Straffrättsstudier pågår


Ofattbart ledsamt

Idag, måndag, promenerade jag till lunchen i vanlig ordning. Vad som var ovanligt med den här gången var att kyrkklockorna klämtade under hela promenaden. Jag vet inte hur många slag kyrkklockorna slog, men jag tror att de klämtade för de avlidna på Utöya. Kanske var det ett slag för varje enskild individ som fick sätta livet till enligt Anders Behring Breiviks tycke och smak.

När jag vaknade upp i lördags och förstod att minst 91 personer dött kändes det helt overklig. Två frågor dök upp i mitt huvud, två frågor som jag ännu inte fått svar på och kanske aldrig kommer få svar på. Varför hände det här? Och vad är det som gör att en människa är kapabel till att kallsinnigt beröva nästan 100 personer livet?

Under helgen har jag umgåtts med familj och släkt på stugan, med Norges och hela världens tragedi i tankarna.
Under helgen har jag dansat till Hoffmaestro, med Norges och hela världens tragedi i tankarna.
Under helgen har jag njutit av Miss Lis konsert, med Norges och hela världens tragedi i tankarna.
Idag är jag på jobb, med Norges och hela världens tragedi i tankarna.

Det som har skett är inte okej. Och vi kommer aldrig glömma den här dagen, fredagen den 22 juli 2011 - en mörk dag.

Ändå lever livet vidare för oss andra. Kanske, förhoppningsvis, med en tanke på de anhöriga i sorg och med en tanke på hur skört livet är. Ta hand om varandra! ♥

Att lära sig prata

Imorgon åker Adam och jag som sagt till Iniö, där Adams familjs stuga ligger. Och som jag sagt tidigare ska jag ju sommarprata (på Ålands radiostation som motsvarar P1) i augusti. Därför har jag tänkt förbereda mig genom att lyssna på så många sommarprat som möjligt - för att lära mig vad jag ska och inte ska göra under sommarpratet. Nu har jag då alltså tänkt slå två flugor i en smäll och har tankat mp3:n full av såväl åländska som svenska sommarprat, helt redo för en lång båtfärd imorgon.

Om Adam kommer tycka att jag är roligt sällskap? Knappast, men jag tror att han står ut.

Lite om lite

Bloggen är plågsamt ovårdad just nu. Om bloggen vore en krukväxt så skulle den förmodligen vara lika vissen som alla mina krukväxter tenderar att bli.

Jag tänkte skriva att jag njuter av sommaren istället för att sitta framför datorn. Sedan tänkte jag att det inte alls är sant. Därefter tänkte jag att det visst är sant. Jag njuter för fullt av sommaren! Senaste helgen njöt Adam och jag på min familjs stuga i Saltvik. Vi solade, badade, åkte ring efter båten och åt gott. Det var riktigt mysigt att tillbringa lite tid med familjen!


Så här fin var min älskling när han njöt av stuglivet.

Den här veckan har Adam och jag fått husera för oss själva i Adams familjs hus. Det njuter jag också av, att få vara bara vi två och leva så som vi gör i lägenheten i Stockholm. Vi har roat oss med att klippa gräs i flera timmar och att röja upp vid Adams farmors brygga. Dessutom har vi testat på den nya glassbaren inne i stan (japp, jag gjorde avsteg från LCHF för lite italiensk glass) och gått på loppis.

Imorgon är det dags att åka till nästa stuga - Adams familjs stuga den här gången. Det innebär två timmar skärgårdsfärja följt av båttur med egen båt innan vi är framme. Och sedan samma procedur för att ta oss hem på söndag. Men det är det värt, för det finns inte mycket som slår en weekend i skärgården mitt i juli. Sol har vi givetvis beställt som väderlek.


Räcker tiden till?

I höst hade jag tänkt mig 100 % juridikstudier, 100 % statsvetenskapliga studier, 50 % kinesiska för nybörjare och en eventuell styrelsepost i Juridiska Föreningen. Ett extrajobb hade jag ju också tänkt se till att fixa. Och löpträningen kommer jag fortsätta vara aktiv med. Man kan fråga sig hur jag ska hinna med allting, det kan man. Men jag tror att jag skippar att fråga mig själv hur jag ska hinna med allting och bara kör istället. Går det inte så går det inte, då får jag väl spara något av allt det roliga till senare delar av mitt liv.

Har för mig att det finns någon bok som heter något om hur dygnet får fler timmar, eller om den hette något om att vara vardagseffektiv för att få tiden att räcka till bättre. Jag tror jag ska köpa mig ett exemplar och lära mig hur man gör. Det kan behövas!

Veckans sista dag

Jag inledde veckan med att skriva på bloggen, nu avslutar jag veckan på samma sätt. Uppdateringsfrekvensen är alltså fortsatt låg. Kan det bero på den här veckans strålande sol? Troligen.

Måndag till fredag jobbade jag som vanligt. Kvällarna har spenderats på löpning och att bara vara. Den här helgen har jag äntligen läst klart boken One Day av David Nicholls. En läsvärd bok som får en att sträckläsa trots att den egentligen inte är spännande på samma sätt som en deckare kan vara. Men den är fängslande och det är väldigt speciellt att få läsa om en dag varje år i två personers liv under totalt 20 år. Det får en att reflektera över såväl hur mycket som kan hända på ett år som hur lite som egentligen förändras under samma tidsperiod. Innerst inne är man ju samma skrot och korn, det är bara omgivningen som växlar. Hur som helst, 'välskriven roman med driv' är mitt omdöme.

En annan positiv sak med den här veckan är att lönen trillade in på kontot. Det kändes väldigt bra kan jag tala om för er och jag gissar att alla mina vänner som också är studerande håller med mig. Nu ska jag bränna iväg lite pengar på ett RockOff-pass (9-dagars festival här på Åland) och på en GPS- och pulsklocka. Dessutom har jag betalat tillbaka lite pengar till Adam, pengar jag fått låna under senaste månaden. Och så har jag betalat lite räkningar. Det känns rätt bra att ha alla ekonomiska förehavanden avklarade nu. Resten av månaden kan jag ägna åt att spendera pengarna. Det är roligt!