Jag har fått order om att skriva mera i min blogg. Jag försökte kontra med att jag ju faktiskt inte gör något nuförtiden, jag ligger bara på soffan och läser böcker. Ja, det är faktiskt sant.

Hur som helst, sedan operationen fredagen den 9 mars har jag förflyttat mig från sängen till soffan till middagsbordet till soffan och sedan tillbaka till sängen för att följande dag vakna upp till samma enformiga ritual.

Jag har hunnit läsa ett flertal böcker; En shopaholics bekännelser, Stulen barndom, Isprinsessan, Linas kvällsbok 1&2, Ego girl.
Jag har kollat på ett flertal filmer; Saw 2, Saw 3, Alpha Dog, The Lawnmower man, The rules of attraction, Djävulen bär prada, Coach Carter + en mängd filmer som kommit på canal+ eller tv1000 (för dom kanalerna har alla ålänningar gratis just nu, om nan har en digibox alltså).

Jag har träffat Adam ett par gånger, fast jag tycker lite synd om honom som alltid måste komma hit. Eller egentligen tycker jag mest synd om hans föräldrar, dom kan ju inte tycka att det är superkul att skjutsa hit honom flera gånger i veckan. Andrea, Lolli och Fia har också varit här och hållit mig sällskap, det har varit kul. Det enda jobbiga med att vara social är att jag får så ont i foten efter det. För utan att man tänker på det så spänner man foten när man skrattar, pratar, sätter sig annorlunda eller bara rör på sig helt enkelt.

Jag är grymt trött på att ligga hemma på soffan och känna hur massa värdefull tid rinner mig ur händerna. Det här med att vara handikappad är inte riktigt min grej. Det är väl inte riktigt någons grej kan jag tänka mig. Men om en vecka den här tiden är jag äntligen i skolan igen! Jag behöver egentligen inte komma till skolan före efter lunch nästa onsdag, men jag tror jag far dit till klockan 8 i alla fall. Jag kan ju alltid skriva min bokrecension då!

Jag har bestämt mig för att vänta med att operera den vänstra foten till nästa vinter, sådär lagom till jullovet ungefär. För jag orkar bara inte operera den i juni. Vet ni vilken ångest en operation medför? Eller inte själva operationen, men nu när jag hinner tänka så mycket på dagarna så blir jag helt ångestfylld. Nej tacka vet jag mitt vanliga fartfyllda liv där jag max hinner tänka tankar som "har jag en pojkvän?" & "vad hette mina vänner nu igen?". Ungefär. Jag avskyr att tänka och filosofera över mitt liv.

Jag har också bestämt mig för att börja träna så fort foten blivit tillräckligt bra, om det är något som är ångestframkallande så är det att bara äta och aldrig röra på sig. Tur att jag i alla fall fortfarande har snygga kläder i min garderob. Som passar!