Idag har vi haft en fin vinterdag i Bryssel. Solen strålade större delen av dagen och temperaturen låg strax under noll. Dagens möte om strukturfonder slutade relativt tidigt, så då passade jag på att sluta någon timme tidigare också. Imorgon kommer jag ändå vara på jobb ända till 20 så. De extra timmarna som jag fick efter jobbet spenderade jag först i matbutiken (lönedag, som sagt) och sedan har jag läst Shantaram, kollat på Private Practice, chattat med Adam, ätit middag, städat skrivbordet, kört styrketräning och surfat runt. Vad skönt det var att ha lite egentid! Dessutom var det väldigt skönt att vara hemma ensam, utan mina housemates. Inte så att de stör mig annars, men jag märker att jag inte kopplar av 100% när de är hemma. Men nu har jag alltså fått lite egentid och känner mig väldigt nöjd och glad! Jag tror det blir en tidig kväll för min del, helt enkelt för att jag känner för det. Lyxigt!

Imorgon blir det röda naglar, röda läppar och en i övrigt neutral klädsel. På något sätt ska jag väl kunna liva upp den sista januari här i vinterkylan (minusgrader och lite snö idag i Bryssel).

Idag har det varit strejk i Bryssel. Och vem man än pratar med så säger de "När det är strejk i Bryssel, då strejkar de ordentligt". Så sant som det är sagt. Strejken rörde allmänna kommunikationsmedel, alltså buss, spårvagn, tunnelbana, tåg och flyg. När jag promenerade till och från jobbet noterade jag att många mindre affärer var stängda, kanske på grund av svårigheten att ta sig till jobbet idag? Dessutom var det länge osäkert ifall mötet jag var på idag skulle hållas eller inte, eftersom de flesta länderna vill flyga in experter från hemlandet till arbetsgruppsmötena. Mig berörde det inte eftersom jag ju ändå promenerar till och från jobbet, men dagens samtalsämne har helt klart varit om hur alla tog sig på jobb imorse.

Också en av sidorna med Bryssel som är spännande. När det är strejk hemma så ordnas det ju ofta alternativa färdmedel, men inte här inte. Jag gissar att taxibilarna haft ökad trafik idag! Och så funderar jag på hur ministrarna tog sig till Bryssel för dagens ministerrådsmöte. Privatplan?

Måndag och jag hade en riktigt dålig start på veckan. Dumt huvud så får kroppen lida, är ett uttryck som passar bra in på min dag.

Jag hade ställt väckarklockan på 07.00 för att ha gott om tid på mig med morgonbestyren. Var dock alldeles för trött för att stiga upp den tiden, så bestämde mig för att sova lite till (jag har ändå ganska flexibla tider på jobbet). Ställde om klockan till 8.30. När jag så vaknade för andra gången insåg jag att duschen inte var ledig och det fanns inte en chans att jag skulle kunna gå till jobbet oduschad (det finns en gräns för hur smutsigt hår man vågar visa sig med). Halvsov en stund till i väntan på att duschen skulle bli ledig. Duschade och gjorde mig sedan klar. Insåg att klockan var så mycket att jag måste gå hemifrån för att hinna till mötet som började klockan 10. Fick alltså skippa frukosten. Tog med mig en banan och tänkte sedan på kaffe non-stopp tills jag kom fram till jobbet. Bytte snabbt om från sneakers till klackar och tog med mig mötesdokumenten. Väl på mötet kunde jag dricka kaffe och äta min banan. Överlevde fram till lunch trots min kurrande mage.

I lunchpausen skulle jag gå och ta ut kontanter i en av rådsbyggnaderna (den enda bankautomaten i närheten som jag vet om). Men just den byggnaden fick inte vanliga dödliga komma in i idag, eftersom det skulle hållas ministerrådsmöte. Så jag fick inte ta ut några kontanter. Och i den här staden betyder det att det inte går att köpa något ätbart heller. I alla fall inte i de subventionerade matsalarna. Och det var inte gott om kollegor på jobbet idag, så jag hade inte någon som kunde låna ut kontanter heller. Jag valde då, buttert, att gå tillbaka till kontoret och där åt två kiwi och lite choklad. Drack en halv kopp iskallt kaffe till.

Gick tillbaka till mötet och drack ytterligare en kopp kaffe (varmt). Automatkaffe, som smakade gudomligt just i denna stund.

På väg hem från jobbet gick jag via en matbutik och köpte lasagne som bara är att värma i mikron. Det första jag gjorde när jag kom hem var att värma lasagnen och sluka den i ett nafs. Äntligen fick min kropp lite näring.

Sedan dess har min dag varit ganska bra. Jag åt för 1,5 timme sedan, så det har ju inte direkt varit en övervägande bra dag.

