Gott nytt år allihopa! Hoppas ni får en rolig kväll med lagom mycket av allting. Kramar ♥

Idag har jag (vi, Adam och jag) sovit länge, legat och läst, ätit långsam frukost, gått till Alko (finska motsvarigheten till Systemet) (vi blev inte leggade den här gången heller...), bytt en bok jag fick dubbelt av i julklapp, kollat på en märklig film (Greenberg), kollat på ett avsnitt Criminal Minds, ätit middag. Nu ska vi snart åka till Kalmarnäs (hem till Adams föräldrar alltså) och fortsätta vårt stillsamma liv. Jag gillar fortfarande det här med jullov!

Jaa, då har dessa 30 dagar gått. Ganska långt klarade jag av att uppdatera på rätt dagar, men sedan kom något som kallas Jul emellan och störde rytmen. De två senaste inläggen (det här och gårdagens) har jag faktiskt "fuskat" lite med. Jag skrev dem redan den 28:e januari och tidsinställde inläggen till rätt dagar. För ärligt talat har det känts lite tjatigt de här sista dagarna. Jag har inte orkat lägga ner mitt hjärta och själ i texterna, utan jag har snarare krafsat ihop något på några få sekunder. Utan att tänka efter först. Men om jag påbörjar något kan jag inte direkt avbryta mitt i, det är inte min stil. Så jag har bitit ihop och tappert skrivit några rader under varje rubrik. Så det här är ett sista ögonblick av mina 30 dagar. Dessutom är det snart slut på år 2010, så det är även ett av de sista ögonblicken innan det nya året kommer. Nu ska jag återgå till vanligt dagboksbloggande, det är mera min melodi.

Oj oj oj, det här skulle kunna bli en halv roman. För att anknyta till gårdagens inlägg så kan jag säga att jag verkligen inte saknar ambitioner, däremot säger kroppen ifrån ibland när det blir lite för mycket på en gång. Tur att man har ett inbyggt varningssystem!

Just för tillfället saknar jag inte speciellt mycket alls. Jag (och Adam) är hemma på Åland, vilket betyder att släkt och vänner finns i närheten. Jag har pengar på kontot (tack tomten!). Jag är så gott som ledig. Möjligen saknar jag väl kanske ett lite nyttigare leverne, men det är ju bara att se till att bli lite nyttigare i så fall. Vilket jag ska bli återigen efter nyår, men nu har jag några dagar av osunda mängder kolhydrater (nästan).

Nu har jag tränat, dammsugit och pluggat. Dags för en liten vilopaus. Jag tar Elsas värld med mig till soffan och blir där fram tills Adam kommer hit någon gång före middagen. Skööönt!

Det var väldigt, väldigt skönt att springa en runda. Lite för kallt för lungornas smak, men inte värre än att det gick att springa med relativt hög hastighet. Jag såg maximalt fem bilar under tiden jag var ute och sprang och endast två människor som var utomhus. Och jag sprang alltså inte i skogen, utan på vägar som kan trafikeras. Det märks att Mariehamn är en lite mindre stad... Haha.

Så, vad har jag riktigt sysselsatt mig med de senaste dagarna? Jo, jag har ätit gott, sovit mycket, kollat på många filmer, umgåtts med många släktingar (såväl mina som Adams), sovit lite till och ätit lite till. Därför har jag just nu sinnessjukt mycket spring i benen. Och vad är det som råder bot på spring i benen? Att springa så klart! Därför ska jag nu dra på mig några lager löparkläder och ge mig ut.

Min favoritplats, där jag trivs allra, allra bäst - det är i vår lägenhet i Stockholm. Men på något sätt säger ju det sig självt, eftersom det är mitt hem. Och ens hem ska man ju gilla, helst. Så det känns ju inte så fantasifullt att berätta om. Däremot kan jag berätta om en bergshäll jag gillar. Den ligger några hundra meter från vår lägenhet, är vinklad så att man ser rakt mot solnedgången och dessutom ligger den precis vid vattenbrynet. Där trivs jag mycket bra (åtminstone när det är sommar och lite varmare om rumpan när man sitter ner).

