Motivation, fokus och mål


På måndag ska jag börja med LCHF (igen). Jag vet vad ni tänker ("som vanligt då, det lär väl ta några veckor innan hon börjar äta vanligt igen. Trenddieter alltså... suck"), men den här gången har ni fel. Den här gången är jag verkligt motiverad. Jag vet att det inte går i en handvändning och jag vet att det inte alla gånger är enkelt att hålla fast vid LCHF när "alla andra" frossar i kolhydrater. Redan nästa vecka kommer första prövningen, då jag ska åka färja+tåg i flera timmar och sedan spendera några dagar hos min pappa i Dalarna. Det är alltid svårare att hålla sig ifrån kolhydraterna när man är på resande fot och när man är hemma hos någon annan (och inte har "makten" över maten). Men med lite planering går det bra, det vet jag.


Jag har bestämt mig för att följa
Katrin Zytomierskas bok ("Dags att bli smal - LCHF på mitt sätt") och jag har även satt upp mål, delmål, belöningar (inte i form av mat) och tidsramar. Om allting går enligt plan (klart det gör!) kommer jag väga 58 kg (163 cm) den dagen jag tar examen från juristubildningen.

Tidigare skrev jag att jag ska lägga undan pengar för att köpa en dyr handväska i slutet av sommaren. Den planen har jag valt att skrota, istället tänker jag nu använda pengarna till att investera i ett gymkort och en personlig tränare när jag är tillbaka i Stockholm i september. Jag vet att jag lätt hittar på ursäkter för att slippa träningen, men jag tror att en PT är tillräckligt sporrande (och hotfull) för att jag ska komma iväg till gymmet. Kroppsfettet ska minska och muskelmassan ska öka, så är det bara.

Nu är jag hundra procent fokuserad på målet.
Jag ska klara det!



(Och ja, jag vet att LCHF är omdiskuterat. Är det hälsosamt? Eller är det rent av hälsofarligt? Därom tvistar de lärde. Jag vet bara att jag mår bra när jag skippar kolhydraterna. Jag vet att jag är sockerberoende. Jag vet att ordet "lagom" inte finns i mitt vokabulär när det kommer till kolhydrater. Nu kommer jag äta enligt strikt LCHF och jag ber er respektera det. Era åsikter om LCHF är faktiskt inte efterfrågade. Jag är vuxen och det är jag och ingen annan som bestämmer vad jag äter och inte äter. Tack för förståelsen.)

Slöisar

Igår strålade solen hela dagen, något jag firade med att sitta inne på kontoret. Efter jobbet åkte Adam och jag till Kalmarnäs och där blev vi hela kvällen. Vi åt grillat ute i solskenet tillsammans med Adams familj. Sedan gick herrarna i bastun, men jag var inte sugen på att följa med. Så jag umgicks en stund med Adams mamma och lillasyster och sedan satte jag mig med datorn i famnen. En lugn och skön kväll efter en ganska intensiv jobbvecka.

Idag står regnet som spön i backen och inbjuder definitivt inte till att sysselsätta sig. Därför är Adam och jag lagom slöa just nu. Eventuellt tänker vi kolla på någon film nu på dagen, för att sedan (troligen) ägna kvällen åt att se ännu en film.

Det trodde ni aldrig


Kroatien, juni 2012.

Ja-a, tro det eller ej - men jag lever faktiskt. Och min förhoppning är att även den här bloggen ska börja leva igen. Just nu befinner jag mig dock i det där, ur bloggperspektiv, jobbiga läget. Det har gått flera veckor och jag har HUR mycket som helst att berätta om. Men en dagboksblogg bör ju vara ganska direkt, det är sällan givande att läsa om vad bloggaren gjorde för någon vecka sedan.

Så här mycket orkar jag skriva och ni läsa i alla fall: En vecka i Kroatien med Adam (bilder finns på Facebook). Tre veckor (av totalt 12 veckor) på sommarjobbet. Sommarjobbet är förövrigt vikarierande förvaltningssekreterare på Mariehamns stadskansli. Det är lärorikt. Midsommar i Kalmarnäs med Adams släkt och familjevänner från Tyskland. Umgås med familj och vänner. Inte njuta av det soliga sommarvädret (för det har inte varit något).

Där har ni mina senaste veckor i väldigt komprimerad form. Hädanefter ska jag blogga om saker som ligger lite närmare i tid.