Nåja, jag får som sagt skylla mig själv. Och imorgon kommer jag stiga upp klockan 07.00 när väckarklockan ringer. Lovar.

Efter att jag hade fått i mig lite mat så blev jag träningssugen, så jag körde ett styrketräningspass här inne på mitt rum. Vi ska se om jag inte kan få till det som en vana också. Min enda riktigt bra vana här i Bryssel är ju annars att jag promenerar till och från jobbet varje dag, vilket är någonstans mellan 5 och 6 km (totalt).

Idag har jag en typisk söndag - igen. Det är skönt med en dag som är nästan helt vigd till att bara vara hemma. Och här i Bryssel är allting stängt på söndagarna, så det finns inte så mycket annat att göra än att slappa.

Fast jag kan inte påstå att jag varit helt slö den här söndagen (hittills). Jag är nämligen inne på min andra tvättmaskin (av tre) och jag har sökt tio sommarjobb. Nu ska jag ta en paus från mina egna sommarjobbstankar och istället fokusera på att hjälpa min kära pojkvän att söka sommarjobb. Sedan ska jag nog lägga mig i sängen och läsa lite, just nu håller jag på med boken Shantaram av Gregory David Roberts.

Igår spenderade jag alltså hela dagen vandrandes omkring i centrala Bryssel. Jag började med att promenera hemifrån in till Grand Place. På vägen fotograferade jag lite sevärdheter (dock utan en susning om vad det är för något jag plåtat).

Jag har haft en riktigt bra dag på stan idag. Jag lovar att blogga mer om det imorgon, nu är jag ganska trött och känner för att krypa ner i min renbäddade säng och titta på ett avsnitt Private Practice innan jag somnar. Tillsvidare får ni hålla ut med en bild på påskliljorna som redan blommar här i Bryssel!

När jag kom hem från jobbet för någon dag sedan möttes jag av ett kuvert med mitt namn på. Jag kände genast igen min älskade mammas handstil och funderade på vad hon skickat för något. Ganska ivrigt slet jag upp kuvertet och hittade dels ett handskrivet brev och dels tre foton från julen. Ett på alla släktingar som vi firade julen med, ett på mig och mina systrar och ett på mig och mina systrar, Adam och kusin Tove.

Så här har jag planerat min spontana dag.

Det här hade kunnat blivit den första dagen sedan jag kom till Bryssel som jag inte bloggade. Varför? För att jag helt glömt bort att jag har en blogg. Först hade jag en lång arbetsdag, sedan gick jag och handlade mat på vägen hem från jobbet och när jag hade ätit middag så inledde Adam och jag en nästan två timmar lång skype-konversation. Och nu är klockan tio och jag är på väg att gå och lägga mig. Helt plötsligt hade alltså en hel dag gått!

Jobbdagen var som flera andra jobbdagar. Förmiddagen ägnade jag åt research och att skriva rapport, lunchen åt Hanna och jag tillsammans med en kille från den svenska "reppen" (representationen) och sedan ägnade jag eftermiddagen åt ett arbetsgruppsmöte om energi. Rapporten som jag skrev imorse fick jag mycket beröm för, det är kul!

Snart är det helg! Och till skillnad från alla andra så ser jag inte speciellt mycket fram emot det. Dels för att helgen är så lång när man (jag) inte har så stort socialt umgänge härborta och dels för att jag tycker det är så otroligt roligt och intressant på jobbet!

Idag fick jag en vinflaska när jag var på ett möte. Det gillar jag! Det var Wien som höll i sitt första möte som ordförandeland i REGLEG, vilket är ett nätverk för regioner inom EU som har lagstiftande behörighet, och de gav en liten "goodiebag", där det enda egentliga var en flaska vin från Wien. Det ska jag avnjuta vid något passligt tillfälle, kanske när Adam kommer hit till Bryssel?


Utöver det så har jag suttit på fiskegruppens möte resten av dagen. Klockan 18:30 tog mötet slut så då gick jag via kontoret och bytte från klackar till promenadskor och sedan knallade jag hem. Väl här hemma har jag inte fått så mycket gjort, mest har jag surfat runt och läst bloggar.

Här kommer några bilder från dagen.

Ifall någon av er har planer på att komma till Bryssel, kan ni vänligen se till att inte komma något av följande datum:

3-5 februari - för då har jag Adam på besök
23-25 februari - för då har jag kusin Hannah och hennes man Craig på besök
2-5 mars - för då är jag i Stockholm och pussar på Adam och går på Laleh-konsert (jippi!)
23-25 mars - för då har jag Adam på besök (preliminärt)

Annars är ni varmt välkomna på besök när som helst!