Det enda jag är riktigt rädd för, det är att förlora någon som står mig nära genom någon plötslig händelse. Jag är inte rädd för döden i sig, döden kommer oavsett om vi vill det eller inte. Men om någon rycks ifrån en genom en olyckshändelse så tror jag att döden drabbar en mycket, mycket hårdare. Personer som är gamla har hunnit leva länge och gjort något bra av sitt liv och då är döden en naturlig följd. Men personer som dör för tidigt, huj, det är obehagligt att tänka  sig att det kan hända vem som helst, när som helst.

En första... En första vad då?

Jag gråter lätt av skratt. Jag gråter lätt av ilska. Jag gråter lätt av frustration. Jag gråter lätt av sömnbrist. Jag gråter lätt av sorgliga händelser. Jag gråter lätt av fina händelser. Jag gråter lite nu och då, faktiskt.

En stund på spikmattan. En lugn kväll med en bra bok. Skratt. Att umgås med familj och vänner. Frisk luft. Träning. En varm dusch. God mat. Gott vin. Människor som gör något snällt utan baktankar.

Ligger lite efter, så kan det gå.

Oj, det var värst vad den här bloggen uppdaterar sig själv dåligt. Ja, allt får man ju göra själv nu för tiden. Återkommer senare idag med ett lite mer omfattande inlägg!

Bloggen är sannerligen nedprioriterad dessa dagar. Men är man en sann julälskare, så är man. Idag har det varit fullt program från morgon till kväll, så jag har inte ens startat datorn före nu. Eftersom jag älskar julen vaknar jag väldigt, väldigt tidigt varje julafton. Så med andra ord är det dags för mig att sova väldigt snart, så att jag är pigg och kan njuta till fullo av morgondagen. Som även den kommer vara fullspäckad!

Har åländsk mark under fötterna - men är alldeles för trött för att uppdatera något längre. Imorgon klockan 10 ska jag färga och klippa håret. ÄNTLIGEN! Kanske till och med kan få till en bild - efteråt!

Jaha, då var förhoppningsvis allting nedpackat. Soporna är slängda. Kylskåpet är tömt. Golvet är dammsuget. Jag är duschad. Nu ska jag släcka och låsa. Sedan börjar resan hem till Åland. Återkommer när jag befinner mig på åländsk mark ikväll!

Det finns vissa ögonblick här i livet som är svårslagna. Just idag känns ögonblicket-när-tentaresultatet-kommer-och-det-har-gått-över-förväntan som ett väldigt svårslaget ögonblick. Ett annat ögonblick är när man samlas på julafton, det är mörkt ute, granen lyser och man vet att snart, snart får man börja julklappsutdelningen. Mitt liv är fyllt av ögonblick att bevara - varför jag borde vara bättre på att skriva ner, fotografera och på annat sätt dokumentera dessa ögonblick. För under vissa andra, mindre positiva, ögonblick önskar man att de fina ögonblicken kunde finnas lättillgängliga. Så att man bara kan plocka fram dem och påminnas om vilket fint liv man lever.

JAG KLARADE TENTAN! Faktum är att jag klarade den riktigt, riktigt bra! Jag fick Ba, det nästbästa vitsordet. Och var bara EN poäng från högsta betyget! Fattar ni grejen?! Det gör inte jag. Efter jul när svarsmallen har kommit och tentan lämnats ut ska jag se om jag kanske kan ompröva någon fråga för att få ett poäng till. Att få högsta vitsordet hade ju inte suttit helt fel... Haha. Men jag är så JÄKLA LYCKLIG just nu. Ja, ni märker säkert det på hur jag skriver - lite annorlunda än annars. Här satt jag och var orolig att jag skulle bli underkänd, haha, och så får jag nästan högsta vitsordet! Det går tydligen att vara ute och resa mest hela tiden istället för att sitta hemma och plugga och ändå få ett bra resultat. Hihi. Dessutom har jag typ jullov just nu - i alla fall inte några lektioner (sedan måste jag så klart plugga en del inför tentan i början av januari, men ändå nästan jullov).

