Som en uppnåelig dröm

Någon gång när jag anser mig ha tid ska jag kolla igenom alla Uppdrag Granskning avsnitt från den här säsongen. När jag är klar med det ska jag lyssna på alla avsnitt av P3 dokumentär. Och sedan avrunda med att lyssna på utvalda (svenska, inte åländska) sommarpratare. Vad löjligt det känns att jag inte redan tar mig tid till det där. Jag menar, det är ju faktiskt bra mycket intressantare att kolla på Uppdrag Granskning istället för Gossip Girl. Bra mycket vettigare att lyssna på P3 dokumentär istället för ljudböcker varje gång jag går utanför dörren. Bra mycket roligare att höra sommarpratare istället för att höra hur RixFm spelar sönder musiken.

Tyvärr!

Jag skickade ett mail till riksdagen och fick svaret som jag befarade. Man måste vara svensk medborgare för att få rösta i riksdagsvalet. Tyvärr för alla mina åländska, Sverigeboende vänner!

Politik

Jag tror jag vet hur jag ska rösta i riksdagsvalet den 19e september. Känns bra att ha det under kontroll! Och till alla mina åländska vänner som är nyinflyttade i Sverige - se till att utnyttja rösträtten här! Annars är det ingen idé att hålla på och klaga på Sverige som samhälle. Alla röster spelar roll.

Att vara eller inte vara någons man. Det är frågan!

Nu när jag ändå är igång och skriver av mig kan jag passa på att delta i en diskussion som Bloggkommentatorerna hade tidigare.
-
Det handlar om att kalla sin pojkvän för sin man. De frågar först om det är ett tecken på att man älskar honom, när man kallar honom för sin man. Sedan konstaterar de, utgående från kommentarer, att det är väldigt vanligt. Och att de själva tycker att det är urlöjligt.
-
Jag kan inte annat än hålla med. Jag, rent ut sagt, avskyr att höra folk kalla sin pojkvän/sambo för sin man. Man och hustru blir man när man har gift sig. Före det är det ens pojvkän, kille, partner, sambo, särbo, älskling, gulle o.s.v. Det finns redan oändligt med uttryck för att beskriva den man är tillsammans med. Det räcker. Lämna ordet man till tiden efter att ni är gifta, innan det är det väldig löjligt att kalla partnern för ens man.
-
Visst att jag någon gång på skämt kan ha kallat Adam för min "man". Men i 90 fall av 100 har jag då skrivit det just så där, med citattecken runtom. För han är inte min man. Han är min partner, min pojkvän och min sambo. Min Adam helt enkelt.
-
Håller du med?

Djur vs Människa

Alltså, jag förstår inte riktigt det här. Fyra killar har hållit på med brutalt djurplågeri mot kaniner - åhörarna under rättegången kallar dem avskum, grupper skapas på Facebook och alla är ordentligt upprörda. Varje dag (okej, jag har ingen statistik - men jag antar) misshandlas kvinnor av sina män. Allt för ofta mördas personer. Främmande människor misshandlar varandra till oigenkännbarhet. Och vad händer? Reaktionerna är långt ifrån lika kraftiga. Människor blir långt ifrån lika upprörda. Har vi vant oss vid att människor skadar andra människor? Har vi accepterat att det sker? Har vi gett upp? När det sedan sker något "nytt" - människa mot oskyldigt djur, då reagerar vi för att det inte händer lika ofta och djuren kan inte försvara sig själva och bla bla bla. Tror ni att det hjälper för människor att försvara sig om förövaren är starkare? Envisare? Elakare?
-
Visst är djuren viktiga, men vi måste först och främst få ett stopp på våldet människor emellan. Sedan kan vi försöka skydda djuren från de personer som har ett sjukligt behov av att skada och förstöra.

8 mars - Internationella kvinnodagen

Idag är det alltså den internationella kvinnodagen. Vad det innebär? Nja, inte speciellt mycket. Vissa försöker säkerligen fira kvinnorna med presenter och blommor - men det känns lite löjligt. Internationella kvinnodagen finns ju för att uppmärksamma världen på ojämställdhet samt situationen för kvinnor i många länder. Här uppe i norra Europa har vi kommit väldigt långt med jämställdheten, och på det stora hela lever kvinnor ett likvärdigt liv som männen. Visst finns det fortfarande löneskillnader, hinder för att göra karriär och - det stora "problemet" kvinnor alltid kommer få dras med - barnafödande, men här är jämställdheten uppmärksammad och det finns knappast en endaste person som inte vet om att det önskvärda är att alla ska leva på samma villkor (sedan finns det så klart enskilda åsikter som inte håller med den stora massan). Hur som helst är internationella kvinnodagen en bra dag, för den påminner oss om att kvinnor inte är en ägodel, kvinnor är inte mindre intelligenta, kvinnor är inte missbildade män.