Idag har det varit en lugn och skön dag på jobbet. Hanna och jag har planerat veckan som kommer och förberett oss för inkommande möten. Utöver det har jag läst in mig på en hel del material, bland annat landskapsregeringens EU-meddelande som sätter riktlinjerna för vilka frågor Hanna (och jag) ska fokusera på här i Bryssel. För det vore omöjligt att följa ALLTING, och dessutom irrelevant eftersom Åland inte har lagstiftningsbehörighet på alla områden. Det är intressant att läsa hur landskapsregeringen resonerar och vad de väljer som bevakningsområden.

Lunchen idag intogs på en sportsbar vid Place Lux, en sportsbar som jag faktiskt har besökt förut (under studieresan till Bryssel), tillsammans med Andreas Dahlén som tidigare varit den åländske specialrådigvaren (alltså den tjänsten Hanna nu har). Det var trevlig och vi började spåna på att eventuellt uppmärksamma Ålands demilitariseringsdag med ett seminarium, men vi får se om den idén får gehör.

Både på väg till och från jobbet promenerade jag en annan väg än den jag gick förra veckan. Det är nämligen så att Google Maps ger tre olika förslag på promenadvägar för mig. Den ena vägen gick jag första veckan, den andra vägen tar jag den här veckan och nästa vecka ska jag testa den tredje vägen. Sedan kan jag bestämma mig för vilken väg som är bäst, eller så kan jag därefter alternera mellan de olika vägarna. Spänning i vardagen kallar jag det. Eller att se mig omkring, utan risk för att tappa bort mig.

Nu ikväll har jag pratat med först Adam och sedan mamma på Skype, så nu känner jag mig riktigt upplyft och glad. Tänk vad mycket värt det är att få byta några ord med dem man älskar och som älskar en tillbaka!

Idag är jag på riktigt bra humör, förmodligen det gladaste humöret sedan jag kom hit (även om jag absolut inte varit deppig alla dagar, men jag har väl varit lite osäker på allting). Jag trivs så bra på praktiken och jag gillar (det jag har hunnit se av) staden. Det enda egentliga minuset är att Adam är så fruktansvärt långt borta, och som ni förstår i det senaste inlägget är Adam verkligen en person man vill ha nära. Han är så fantastiskt bra!

Idag får ni ingen bild alls, för jag har inte plockat fram kameran en endaste gång.

Jag har världens - utan tvekan - bästa pojkvän!


I julklapp fick jag ett mystiskt fyrkantigt paket av honom och på lappen stod det att jag INTE fick öppna före jag var framme i Bryssel. Det första jag packade upp ur väskan när jag kom fram var givetvis det här mystiska paketet. I det låg en massa kuvert, där det på utsidan stod "Vecka 1 (16-22 januari)", "Vecka 2 (23-29 januari)" och så vidare. Alltså ett kuvert per vecka jag ska vara här i Bryssel. Enligt det första brevet kommer kuverten ibland innehålla någon liten present, ibland bara några fina ord och ibland något tips på t.ex. bra filmer. Idag öppnade jag kuvert nummer två och däri fanns en ny mascara och ett brev där bland annat den här meningen fanns med: "Känner jag dig rätt har allt gått strålande och du börjar redan känna att du har koll på läget." Och det är ju precis så jag känner det just nu!

Just nu sitter jag i mitt rum med ett levande ljus, ett glas Coca Cola Zero och den direktsända valvakan från Yle. En ganska härlig avslutning på den här omtumlande veckan. Sakta men säkert börjar alla intryck från veckan sjunka in och jag börjar inse att jag faktiskt bor här i Bryssel nu. Att det är här jag ska leva vardagsliv ända fram till april. Det känns ändå rätt bra.

Söndagen har jag ägnat åt praktiska saker och att ta det lugnt. Jag har egentligen gjort precis samma saker som jag säkerligen skulle ha gjort om jag var i Stockholm. Jag började dagen med en långsam frukost tillsammans med boken Shantaram av Gregory David Roberts, hittills verkar den bra! Sedan startade jag en tvättmaskin och medan den snurrade satte jag mig och började med sommarjobbsansökningar. Jag har spaltat upp vilka ställen jag ska söka sommarjobb på och jag har uppdaterat mitt cv. Dessutom har jag börjat skriva några av de personliga breven som jag ska skicka med ansökningarna. Resten av dagen har jag varvat mellan jobbansökningarna och att läsa Shantaram, och så har jag börjat läsa om Brussel i turistguiden jag köpte igår. Nu ikväll har jag dammsugit både mitt rum och alla delade utrymmen i huset (så nu slipper jag dammsuga annat än mitt eget rum de närmsta tre veckorna).

