Lördag. Solen skiner. Jag bloggar, A spelar Sweet dreams på gitarr. Det går ingen nöd på oss.

Nu har jag städat och plockat, jag har putsat och fixat, jag har slängt och jag har arkiverat. Dessutom har jag rakat och skrubbat och plockat och smörjt (ja, alltså jag badade badkar efter städandet).

Ja, som ni säkert märker har jag valt att gå tillbaka till min gamla header och en snarlik design. Dock känner jag att jag vill göra en helt ny header, fast den ska vara ganska lik den ovan. Nåja, det är ett senare problem. Men i alla fall, den här headern är mer personlig och den är verkligen jag. Så härligt!

Föredraget gick bra (dock blev det liiite för långt, sorry Liz för att din tid blev lite kortare!). Nu har jag städat mitt rum. Jag ska fortsätta lite till med att slänga bort gamla, onödiga saker. Ah, jag älskar när det är gjort. Allt blir så luftigt och fräscht efteråt!

Ja, ikväll blev det som sagt en promenad, sedan märkte jag att datorn krånglar (igen!). Därför körde jag igenom en felkontroll och -reparation, vilket tog hundra evigheter. Nåja, hoppas att den överlever länge till. Medan datorn pysslade med sitt kunde jag alltså inte skriva manuskorten och förbereda mitt föredrag, så jag kollade på Generation Fett och drack te. Mysigt! Nu har jag äntligen fått manuskorten klara och ska snart gå och lägga mig. Tur att jag har sovmorgon imorgon, för jag har fått de sämsta sovvanorna i världen (i alla fall om man tänker på att min kropp vill sova 10h/natt).

Nu efter en 60 minuters promenad i det kyliga (men friska) vädret borde jag väl vara pigg och redo för att plugga. Men icke sa Nicke, motivationen är fortfarande på noll. Det ska verkligen bli skönt imorgon när jag kan lämna uppsatsen och föredraget om mental träning bakom mig.

Nu blir det en promenad för att hämta mina jeans som mammas kompis har lagat åt mig. Sedan ska jag kolla igenom mitt föredrag som jag ska hålla imorgon. Efter det får jag förhoppningsvis något gjort på min argumentationsuppsats.

Idag hade jag planerat att vara i skolan åtta timmar. Men så blev det inte heller. Istället stannade jag hemma med tokhuvudvärk. Den började igår kväll, så jag tog en tablett, den var kvar imorse, så jag tog en tablett, den var kvar när jag vaknade klockan tolv, så jag drack kaffe. Nu ligger den som ett hotande monster i bakhuvudet. Förhoppningsvis ger den sig av snart.

Ja, kvällen blev helt annorlunda än vad jag hade planerat. Det blev inte (så mycket) Gossip Girl, det blev inget skolarbete, det blev ingen pilates. Det blev inte ens en liten dusch. Nej, kvällen spenderades på akuten. Lite före sju ringde min ena lillasysters tränare och sade att Fanny behöver hämtas och föras till akuten, för hon hade slagit knäet på gymnastikträningen. Sedan satt vi i väntrummet på akuten i en timme, sedan väntade vi på läkaren, träffade läkaren, väntade på att läkaren skulle komma tillbaka, pratade med läkaren, pratade med sköterskan, Fanny åkte till röntgen, Fanny kom tillbaka och vi väntade på att läkaren skulle kolla på röntgenbilderna och sedan komma tillbaka. Mer än tre timmar fick vi inandas akutens luft. Mmm, roligt. Troligtvis har hon ingen värre skada, tur det!

Andra kollar på kläderna. Jag kollar på tavlorna. Jag pratar om Gossip Girl, såklart. Tavlan på bilden ovan är supersnygg! Jag önskar att jag kommer ha en liknande i mitt framtida hem. Den passar mig. Men den är nog svindyr. Sponsra?

Mina planer för ikväll har ändrat lite. Istället för skolarbete och pilates blir det Gossip Girl och pilates. Men först GG!

Jag har världens underbaraste samling på min hylla. Den samling böcker som jag inte har läst. Och alla böcker verkar suveränt bra! Jag ska försöka läsa klart boken till engelska analysen så fort som möjligt, sedan blir det att plöja mig in i den underbara bokvärlden ovanför mitt huvud. Jag älskar att läsa!