Lite hockey så här på fredagskvällen

Vi kan väl säga så här; svenskarnas kaxiga uttalanden angående att finnarna skulle vara så dåliga fick direkt moteffekt när Finland gick till semi och inte Sverige. Men då började finnarna uttala sig kaxigt om sin överlägsenhet och nu ångrar de nog sig lite. Efter drygt 12 minuter hade USA gjort 6 mål på Finland. Då kan man inte ens påstå att man är ett bra lag (från Finlands sida alltså, USA däremot är väldigt bra).

Enda intressanta OS-momentet

06:00 väckarklockan tjuter ilsket. En arm slängs ut för att stänga av den och i samma veva plocka upp fjärrkontrollen. TVn sätts på. OS 2010. Ishockey. Sverige mot Finland. 1-0 till Sverige. Frukost på sängen. 2-0 till Sverige. 3-0 till Sverige. Matchen avklarad. Vinst till Sverige. Glädje för mig. Sorg för Adam.

Inget för mig

Alltså det här med OS. Kan vi inte bojkotta det nästa gång det är dags? Det känns så otroligt onödigt och tråkigt. Jag längtar tills det är över.

Då har jag sparat cirka 500 kronor idag.

Idag förnyade jag mitt recept på mini-piller, för ett år framåt. Och fick betala 60 kronor. För ett års mini-piller. Fattar ni hur billigt det är?! Sjukt billigt! Sjukt nöjd Julia. En sak är i alla fall säker, stockholmarna (eller är det kanske så här i hela Sverige?) vill inte ha unga föräldrar.

Vad lär vi oss av detta, Aftonbladet?


Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för Julia.

Nu har jag gjort det. Nu har jag tagit det stora klivet. Nu har jag gått över till den andra sidan.

En skuld som jag kommer få betala av på ända tills jag går i pension. Studielån. Denna fruktade situation. Handla för lånade pengar. Huuu!

Orsaken till att (utbildade) unga borde få hög ingångslön!

Ugh, betalade nyss skolböcker för 1800 kronor. Det tar faktiskt lite emot. Fasiken vad jag ska kräva hög lön när jag kommer ut i arbetslivet, för att kompensera för alla jäkla böcker man köpt under studietiden. Jag har väl redan köpt böcker för närmare 4000 kronor, och då har jag inte ens gått en termin än. 8 terminer kvar, det betyder att jag ungefär har 32 000 kronor kvar att lägga på skolböcker. Hu, hoppas verkligen att det där inte stämmer.

Vad vill jag egentligen ha sagt?

Eftersom jag nu har en asocial period så kommer jag inte att gå och kolla på filmen om Michael Jacksons sista tid i livet, This is it. Men jag måste erkänna att det är lite med Michael Jackson-filmen som med halloween för min del - det kvittar liksom om jag firar halloween eller ser Michael Jackson-filmen. För jag bryr mig faktiskt inte speciellt mycket. Jag måste säga att det är ganska skönt att nu mera vara så gammal och förståndig att man kan strunta i vissa omåttligt populära saker, bara för att man inte får ut något av dem. För de allra flesta tonåringar är det ett måste att se alla nya filmer, lyssna på (och gilla!) all ny musik, hänga med i det senaste i kändisvärlden, läsa alla (idiotiska) tonårsbloggar och (sist men absolut viktigast) umgås med rätt människor. Skönt att slipp allt det där nu och istället lägga extra krut på det man verkligen, verkligen gillar (även om alla andra tycker att det är tööööntigt att gilla det).

Nu räcker det med gottande

Rånet är inte längre intressant på kvällstidningarnas hemsidor. Mordet på Linda Chen är återigen i ropet. På något sätt hade jag tyckt att det var mer värdigt om Uffe Larssons tragiska död hade toppat förstasidorna. Med andra folkkära svenska kändisar som uttalar sig om vilken förlust det innebär. Inget gottande i någon annans död, utan öppet visad och hjärtlig sorg och saknad.
Men det är ju bara vad jag tycker. Kvällstidningsjurist kommer jag aldrig bli, jag kan inte försvara deras val av nyheter.

Obligatoriskt

Idag, gott folk, vallfärdar vi till vallokalerna!

Europavalet den 7 juni 2009

Som säkerligen de allra flesta av mina läsare redan vet så är det val till Europaparlamentet den 7 juni 2009. Från Finlands sida handlar det om 13 ledamöter som ska väljas av folket. Ledamöterna kommer sitta i europaparlamentet till och med 2014. Eftersom EU får mer och mer makt (positivt eller negativt, välj själv) så är det av yttersta vikt att alla går och röstar! Men så klart är det jobbigt att ta reda på vad alla olika kandidater egentligen står för och ta ställning till hur man ska lägga sin röst. Jag vet inte om det kommer hjälpa er något, men jag tänkte här rada upp de kandidater som jag kan tänka mig att rösta på. Personer som jag tror att kan arbeta för ett sådant EU som jag vill ha.