Och nu sitter jag alltså med valvakan framför mig och väntar med spänning på att få se om vi ikväll får en ny president. Snart tänkte jag måla mina naglar och lägga en ansiktsmask, så att jag är fräsch och fin igen imorgon när arbetsvecka nummer två börjar.

Så här ser kvällens planer ut:

Igår var jag alltså på nattklubb med nyfunna vänner här i Bryssel. Det började bra med att jag inte hittade den hållplatsen som min buss skulle gå från, vilket ledde till att jag missade den bussen jag räknat med att ta. Men sedan åkte jag buss+tunnelbana utan några problem. Jag mötte sedan upp Jenny vid metrostationen Porte de Namur och så försökte vi hitta till baren där vi bestämt träff med de andra. Det gick så där och till slut fick vi hjälp av några dryga svenska män. Ironiskt nog hade den ena mannen en kusin som bor på Åland, och när han nämnde namnet så klingade det vagt bekant. Vem väntar sig att möta en svensk i Bryssel som har ålandskoppling? Världen är liten.


Hur som helst, efter att ha fått hjälp av de svenska männen och därefter av några franska tjejer så hittade vi till baren. Där tog vi en drink tillsammans med tre danska tjejer, fyra danska killar, två finlandssvenska tjejer (varav en är Mats Löfströms flickvän) och sedan var det alltså Jenny, Mats och jag. Efter ett tag drog vi vidare till nattklubben Spirito Martino, vilket var ett väldigt fancy ställe. Men vi slapp in utan problem och där inne fascinerades vi av att festa inne i en kyrka. Vi som drack vin sade skämtsamt att vi ju faktiskt bara var i kyrkan och tog nattvarden... Haha. Där altarbåset vanligen står, stod nu en dj och övrigt utrymme var dansgolv, VIP-hörna och lounge. Vi hängde mest på dansgolvet och dansade till riktigt bra (internationell) musik! Vid två tiden letade jag mig hemåt och efter att ha frågat några belgiska killar om hjälp så hittade jag hållplatsen där min nattbuss gick från. Medan jag satt och väntade på bussen var det en taxi och en privatperson som försökte övertala mig att jag skulle åka med dem istället för med bussen, men jag tackade artigt nej och steg sedan på bussen när den kom. Nio minuter senare var jag hemma. Avstånden är verkligen korta här i Bryssel och hade jag hittat bättre hade jag troligen promenerat hem.


Allt som allt en perfekt första utgång i Bryssel! Nu ser jag fram emot att ännu mera umgås med mina nyfunna vänner. Jenny åker snart hem, så jag har fått lov av henne att "adoptera" hennes kompisgäng, haha. Det gör jag gärna!

Gårdagskvällen var riktigt trevlig! Det var en riktigt häftig nattklubb och ett riktigt härligt gäng. Jag tog det lugnt med alkoholen, så att jag skulle kunna ta mig hem lugnt och säkert. Så jag drack endast två glas vin, något jag är extremt tacksam för idag! Allt gick i alla fall bra och klockan tre låg jag i min säng och sov sött.

Jag kan skriva mer om gårdagskvällen senare idag, men nu ska jag göra mig iordning för att åka till ett shoppingcenter en sväng.

Två saker jag har lärt mig om Bryssel hittills:
1. Ta med dig kontanter/se till att ta ut kontanter så fort du ser en automat! Det är inte många ställen som tar utländska kort, så för att inte hamna i en knepig situation är det bäst att ha kontanter. I biljettautomaterna för kollektivtrafiken kan man endast betala med mynt eller vissa Belgiska bankkort, alltså inte ens sedlar. Också bra att ha koll på.
2. Förvänta dig inte service i den bemärkelsen som vi menar hemma. Jag har inte upplevt det själv (än), men alla säger att dålig service i form av nonchalant beteende, långsam service och ovilja att vara hjälpsam är saker man får vänja sig vid här. Jag vill förstås inte spä på detta om det bara är ogrundade rykten, men jag varnar i alla för det så att eventuella Bryssel-besökare är beredda. En sak jag har märkt är i alla fall ovilja att hjälpa en stackars icke-fransktalande tjej. Visst svarar folk hjälpsamt (tror jag), men de svarar på franska fast jag frågar på engelska. Så hjälpen kommer inte riktigt till sin rätt.

Varsågoda för den (onödiga) informationen. Nu ska jag forsätta försöka slå ihjäl tiden tills det är dags dra ut.