Nu sitter jag här och dricker Varma koppen till lunch. Igår blev det dåligt med bloggande eftersom min dator inte var på min sida. Förhoppningsvis har vi (pappa, A och jag) fått bukt med problemet nu, men man ska aldrig ropa hej...

Det är något fel på min dator (bildskärmsdrivrutinerna, högst antagligen) och om jag inte får det fixat snart så lägger jag mig i en hög på golvet och gråter.

Alltså den här tidsskillnaden är helt hopplös. Nyss satt jag och skrev på engelska analysen och klockan var bara runt åtta. Sedan kom jag på att jag inte har ställt den till finsk tid, vilket genast gjorde att klockan blev nio. Vilket innebär att jag snart (före elva) måste gå och lägga mig, vilket innebär att jag inte kommer vara speciellt trött när jag ska sova. Jävla tidsskillnad.

Jag gick utanför A:s ytterdörr klockan 10:45 (svensk tid) imorse, klockan 17:30 (finsk tid) steg jag i land på Åland. Det är sjukt hur lång tid det tar att resa! Dessutom blir man helt slut av det. Men det är bara att låtsas som att tröttheten inte finns och istället sätta sig för att göra en engelska uppgift. Jippi! Eller så inte...

Vanligtvis brukar jag alltid ha något smart på gång i min hjärna. Det pågår alltid någon form av tankeverksamhet, oftast något som jag försöker få ihop sambanden mellan eller något jag måste komma ihåg att göra. Men just nu spinner min hjärna runt på ett och samma spår; jag vill inte åka hem från älsklingen, jag vill inte vara ifrån honom i flera dagar, jag vill spendera all min lediga tid med honom. Och sedan börjar det om igen. 

Jag såg att Anna har utmanat mig att skriva sju saker om mig själv. Och jag tror att jag sparar den här utmaningen till när jag har lite mer tråkigt än vad jag har nu. Jag och A ska snart kolla på film, äta chips med dipp, dricka passionssoda och bara mysa. För imorgon den här tiden är vi inte nära varandra längre. Buhuu... Äh, nu vill jag tänka på annat.

Kaffe: check!

God morgon (jaja, god dag då).

För ett tag sedan kom vi hem från en hemmafest hos två av A:s klasskompisar. Vi var nio personer (alla mer eller mindre nya människor, för mig) och hade riktigt roligt. Samtalsämnen var allt från obegripliga (och omöjliga) tentafrågor från CL-programmet, guld-munk, om ribyxor är sexigt eller ej till att alla borde lyssna på avancerad musik. Dessutom var det väldigt kul att för en gångs skulle festa med lite nya människor, med andra livserfarenheter. Det blir så mycket mera spännande än att fest ut och fest in träffa samma personer, prata om samma saker och komma fram till samma slutsatser. Med detta har jag inte sagt att jag ogillar mina vänner hemma på Åland. Absolut inte! Ni är härliga, dock vet alla att omväxling förnöjer!

Jag har tusen saker att blogga om, men inget vill komma ut genom fingrarna. Så därför tänker jag istället beklaga mig över att alla (nåja, en mikroskopisk del) mina kläder har gått sönder nu när jag har varit i Vällingby. När jag böjde mig ner för att kolla hur det stod till inne i ugnen (kycklingpajen från tidigare i veckan, remember?) så satte jag automatiskt händerna mellan låren (inget snuskigt!) för att ha stöd när jag stod neråtböjd. Då kände jag att jeansen hade gått sönder på insidan/baksidan av ena byxbenet! Och nu vågar jag inte använda dem, i fall hålet växer då. Sedan drog jag på mig ett par strumpor och undrade varför det var så sjuttons kallt under ena foten. Javisst, ett stor hål. Så det vara bara att slänga bort dem. Dagen efter skulle jag vara söt och ha klänning på mig. Vilket innebar att jag behövde ha strumpbyxor. Gissa vad? Hål på dem också. Så de åkte också i soptunnan. Sedan valde jag t-shirt och kjol (med ett par andra strumpbyxor) en dag. Då märkte jag att den veckade kanten på t-shirten hade släppt i sömmen på några centimeter. T-shirten fick leva vidare, men jag måste nog leta upp en symaskin när jag kommer hem. Måste!