Kandidaterna presenteras utan inbördes ordning. Alla kandidater ställer upp för SFP (Svenska FolkPartiet). Om du inte tycker att någon av dessa kandidater är bra kan du gå in på den här hemsidan (http://www.sfpval.fi/start/) för att läsa om SFP:s kandidater. För att göra samma test som jag gjorde kan du gå in på den här hemsidan (http://yle.fi/vaalikone09/kandidattest.php). Annars kan du läsa på om andra partiers kandidater på respektive partis hemsida.

  • Charly Salonius-Pasternak: en 35-årig man som har hunnit arbeta i flera olika delar av världen. Han har kännedom om finländska angelägenheter, men också om hur läget ser ut i USA och kan på ett klokt sätt koppla samman dessa kunskaper. Hans hjärtefrågor rör säkerhetspolitik och internationella frågor, energi, miljö och klimat samt ekonomi och sysselsättning. Jag tror att han har möjligheten att bidra med kunskap om var problemen finns, men även att han kan presentera lösningar. Dessutom gillar jag att han verkar ha förstått att Finland inte är hela världen, utan att det gäller som ledamöt i europaparlamentet att hjälpa och stöda alla medlemsländer, och även länder utanför EU. Läs mer om Charly här: http://charlysaloniuspasternak.sfpval.fi/
  • Oscar Ohlis: en 26-årig ung man som tror på att människan själv styr bäst över sitt liv, inte staten. På Yles kandidattest matchade jag till 87% med Oscar. Trots sin unga ålder är han redan aktiv i politiken; ledamot i stadsfullmäktige i Vasa och förbundsordförande för Svensk Ungdom. Han tycker att det är vi som ska forma EU, inte tvärtom. Han betonar att de unga är en del av samhället och framtiden. Förutom välfärdsfrågor är han även engagerad inom klimatfrågor och även för bevarandet av (språkliga) minoriteter. En klok ung man! Läs mer om Oscar här: http://oscarohlis.sfpval.fi/
  • Britt Lundberg: en 46-årig kvinna från Åland. Om man ska rösta på en åländsk kandidat så är det Britt som borde få rösten. Hon står för frågor som rör Östersjön, energi, miljö och klimat och även frågor som rör bibehållandet av det svenska språket på Åland. Helt enkelt, hon bryr sig om frågor som engagerar i närmiljön. Personligen tycker jag inte att dessa frågor är de viktigaste, men jag kände ändå för att presentera henne som en potentiell kandidat. Läs mer om Britt här: http://brittlundberg.sfpval.fi/
  • Ann-Sofi Backgren: en 43-årig kvinna som har tio års erfarenhet från olika internationella projekt och arbeten. Hon står för minoritetsgruppers rättigheter, däribland svensktalande finländare. Dessutom tycker hon att ekonomin och sysselsättningen runt om i Europa borde fokusera mer på närproducerat i finanskristider som dessa. Utöver det är hon även engagerad i frågor som rör energi, miljö och klimat. I mångt och mycket är hennes tankar lika Britt Lundbergs, men hon har erfarenhet inom internationellt arbete vilket jag ser som ett plus. Läs mer om Ann-Sofi här: http://annsofibackgren.sfpval.fi/
  • Emina Arnautovic: en 38-årig kvinna som kom till Finland som kvotflykting 1992. Jag upplever hennes presentation som väldigt positiv och bekymmerslös, vilket är ett väldigt stort plus i mina ögon. Den som själv sätter upp hinder kommer inte långt. Hon engagerar sig i frågor som rör grundrättigheter och jämställdhet, språk, integration och minoriteter och även frågor om ekonomi och sysselsättning (där hon bland annat förespråkar förenklad byråkrati i EU). Läs mer om Emina här: http://eminaarnautovic.sfpval.fi/

Tur att jag snart flyttar till Sverige!


Expressen 18 maj 2009.


Expressen 19 maj 2009.

Lite tips till skattedeklarationen

Alla ålänningar, det här kanske är information som ni har vetat sedan läääänge, men jag visste det inte och om det är flera som inte heller har uppmärksammat detta så får ni veta det nu:
- På ålandsbilagan som kommer med skattedeklarationen finns punkt nummer 3 för studieavdrag. Det är ett avdrag som alla som studerar på heltid (grundskola, gymnasie, högskola) får göra. För varje termin får du fylla i 340 euro, två terminer blir alltså 680 euro. Detta är inte pengar du får i handen, utan orsaken till varför du ska fylla i det här och skicka in bilagan är för att din skatt då kommer att sänkas. Sänkt skatt betyder mer pengar i handen. Bra va?

Hur kan svenskar tas på allvar?


Bilden är från ett ekonomiprov i ett svenskt gymnasium. Sedan kan man fråga sig varför vi söker på samma villkort som svenskarna. Kunskapsmässigt tycks vi ligga milslängder före.

Tidigare inlägg Nyare inlägg