God morgon!

Enligt ryktet ska tentaresultatet komma upp på hemsidan idag. Tentaresultatet från tentan jag skrev för cirka två veckor sedan och som är den tenta som representerar flest högskolepoäng av alla på hela utbildningen. Det tentaresultatet. Därför är jag lite apatisk just nu. Känns som att jag inte får så mycket gjort. Uppdaterar hemsidan stup i kvarten. Men nu ska jag gå ut med soporna. Sedan ska jag uppdatera hemsidan. Resultatet kan faktiskt komma upp under de fem minuter det tar att gå ut med soporna. Varför jag måste se resultatet direkt det kommer upp? Jag vet inte riktigt. För att slippa fundera hur det har gått, antar jag.

Nu är jag precis nyss hemkommen från stan, där jag införskaffade strumpbyxor och brandvarnare. Först rusade jag ut för att hinna med bussen. Kommer till busshållsplatsen och får höra att vissa stått där i 20 minuter utan skymten av någon buss (den ska gå var tionde minut). Inser att jag har glömt H&M-kortet i lägenheten, så rusar in och hämtar det (skulle använda en rabattkupong på H&M, vilket kräver att kortet är med). Rusar ut till busshållsplatsen igen. Alla människor står kvar. Väntar, väntar och väntar. Ser bussen komma till ändhållplatsen (vilken är ungefär mittemot min busshållsplats, vilket alltså är första hållplatsen på rundan). Väntar, väntar och väntar. Bussen står kvar. Börjar gå mot Universitetet för att komma till tunnelbanan. När jag gått några hundra meter hör jag att bussen startar. Bestämmer mig för att fortsätta gå i alla fall. Tar tunnelbanan till stan och gör mina ärenden utan missöden. Åker hem igen. Väntar, väntar och väntar på bussen (som bara är cirka tio minuter sen). Kommer hem och ska montera upp brandvarnaren. Konstaterar att jag först måste ta bort det gamla takfästet för att få dit det nya. Prövar skruva bort skruvarna med skruvmejsel. Hämtar skruvdragaren. Batteriet slut. Byter till det andra batteriet. Konstaterar att båda batterierna är urladdade. Just nu: väntar på att ett batteri ska bli laddat.

Har avverkat tre timmar skola och lunch. Medan tvättmaskinen har gjort våra handdukar rena. Nu ska jag åka in till stan för att köpa strumpbyxor och en brandvarnare (konstaterade nämligen att det inte går att byta batteri i vår brandvarnare, utan man får införskaffa en ny). Spännande! Sedan ska jag plugga och packa.

Idag är det tisdag - och om man inte räknar med idag och inte heller med själva julafton, då är det två dagar kvar till julafton! Eller så kan man, om man ska säga det mera korrekt, säga att det är dan-före-dan-före-dan-före-dopparedan. Det gillar jag!

Den här månaden, december, är den enskilt bästa månaden under året. Visserligen himla mörkt och kallt för det mesta, men samtidigt älskar jag värmen och kärleken som den här månaden för med sig. Som ni redan fått veta älskar jag julen, mer än ett litet barn. Det var länge tack vare mig som vi fortsatte ha jultomte på julafton (trots att jag har småsystrar som är fem år yngre och borde vara de som är intresserade av en fysisk jultomte), bara för att nämna ett exempel. Men varför gillar jag den här månaden så mycket då? Ja, dels är det ju för att julafton äger rum. Jag älskar att få julklappar, men på senare år har jag också förstått tjusningen med att ge julklappar också. Vilket ju bara gör hela det här med julen ännu finare! Jag gillar traditionen med att man tänder ett ljus till för varje adventssöndag som går. Jag gillar julkalendern som räknar ner dagarna till den alltid lika fina julaftonen. Jag gillar julsångerna, för de förenar gammal som ung. Jag gillar att alla ler lite mera och är lite extra kärleksfulla i december, trots att mörkret är kompakt och det fortfarande är länge kvar till den (av många) efterlängtade sommaren. Jag gillar't helt enkelt.