Imorse ösregnade det och jag har träningsvärk i mina ben efter att ha promenerat en hel del i mina Reebok EasyTone-skor. Då var det frestande att leta upp närmsta spårvagn som i alla fall kunde ta mig lite närmare jobbet. Men eftersom jag inte har köpt något månadskort för kollektivtrafiken så beslöt jag mig ändå för att gå. I ösregnet. Med träningsvärk. Utan paraply. Men det gick bra det med. Jag var kanske inte den vackraste när jag slank in på fiskerigruppens möte med blött hår slickat kring huvudet och knappt något smink kvar i ansiktet, men det spelade inte så stor roll. Jag hade ju snygga kläder på mig i alla fall, haha.

Dagen har bestått av nämnda möte om fiske (det handlar bland annat om ett förslag till en ny förordning om gemensam fiskepolitik). Och så har jag ätit lunch bestående av fyra rätter, lyx. Först en förrätt med parmaskinka, salami och någon röra med lingon och vattenmelon. Sedan en ljuvlig vit fisk med en lite gräddigare sås till. Därefter en annan vit fisk (havsaborre tror jag) med saffranspotatis och någon god sås/sky. Och till efterrätt blev det päron med glass och chokladsås. Smaskens var det! Och lunchen åt jag tillsammans med min kollega Hanna, Mats Löfström (Calle Haglund specialmedarbetare) och nio tjänstemän som jobbar med jordbruksfrågor på landskapsregeringen.

Först vid tjugo före sju ikväll kom jag iväg från kontoret, så imorgon har jag förmånen att istället få komma in lite senare. Morgondagen blir nog förövrigt spännande. På jobbet ska jag få öva mig i att skriva mötesrapport, jag ska alltså sammanfatta fiskemötet från idag på max två A4-sidor. Sedan ska jag till Europaparlamentet och luncha med en finlandssvensk tjej, Jenny, som under hösten praktiserat hos Calle Haglund (och som normalt är en Codexare som läser juridik i Helsingfors) och så tror jag att Mats tänker äta lunch med oss också. Dessutom ska jag få bli lite rundvisad i parlamentet och även säga hej till övriga medarbetare i Calles stab. På kvällen sedan ska jag gå ut tillsammans med Jenny, Mats, Mats flickvän, två finska tjejer och ett gäng danskar. Vi ska till ett ställe som förut var en kyrka men som nu är omgjort till en nattklubb. Kul med lite socialt umgänge också!

Nu ska jag krypa ner i sängen för att kolla på något serieavsnitt innan det blir att släcka lampan och somna tidigt. Jag hoppas att jag hinner uppdatera något imorgon, annars skriver jag igen på lördag när jag vaknat så att ni (mamma och Adam) slipper oroa er!

Jag berättade ju om min "badge", alltså passerbricka, där något inte blev riktigt rätt...

Onsdag och tredje praktikdagen avklarad. Och jag börjar redan känna mig varm i kläderna.


Promenadvägen till jobbet känns familjär och jag noterar igenkännande samma gubbar som sitter och tar en morgonkaffe på ett café, ungdomarna som hänger utanför skolan och affärsinnehavarna som öppnar för dagen. Arbetskollegorna känner redan igen mig (även utanför byggnaden) och hälsar glatt. Och jag hälsar glatt tillbaka på antingen svenska, finska, engelska eller franska (beroende på vilket spåk kollegan talar). Hanna behöver inte i så jättestor utsträckning tala om för mig vad jag ska göra, för det vet jag själv. Och jag hittar till rätt möten själv. Det känns faktiskt ganska häftigt.

Idag har en grupp åländska tjänstemän besökt Bryssel (de är även kvar här imorgon) och från lunchen hade jag möjlighet att hänga med på Hannas planerade program för gruppen. Innan lunch var jag nämligen på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonder (don't ask, jag kan inte riktigt förklara vad det är och hur det funkar) där det diskuterades om övervakande myndigheter och utvärderingsrapporter om förslaget går igenom. Hur som helst, åter till de åländska tjänstemännen. När jag hade hunnit hälsa på dem sa (jag hälsade enbart med förnamn), så utbrister den ena kvinnan "Hälsningar från din gudmor!". Jag skrattade lite och tackade. Sedan sa en av de andra kvinnorna "Jaha, så du är Nina Lindfors dotter då eller?". Återigen skrattade jag och bekräftade. Åland - i ett nötskal. Det mest fascinerande tycker jag är att kvinna nummer två lyckades koppla att jag är Ninas dotter utan mera information än att jag heter Julia och att min gudmor (åtminstone känner en som) jobbar på landskapsregeringen. Det kändes i alla fall skönt att få uppleva något så bekant åländskt, mitt i allt nytt och främmande.