Dagens minus: Det verkar som att de flesta av er ser min blogg på samma sätt som A gör. Inte bra, jag tycker att "min" version är mycket snyggare. Haha! Nåja, jag är ändå i startgroparna för att göra en ny bloggdesign (ensam eller med hjälp, vi får se).

Jag har uppdaterat till Google Chrome 2.vadtusandetnuvarförsiffra, och tänkte därför testa om de fått alla bloggfunktioner att funka. 

På min dator ser min blogg ut enligt bild 1.

(Idag har det gått jättebra med slutarbetet, jag är riktigt på gång nu.)

Nu är klockan två på eftermiddagen och jag har fått ganska mycket gjort till mitt slutarbete. Om vi inte skulle behöva använda oss av fotnoter, ja, då skulle jag kunna skriva klart min uppsats på direkten. Så känns det i alla fall. Visst, jag har en del frågor kvar i huvudet som jag måste försöka få svar på. Men det är inte några större problem. Mitt största problem är att hela tiden använda fotnoter, för att styrka min text. Nu när jag har läst så mycket om USA, så har jag ju all fakta i huvudet. Hur ska jag då kunna referera till något som jag har kommit fram till genom att läsa en miljon källor?

Jag har världens sämsta läkhud. Och så får jag jättelätt dålig hy när det är vinter/när jag stressar/när jag inte är hemma. Vilket är en superdålig kombination. Så här sitter jag nu med guds gåva till mänskligheten; zinkpasta i halva ansiktet. När jag kommer hem ska jag såklart vara fab som alltid... Haha.

Det finns en bok som är skriven av Barack Obama. Den boken heter Att våga hoppas. Är det någon av mina läsare som har läst den? Tror du som bloggläsare att jag kan ha användning av den i mitt slutarbete som handlar om den amerikanska rättsstaten? Jag tänker mig ett kapitel som belyser framtiden, vad som (förhoppningsvis) kommer att förändras för amerikanerna under Barack Obamas tid som president.

Jag kom precis "hem" från en riktigt hurtig promenad i regnet/snöslasket. Promenaden tog endast 30 minuter, men de minutrarna hann jag både få upp pulsen, svettas och få ordentliga spänningar i smalbensmusklerna. Nu tänkte jag göra lite sit-ups, armhävningar och rygglyft innan jag hoppar in i duschen. Sedan blir det lunch och back to work.

Jag tycker att det är superintressant att läsa (och så småningom skriva) om USA. Jag har läst om maktfördelningen, valsystem, presidenter, kongressen, senaten, högsta domstolen, lagförslag, grundlagen, att alla amerikaner äger sin privathet, att hemlösa ökar, att sjukhuskostnader är skyhöga för oförsäkrade, krigen i Mellanöstern, historiken till dagens USA och så har jag läst mycket, mycket mera. Jag känner hur hela jag fylls med en miljoner bilder av USA; the american dream, fattigdom, klassklyftor och inställsamhet. Men varför kan ingen bok säga rakt ut vilka inbyggda brister som finns i det amerikanska rättssystemet? Det är det jag vill läsa, för det är det jag ska skriva om.

Jenny: jag har kollat 4-5 avsnitt av The Tudors, men jag somnade under vartenda ett. Så jag ger nog inte den serien en andra chans. Haha. Sen är ju frågan om jag bara var väldigt trött eller om serien var slö?

Nyss kollat på Den andra systern Boleyn med A. Filmen handlar om kung Henry VIII av England, kungen som är känd för sina sex äktenskap och många älskarinnor. Och att han bröt med den romersk-katolska kyrkan.Jag gillade filmen, men det var främst för de fascinerande kläderna och slottets alla kamrar. Filmen i säg var lite intetsägande, eftersom historien om kung Henry VIII var känd för mig sedan länge. Dessutom avsaknades tempo i filmen samtidigt som historien flera gånger hoppade över flera månader, t.ex. föddes en unge utan att man hade fått se kvinnan gravid. Filmen följde även bara förhållandet mellan familjen Boleyn och kungen. De andra älskarinnorna lämnades bort. Likaså det vardagliga livet på slottet. Lite trist. Men som sagt, jag är fascinerad av kläderna och stilen från den tiden, så därför kunde jag hålla mig vaken under de två timmarna.