Nu börjar min hjärna sakta men säkert vakna till liv. Äntligen, säger jag bara. Därför ska jag alldeles strax slå mig ner i soffan och läsa (och lära mig!) rättsfall till lektionen imorgon förmiddag. När jag ändå är igång kanske jag till och med läser lite i kurslitteraturen!

I natt har jag sovit sammanlagt tre timmar. Jippi, vad pigg och glad jag känner mig idag... Först kunde jag inte sova före Adam kom hem, eftersom jag var lite uppskrämd efter att ha sett för mycket på Criminal Minds. Sedan när Adam kommit hem, runt halv två, kunde jag inte sova för att Adam snarkade. När jag väl somnade sov jag oroligt ända fram till halv sex, då jag hörde något pipande ljud. Då var det vårt brandlarm som pep cirka två gånger per minut. Adam vaknade inte av det och jag ville inte gå upp och försöka stänga av pipet, med risk för att istället få brandlarmet att tjuta. Kändes onödigt att väcka såväl Adam som grannarna. Så jag låg och försökte förtränga pipandet i två timmar, tills väckarklockan ringde. När vi stigit upp pillade Adam lite på brandlarmet och sedan tystnade det. Utan att vi fattar riktigt hur det gick till.

Äh, jag får ju ingenting gjort! Min hjärna har nog tagit jullov redan. Typiskt, jag som skulle behöva den i några dagar till...

Ikväll är Adam på "julfest" med klubbmästeriet på sitt program. Sedan tar han första bästa båt hem till Åland imorgon. Själv ska jag kämpa på med skola ända till onsdag. Det tar emot riktigt ordentligt kan jag säga. Men det är bara att bita ihop! Tänker ändå ge mig själv några extra dagar ledigt i januari, genom att skippa två lektioner dagarna efter nyår. Fast tentaplugga får jag ändå lov att göra ända från nyår och fram till tentan i mitten av januari. Hur som helst, tänkte bara försöka peppa mig själv att få lite pluggat ikväll genom detta inlägg. Får se om jag lyckades...

Jag är 20 år gammal. Jag har inte hunnit göra speciellt mycket i mitt liv. Därför har jag inte hunnit göra speciellt mycket jag borde ångra. Dessutom har jag ganska lätt för att släppa tankarna på dåliga saker/händelser och istället fokusera på nuet och på framtiden. Visst har jag gjort dumma saker, saker jag kanske inte skulle göra om ifall jag var i en snarlik situation idag. Men samtidigt, varför ska man gå runt med ånger? Det som har hänt har hänt. Förhoppningsvis har jag sagt förlåt eller visat min ånger i samband med eventuella felsteg jag gjort. Som jag ser det är jag tillåten att gå vidare i livet, trots att jag inte i detta nu kan eller vill peka ut specifika tillfällen som jag borde ångra. Jag lever ett bekymmersfritt liv. Jag är glad, de jag bryr mig om är glada och livet flyter på. Den som går runt och bär på en massa ånger kommer till slut förstöra sig själv - det är jag övertygad om. Därför väljer jag att vara mitt bästa möjliga gentemot andra, så att jag själv slipper gå runt med ånger. Ånger tar en inte framåt i livet.

Himla löjlig kategori att skriva om. ALLA födelsedagar är mina favoriter. Jag älskar att fylla år, precis som jag älskar julafton. Jag är värre än ett litet barn, fortfarande. Jag vaknar tidigt, tidigt med ett leende på läpparna och så njuter jag hela dagen lång. Alla födelsedagar är favoriter, som sagt.