Idag trodde jag att det skulle bli ett mycket kort inlägg, eftersom jag är så trött. Men så började jag skriva och åstadkom allt det här:

Dagen började klockan sju för min del, eller egentligen redan vid sex då jag vaknade och inte riktigt kunde somna om. Sedan promenerade jag till praktiken strax efter 8 för att vara på plats senast 8:45. Jobbdagen började med ett planeringsmöte på Finreppen. Ett möte som säkert var givande för de som pratar finska, men för mig blev det mest en övning i att försöka förstå lite av sammanhangen. Ibland gick det, ibland inte - mycket beroende på hur snabbt de andra talade.

Efter planeringsmötet gick Hanna och jag iväg till Rådets byggnad ("Justus Lipsius-byggnaden") för att sitta med på ett möte om jordbruksfrågor. Dock var det slut på stolar och vi valde att inte sätta oss på golvet (ovärdigt). Så vi gick tillbaka till kontoret och sysselsatte oss med lite förberedande arbete istället.

Lunchen intog vi på en restaurang vid Place du Luxembourg ("Place Lux") tillsammans med två andra tjejer med ålandsanknytning; Julia Lindholm och Annakaisa Sunni. I Bryssel är inte servicen den bästa, de andra klagade över att de vant sig vid och accepterar dålig service, så lunchen tog 1,5h. 

När lunchen väl låg i magen gjorde vi försök nummer två att gå på jordbruksmötet (som är ett lååångt möte, det tar slut först imorgon på eftermiddagen/kvällen). Den här gången lyckades vi få sitta och sedan satt vi där och lyssnade och förde anteckningar ända fram till 17:15. Då gick vi tillbaka till kontoret för dagens sista fixande, innan det var dags att åter gå hem.

På vägen hem från jobbet stannade jag och handlade lite mat. Så nu har jag i alla fall lite ätbart i kylskåpet, även om jag nästan skäms för att jag inte orkar laga mat från grunden (färdigmat, mackor och yoghurt däremot, det är grejer det!).

Ikväll har jag kollat på första avsnittet av en serie som heter Breaking Bad. Förstår inte hur betyget på den serien kan vara så högt på imdb.com, men jag ska ändå ge den några fler chanser innan jag ger upp.

Just nu skriver jag med Adam på Facebook innan jag strax ska släcka lampan och förhoppningsvis sova riktigt gott i natt.

Det blev inte så mycket spännande och förklarande i dagens inlägg, men en redogörelse över hur min dag har sett ut i alla fall!

God natt alla fina! ♥

Så här ser mitt rum ut - färgglatt, funktionsdugligt och bekväm säng!

Det där jag skrev om i förra inlägget, om att jag försöker att inte tänka allt för mycket på Adam och hur mycket jag saknar honom. Det gick jättedåligt att inte tänka på Adam när jag skypeade med honom. Och saknaden känns väldigt jobbig just nu. Tänk vad livet (mitt och hans alltså) skulle vara enkelt ifall han hade kunnat följa med mig till Bryssel! Men så enkelt kan ju inte allting vara hela tiden, så just nu sitter jag här i mitt rum i Bryssel och känner mig en gnutta ensam. Det här är ju faktiskt också första gången jag bor själv (visserligen har jag ju två housemates, men jag känner ju inte dem än).

Kombinationen alldeles för lite sömn+väldigt många nya intryck+sambosaknad är som gjort för att bli lite lipis. Så nu tänker jag lyssna på bra musik medan jag packar upp och sedan ska jag läsa min härliga chick lit-bok (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon) för att muntra upp mig själv!

Och så var även första praktikdagen avklarad. Det är skön känsla det här, att jag nu både vet var jag bor och var jag praktiserar Inte illa!

Dagen började med att jag vaknade en miljon gånger för att nervöst kolla klockan. Mycket nytt att vara nervös för, tydligen. Under perioderna när jag låg vaken hann jag oroa mig för det mesta. Jag oroade mig bland annat för hur jag skulle veta om Frederik redan duschat när jag vaknade (vi hade bestämt att han skulle duscha först), om jag skulle hitta till praktikplatsen, att jag skulle råka glömma passet hemma (vilket skulle inneburit att jag inte fick en badge för att komma in i diverse lokaler) och så oroade jag mig för hur praktiken skulle vara egentligen. Det fanns en bra sak med allt oroligt tänkande under natten, det var att jag var så trött när jag steg upp att jag inte orkade oroa mig mera.

Så jag steg upp och gick i duschen (utan några som helst problem, Frederik hade redan duschat) och gjorde mig i ordning. Jag tvingade i mig två mackor med philadelphiaost och en dubbel espresso innan jag snörade på mig skorna och började promenera till praktiken. Jag hade tre olika möjliga vägar att promenera, men utan någon vidare eftertanke valde jag en av dessa. Som tur var så stämde googles vägbeskrivning helt och hållet, så jag kom fram till praktiken i tid och utan att gå fel en enda gång. Ganska otroligt faktiskt, med tanke på att den längsta raksträckan var 450 meter av totalt 2,6 km gångavstånd. Det var alltså många svängar på många gator, men fram kom jag ju som sagt utan problem!