Jag är helt fast: vetgirig.nu

Min systeryster har tydligen ingen spricka i alla fall, jag väntar med spänning på att få höra vad hon har då. Men det verkar som att hon skadat sig på något sätt som är lindrigare än en spricka i alla fall, typ en stukning eller något. Tur! Det är bra när sjukhuset gör missar åt det här hållet. För när Thomas i min klass hade fått en spricka i handen så skickade sjukhuspersonalen hem honom och sa att han skulle röra på handen så mycket som möjligt, så skulle allt bli bra. Efter att Thomas hade gjort det så upptäckte de att det visst var en spricka och att handen skulle vara totalt stilla...

Stackars lillasyster har fått en spricka i foten och hoppar nu på kryckor! Och här sitter jag i Vällingby och kan inte hjälpa henne. Krya på dig Frida!

Idag har jag och världens bästa spenderat några timmar på stan. Jag köpte en mössa (jag glömde alla hemma och här i Vällingby blåser det om öronen!), ett par björnvantar (jag ska visa bild, världshäftiga), en bok till examensarbetet (YES!! Den känns riktigt bra som källa) och lite hygienartiklar. Dessutom fick jag lite nytt smink av A (eller egentligen av hans mamma), som plåster på såren för det smink som A:s lillasyster totalförstörde för ett tag sedan. Sedan käkade vi på McDonalds innan vi gick på bio. Vi kollade på The curious case of Benjamin Button, en 2 timmar och 46 minuter lång film om en man som föds som gammal och sedan lever livet baklänges. Den var en trepoängare, av fem.

Jag och A kollade nyss på Fyra nyanser av brunt. Om vi hade märkt före att den var cirka tre timmar lång, då hade vi aldrig sett den. När det var 20 minuter kvar så gav jag upp och somnade en stund. Men den var väl helt okej annars. Alltså bortsett från att den var så lång. För lång.

Snart slutar jag läsa bloggar från MK-tjejer. Fasiken vad alla verkar ha kommit långt med sina slutarbeten. Jag vet, deras slutarbeten är inte samma som våra slutarbeten. Men i alla fall, jag vill också ha kommit någonvart. (Förhoppningsvis kan jag skriva ett inlägg om en vecka där det står att jag är supernöjd med vad jag har åstadkommit och att jag är på god väg till ett smashing arbete!)

Tack för era mattips! Tyvärr Anna och Kattis så äter jag inte tonfisk, faktum är att jag tycker att all fisk smakar blä. Haha.

Först skriver jag ett inlägg där jag efterlyser billig och enkel mat. Och sedan äter jag fläskfilé i rödvinsås med klyftpotatis till middag. Jag borde börja leva som jag lär...

Nu när jag ska leka fattig-studerande-som-har-flyttat-hemifrån under 10 dagar så skulle jag behöva lite tips på maträtter som helst är billiga och enkla att laga. Dessutom får de gärna gå snabbt att göra också! Så kom igen nu alla läsare, vad lagar ni för mat när ni får välja? (Nej, föreslå inte spagetti och köttfärssås!!)

Är: i Vällingby.

Yes! Jag är ledig på fredag, så jag åker till A redan imorgon kväll. Det betyder att om jag lyckas plugga effektivt så har jag 10 dagar hos honom! Underbart.

För några timmar sedan skjutsade jag A till Berghamn, hamnterminalen i Eckerö. Vårt farväl var kort, för mer klarade jag (vi) inte av. Det är så otroligt hemskt att säga hejdå till den man älskar, även fast jag i det här fallet vet att jag får träffa honom igen om tre dagar. Varje minut utan A vid min sida är tom. Han är verkligen min andra halva. Suck, den här jävla distansen. Jag behöver ha min älskling nära till hands, dagligen.

Nu ber jag om skärpning blogg.se! Ska ni föreställa ett företag som serverar enkla blogglösningar för tusentals bloggare, då ska ni nog se till att allt fungerar också. Annars är ni nog snart utan blogganvändare. För det är faktiskt inte roligt att skriva inlägg som syns på bloggen först många, många timmar senare. Vitsen med bloggarna (och internet) är att det ska gå snabbt och smidigt att upprätthålla möjligheten att ständigt vara uppdaterad. När jag skriver ett inlägg så vill jag att det ska synas på bloggen inom några minuter, för det är ungefär så lång livstid ett "dagboksinlägg" har. Sedan har det ju hunnit hända något annat.

