från din gudmor!". Jag skrattade lite och tackade. Sedan sa en av de andra kvinnorna "Jaha, så du är Nina Lindfors dotter då eller?". Återigen skrattade jag och bekräftade. Åland - i ett nötskal. Det mest fascinerande tycker jag är att kvinna nummer två lyckades koppla att jag är Ninas dotter utan mera information än att jag heter Julia och att min gudmor (åtminstone känner en som) jobbar på landskapsregeringen. Det kändes i alla fall skönt att få uppleva något så bekant åländskt, mitt i allt nytt och främmande.


Så här originell är min arbetsplats. Mycket olik andra kontorsplatser.

I övrigt gick dagen i ett rasande tempo och mitt i allt var det dags att gå hem igen. Tappert promenerade jag hem i duggregn och blåst, men det var i och för sig uppfriskande och skönt att röra på benen efter en ganska stillasittande dag.

Och en till bra sak med dagen, jag åt världens godaste pasta med skaldjur till lunch. Pastan var perfekt al dente och skaldjuren var en mix av räkor, kräftstjärtar och musslor. Jag undrar om det inte var lite pilgrimsmusslor där i också. Och så smakade allting svagt av vitlök och var lagom gräddigt. MUMS!

Kommentarer

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback