Och så var även första praktikdagen avklarad. Det är skön känsla det här, att jag nu både vet var jag bor och var jag praktiserar Inte illa!

Dagen började med att jag vaknade en miljon gånger för att nervöst kolla klockan. Mycket nytt att vara nervös för, tydligen. Under perioderna när jag låg vaken hann jag oroa mig för det mesta. Jag oroade mig bland annat för hur jag skulle veta om Frederik redan duschat när jag vaknade (vi hade bestämt att han skulle duscha först), om jag skulle hitta till praktikplatsen, att jag skulle råka glömma passet hemma (vilket skulle inneburit att jag inte fick en badge för att komma in i diverse lokaler) och så oroade jag mig för hur praktiken skulle vara egentligen. Det fanns en bra sak med allt oroligt tänkande under natten, det var att jag var så trött när jag steg upp att jag inte orkade oroa mig mera.

Så jag steg upp och gick i duschen (utan några som helst problem, Frederik hade redan duschat) och gjorde mig i ordning. Jag tvingade i mig två mackor med philadelphiaost och en dubbel espresso innan jag snörade på mig skorna och började promenera till praktiken. Jag hade tre olika möjliga vägar att promenera, men utan någon vidare eftertanke valde jag en av dessa. Som tur var så stämde googles vägbeskrivning helt och hållet, så jag kom fram till praktiken i tid och utan att gå fel en enda gång. Ganska otroligt faktiskt, med tanke på att den längsta raksträckan var 450 meter av totalt 2,6 km gångavstånd. Det var alltså många svängar på många gator, men fram kom jag ju som sagt utan problem!

När jag väl promenerat hela vägen hade jag vaknat till någorlunda och jag var taggad som bara den inför praktiken. Och så körde praktiken igång med allt vad det innebär. Alla praktiska detaljer fixades, jag fick passerbricka till "Finreppen" (förkortning av min praktikplats långa namn; Finlands Ständiga Representation vid Europeiska Unionen) och inloggning till datorn. En jobbmobil tilldelades mig (en fashionabel Nokia 3109) och senare under dagen även badgen (som jag oroat mig för att glömma passet till). Killen som tillverkade min badge lyckades inte ens stava mitt namn rätt, så nu får jag gå runt med en felstavad namnbricka... Äh, det lär nog inte vara hela världen.

Lunchen åt jag tillsammans med min handledare, Hanna, i en av rådets byggnader. Restaurangen där är som en skolmatsal där man får köa till den mat man är sugen på (fisk/kött/pasta/vegetariskt) och sedan slevar en "köksa" upp maten åt en. Fördelen med den här lunchrestaurangen? Det kraftigt subventionerade priset - en ENORM portion mat för drygt 3 euro. Jag åt ungefär halva portionen.

Förutom att skaffa mig alla praktiska detaljer så har jag även fått börja läsa in mig på de olika ämnen vi kommer beröra den här veckan. Det är en fullspäckad vecka med flera långa möten inplanerade. Bland annat ska vi på möte angående aktuella jordbruksfrågor, fiskefrågor och miljöfrågor. Det är alltså (bland annat) förslag till direktiv som ska stötas och blötas mellan medlemsländernas tjänstemän - så att det mesta redan har diskuterats och kompromissats innan det når politikernas (beslutsfattarnas) bord.

Hanna, som alltså är min handledare, är själv ålänning och hon har pluggat juridik i Stockholm, så med henne pratar jag bara svenska. Övriga på Finreppen pratar finska, men alla kan engelska och vissa även ganska bra svenska. På mötena med de andra länderna finns det simultantolkning, så då kan jag välja antingen svenska eller engelska beroende på vilket språk mötesunderlaget är på. Det är ju givetvis lättast att ha underlaget på samma språk som man hör i sina hörlurar. Idag var in en snabb sväng in på ett möte där de diskuterade skattefrågor, mest för att jag skulle få se hur det går till. Och mötessalen (i alla fall den vi var i idag) är ett stort rum med översättarbås runt omkring och så i mitten sitter representanter från de olika länderna och från kommissionen. Dessutom finns det åhörarplatser för tjänstemän likt sådana som t.ex. Hanna och mig.

Efter att ett möte är klart är det Hannas (och min uppgift) att skriva en mötesrapport och skicka hem till Åland och landskapsregeringen, så att de kan följa med i vad som diskuteras i Bryssel. Det är även landskapsregeringen som talar om för oss vilka ärenden vi ska prioritera, i nuläget är det mycket jordbruk, fiske och miljö - men om två veckor ska den nya regeringen ha klart vad den åländske specialrådgivaren (Hanna) ska fokusera på, så det kan växla till andra saker.

När praktikdagen var slut snörade jag återigen på mig skorna (jobbdagen spenderade jag i ett par låga pumps) för att promenera hem. Jag kunde promenera nästan hela vägen tillbaka utan att behöva konsultera min vägbeskrivning från google, så jag är nöjd! Snart kommer jag nog få lite grepp om den här staden och var allting ligger, haha.

Egentligen borde jag gå och handla mat (just nu har jag enbart juice, vitt rostbröd och philadelphiaost hemma), men jag tror inte att min energi räcker till det idag. Istället tänker jag ägna kvällen åt att packa upp det jag inte hann med igår, skypea med Adam och sedan antingen läsa eller börja kolla på någon ny serie.

Första dagen är alltså avklarat med bravur, om jag får säga det själv! Och jag är mer än nöjd med att vara här i Bryssel. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på Adam och lägenheten hemma i Stockholm, för än så länge känner jag att saknaden och hemlängtan ligger och lurar farligt nära. Istället tar jag en dag i taget och jag tvivlar inte på att jag kommer ha enormt mycket jobb att göra de närmsta veckorna! Redan på onsdag ska jag gå själv på ett möte, eftersom Hanna ska ta emot en grupp tjänstemän från landskapet som kommer på "studiebesök" till Bryssel.

Wow, vilket långt inlägg det här blev - orkade någon läsa allt? (Bilder kommer så fort jag orkar leta fram kameran ur packningen!)