Jag skrev ett inlägg för cirka en och en halvtimme sedan, det syns fortfarande inte på bloggen... Suck. Nåja, det kommer väl upp samtidigt som det här. Hur som helst, nu har jag och A sovit en timme (!). Det är verkligen inte varje dag som det händer. Nu ska jag ge mig ut i kylan för att ha en timme gymnastik, då vi ska spela pingis. Försök hitta något tråkigare... Suck, nåja.

Igår när jag skulle sova hade jag rätt så ont i magen. För en timme sedan var jag helt yr i huvudet. Nu fryser jag som en tok. Snälla. Säg. Inte. Att. Jag. Håller. På. Att. Bli. Sjuk.

Idag var det skola. Och sedan hade vi information om ansökningarna till universitet och högskolor i Sverige. Oj oj oj, vad det pirrade i min mage av nervositet inför framtiden. Jag längtar som tusan efter att få flytta till en delad bostad med älsklingen. Vår egen bostad! Och så vill jag börja på juristprogrammet NU! Helt otroligt att man kan vara så peppad inför att börja (fortsätta) studera. Jag hoppas verkligen att jag kommer in direkt på hösten, annars får jag försöka på nytt igen när det är intagning efter jul.

Några timmar efter att jag skrev det föregående inlägget så upptäcker jag att A:s lillasyster (3,5 år) har varit och roat sig i mina necessärer... Vissa saker var totalförstörda, däribland läppstiftet, medan andra saker klarade sig relativt bra. Så vi får väl lov att säga att jag hade tur i oturen, om jag hade haft med alla saker som jag vanligtvis har med mig så hade säkerligen flera saker fått sätta livet till!

Idag är det lördag, vilket innebär att det var fredag igår. Fredagskvällen innebar säsongspremiär av Let's Dance med "stora namn" som Blondinbella, Hasse Aro, Laila Bagge, Magnus Samuelsson o.s.v. Juryn var hård, många danser var riktigt värdelösa (jag säger inte att jag skulle vara mindre lik en elefant i en glasbutik) och det är trist när ingen åker ut. Men ändå tvingade jag A att stanna hemma med mig för att kolla på Let's Dance (istället för att supa) . Jag är en riktigt bitch.

Idag är jag otroligt trött och har till på köpet fått huvudvärk. Orsaken? Jag höll på med en så förbannat bra bok igår att jag måste läsa klart den, även fast klockan närmade sig två. Sedan var jag lite uppskrämd i mörkret, så jag måste läsa Glamour efter det. Sedan var klockan över tre. Och 6:45 ringde väckarklockan.

Till och med alla bra serier har kommit igång, förutom den bästa (Grey's anatomy) då. Nu är det bara att klicka sig in på piratebay och sedan vidare till Gossip Girl och Desperate Housewives.

Nu (äntligen) är vardagen och alla dess rutiner tillbaka. En Julia utan rutiner är ingen hel Julia. Typ.

Haha, såklart dök det senaste inlägget upp på bloggen i samma ögonblick som jag publicerade det. Bara för att jag skrev tvärtemot. Bra så.

Det här inlägget lär väl synas om ett par timmar, eller något. Blogg.se vill tydligen inte att mina publicerade inlägg ska synas på bloggen, så jag får leva med att skriva för blinda ögon. Det funkar väl det också, antar jag. Nu har jag nyss kommit ur badet, som var lika underbart ljuvligt som jag hade tänkt mig. Jag lade ansiktsmask och hårinpackning också, perfekt.

Nu ska jag bada badkar, läsa en ljuvlig bok och njuta av ett härligt doftljus!

Det är sjukt att de har börjat sälja fastlagsbullar (rikssvenska: semlor) när det är flera centimeter snö på marken och ungefär 10 minusgrader ute.

Jag älskar smoothie. Hallonsmoothie, jordgubbssmoothie, banansmoothie eller blandsmoothie. Det spelar ingen roll.

Ett tecken på att jullovet har varit mycket hälsosamt (alltså inte något äta-grönsaker-och-träna-hälsosamt, utan snarare för psyket) för min del: bloggen har fått stå ganska stilla.