När jag väl promenerat hela vägen hade jag vaknat till någorlunda och jag var taggad som bara den inför praktiken. Och så körde praktiken igång med allt vad det innebär. Alla praktiska detaljer fixades, jag fick passerbricka till "Finreppen" (förkortning av min praktikplats långa namn; Finlands Ständiga Representation vid Europeiska Unionen) och inloggning till datorn. En jobbmobil tilldelades mig (en fashionabel Nokia 3109) och senare under dagen även badgen (som jag oroat mig för att glömma passet till). Killen som tillverkade min badge lyckades inte ens stava mitt namn rätt, så nu får jag gå runt med en felstavad namnbricka... Äh, det lär nog inte vara hela världen.

Lunchen åt jag tillsammans med min handledare, Hanna, i en av rådets byggnader. Restaurangen där är som en skolmatsal där man får köa till den mat man är sugen på (fisk/kött/pasta/vegetariskt) och sedan slevar en "köksa" upp maten åt en. Fördelen med den här lunchrestaurangen? Det kraftigt subventionerade priset - en ENORM portion mat för drygt 3 euro. Jag åt ungefär halva portionen.

Förutom att skaffa mig alla praktiska detaljer så har jag även fått börja läsa in mig på de olika ämnen vi kommer beröra den här veckan. Det är en fullspäckad vecka med flera långa möten inplanerade. Bland annat ska vi på möte angående aktuella jordbruksfrågor, fiskefrågor och miljöfrågor. Det är alltså (bland annat) förslag till direktiv som ska stötas och blötas mellan medlemsländernas tjänstemän - så att det mesta redan har diskuterats och kompromissats innan det når politikernas (beslutsfattarnas) bord.

Hanna, som alltså är min handledare, är själv ålänning och hon har pluggat juridik i Stockholm, så med henne pratar jag bara svenska. Övriga på Finreppen pratar finska, men alla kan engelska och vissa även ganska bra svenska. På mötena med de andra länderna finns det simultantolkning, så då kan jag välja antingen svenska eller engelska beroende på vilket språk mötesunderlaget är på. Det är ju givetvis lättast att ha underlaget på samma språk som man hör i sina hörlurar. Idag var in en snabb sväng in på ett möte där de diskuterade skattefrågor, mest för att jag skulle få se hur det går till. Och mötessalen (i alla fall den vi var i idag) är ett stort rum med översättarbås runt omkring och så i mitten sitter representanter från de olika länderna och från kommissionen. Dessutom finns det åhörarplatser för tjänstemän likt sådana som t.ex. Hanna och mig.

Efter att ett möte är klart är det Hannas (och min uppgift) att skriva en mötesrapport och skicka hem till Åland och landskapsregeringen, så att de kan följa med i vad som diskuteras i Bryssel. Det är även landskapsregeringen som talar om för oss vilka ärenden vi ska prioritera, i nuläget är det mycket jordbruk, fiske och miljö - men om två veckor ska den nya regeringen ha klart vad den åländske specialrådgivaren (Hanna) ska fokusera på, så det kan växla till andra saker.

När praktikdagen var slut snörade jag återigen på mig skorna (jobbdagen spenderade jag i ett par låga pumps) för att promenera hem. Jag kunde promenera nästan hela vägen tillbaka utan att behöva konsultera min vägbeskrivning från google, så jag är nöjd! Snart kommer jag nog få lite grepp om den här staden och var allting ligger, haha.

Egentligen borde jag gå och handla mat (just nu har jag enbart juice, vitt rostbröd och philadelphiaost hemma), men jag tror inte att min energi räcker till det idag. Istället tänker jag ägna kvällen åt att packa upp det jag inte hann med igår, skypea med Adam och sedan antingen läsa eller börja kolla på någon ny serie.

Första dagen är alltså avklarat med bravur, om jag får säga det själv! Och jag är mer än nöjd med att vara här i Bryssel. Jag försöker att inte tänka allt för mycket på Adam och lägenheten hemma i Stockholm, för än så länge känner jag att saknaden och hemlängtan ligger och lurar farligt nära. Istället tar jag en dag i taget och jag tvivlar inte på att jag kommer ha enormt mycket jobb att göra de närmsta veckorna! Redan på onsdag ska jag gå själv på ett möte, eftersom Hanna ska ta emot en grupp tjänstemän från landskapet som kommer på "studiebesök" till Bryssel.

Wow, vilket långt inlägg det här blev - orkade någon läsa allt? (Bilder kommer så fort jag orkar leta fram kameran ur packningen!)

Just nu ligger jag i vad som kommer vara min säng de närmaste månaderna här i Bryssel. Jag tror att jag kommer somna med ett leende på läpparna, för även om jag fortfarande är nervös för morgondagen som innebär den första praktikdagen så vet jag nu att boendet kommer funka. 

Imorse när jag pratade i telefon med mamma så sa hon till mig att inte ta på någon mascara, eftersom jag oundvikligen skulle fälla några tårar när jag och Adam sade hej då till varandra på flygplatsen. Och ni vet hur mammor är, de har alltid rätt. När jag gick genom säkerhetskontrollen och ombord på flygplanet hade jag rödsprängda ögon och jag snörvlade samtidigt som jag försökte att stoppa tårarna. En annan sak mamma sa var att ledsamheten skulle bytas ut mot förväntning så fort flygplanet började rulla. Och så blev det så klart. Jag torkade tårarna och blickade ut över landskapet som blev mindre och mindre under mig. Hej då Sverige och så småningom hej Bryssel.

När jag kom fram till huset jag kommer bo i möttes jag av att min husvärd redan satt upp en lapp med mitt namn och en lapp med den andra inneboende tjejens namn. Det förvånade till och med mig själv hur mycket jag uppskattade den gesten, men på något sätt var det ett tecken på att jag var välkommen. Och välkommen känner jag mig verkligen! Frederik som hyr ut ett rum åt mig verkar väldigt trevlig och han är verkligen mån om att jag och den andra tjejen ska trivas. Och den andra tjejen, Maelys, är en fransk tjej som är 21 år gammal och som till vardags läser juridik. Hon är väldigt jordnära och verkar även hon vara en fantastisk person!

Förstår ni nu varför jag säger att jag tror jag kommer somna med ett leende på läpparna? Det första stora steget är taget och allting har gått över förväntan.

Nu ska jag stänga av datorn och få min välbehövliga sömn inför morgondagen och alla nya intryck jag kommer få första dagen på praktiken. Eller, först ska jag chatta lite till med Adam och säga god natt. Internet, hur gjorde folk förr i tiden när de "tvingades" vara långt ifrån den de älskar?

Godnatt alla!

Idag är det så (äntligen) dags för mig att ta mitt pick och pack med mig till Bryssel. De senaste dagarna har jag varit väldigt stressad och det har känts väldigt vemodigt. Och inte tror jag att det kommer kännas speciellt roligt idag på Bromma flygplats heller, då jag ska säga hej då till Adam.

Missförstå mig inte nu, för jag vill verkligen åka till Bryssel och jag tror att det kommer bli suveränt bara jag kommer dit och kan göra mig lite hemastadd. Men just nu känns det tungt, tungt att lämna Adam hemma i Sverige och tungt att inte vara hemma på tre månader. Och tungt att helt själv kasta mig huvudstupa in i "the Brussels adventure" som min blivande husvärd kallar det.

Klockan 13:55 går mitt flygplan, så nu är det bara det sista packandet kvar innan jag ska ge mig iväg. Jag hoppas att jag får med mig allt jag behöver!

Om jag får igång internet ikväll så ska jag uppdatera bloggen med mina första intryck från Bryssel.

Sedan i tisdags är jag åter i Stockholm några dagar. Igår hade jag ett obligatoriskt seminarium och jag ska alldeles strax promenera iväg till skolan för ytterligare ett obligatoriskt seminarium. Efter dagens seminarium får jag besök här i Stockholm av pappa med familj, det ska bli väldigt trevligt att träffa dem och hinna umgås ett tag. Det var länge sedan sist nu!

Imorgon, efter att pappa med familj har åkt hem, ska jag ta mig tillbaka till Åland. I helgen ska det nämligen hållas begravning för Adams farmor.

Igår var det 2011, idag är det 2012. Nyårsafton spenderade jag i stillhet tillsammans med Adam och två av hans syskon. Det blev ett stillsamt "firande" av det nya året eftersom Adams farmor, Ragnhild, tyvärr gick bort igår. För två veckor sedan fick hon veta att en aggressiv tumör växte i hennes lungor och sedan dess har hon varit på sjukhuset i Åbo där de försökt behandla cancern. Tyvärr gick det inte och igår kväll somnade hon in för gott. Det är otroligt sorgligt och jag tänker inte ens försöka mig på en beskrivning av hur orättvist det känns när döden kommer och tar fantastiska personer ifrån jordelivet. Adams farmors barn, det vill säga Adams pappa med syskon, var på plats när döden inträffade och de hann säga farväl till henne innan det var dags. Trots det är det så klart med stor sorg som det nya året inleds.

Jag hoppas och tror att Ragnhild har det bra och att hon får vila i frid utan smärtor nu.
♥