Som vanligt har dagen bara rusat iväg. Nu är det mesta klart i alla fall inför kvällens middag. Så snart ska jag unna mig en varm dusch och därefter blir det att göra klart det sista inför middagen. Sedan är våra gäster varmt välkomna!

En vecka till julafton, det är inte så tokigt det inte.

Igår kväll tog jag beslutet att inte gå på dagens föreläsning. Detta eftersom den faktiskt inte är tentarelevant och för att jag inte kommer få någon sovmorgon den här helgen. Och en sovmorgon är jag värd eftersom jag har sovit fruktansvärt dåligt hela veckan. När Adam steg upp 07:30 var jag klarvaken. Det var den sovmorgonen. Och jag hade alltså kunnat stiga upp en halvtimme tidigare och hunnit till föreläsningen. Typiskt! Istället mjukstartar jag dagen med ett avsnitt Criminal Minds och en stor kopp kaffe.

Jag har läst en hel del andra blogginlägg som handlar om bloggskrivarens första kyss. Allas allra första kyss har varit speciell, antingen på ett positivt sätt eller på ett negativt. Men nu är det ju i det här inlägget mest intressant vad jag har att berätta om min allra första kyss. För det är tydligen något man bör komma ihåg. Alla andra minns ju.

Förlåt mig så hemskt mycket för att jag idag överkompenserar med blogginlägg. Ja, för igår glömde jag ju faktiskt bort bloggen.

Jag har ingen aning om vart tiden försvinner. Det känns som att jag precis nyss kom hem från skolan, även om klockan säger att det är två timmar sedan. Vad har jag gjort under den här tiden? Surfat runt, betalat räkningar, skrivit blogginlägg och ätit lunch. Egentligen borde jag ha suttit med näsan i boken och lärt mig allt om immaterialrätt. Men det enda som snurrar just i mitt huvud just nu är följande ord: "jag vill bara vara ledig, ledig, ledig". Taget från en låt, vet du vilken?

Minna drömmar är för det mesta realistiska mål som jag har här i livet. Mål som jag verkligen planerar att uppfylla - såvida dessa drömmar fortfarande är mina drömmar när de blir aktuella. Om ni förstår hur jag tänker?

Vad hände riktigt igår? Jag skrev inte ett endaste blogginlägg. Inte ens det "obligatoriska", vilket igår var dag nummer 15 om mina drömmar. Fram till middagen var min dag så intensiv att jag inte hann skriva något inlägg och efter middagen glömde jag helt bort att jag borde blogga.

Trots att jag var väldigt duktig och gick i säng tidigt igår, så är jag absolut inte utvilad just nu. Jag vet inte varför, men jag har sovit så extremt dåligt. Trist! Oavsett hur trött jag känner mig så är det ändå dags för den första gruppundervisningen i immaterialrätt idag, så det är klart jag ska gå dit.

Åh nej, imorgon ska jag skriva om vad jag har på mig (igen!). Måste se till att gräva fram något snyggt ur garderoben då, trots att jag just nu tycker att min garderob ungefär är den tråkigaste i hela världen. Bäst jag går och lägger mig nu så att min hjärna är pigg imorgon bitti och lätt kommer på en snygg klädsel.

Måndag, 13 december (lucia!): Skola 9-16, åka till Stadsbiblioteket och lämna tillbaka en bok.

I min handväska finns för tillfället ingenting alls. Jag har nämligen haft en plocka-i-ordning-allting-i-lägenheten dag. Vilket alltid inkluderar att tömma handväskan på allt som inte behöver vara där i. Så imorgon när jag går till skolan kommer jag garanterat glömma något hemma, något som jag tar för givet att ska finnas i väskan. Men jag kan beskriva vad jag vanligtvis har i väskan.

Mina syskon är som sagt de finaste syskonen man kan tänkas ha. Att mina syskon består av fem systrar är ju helt fantastiskt, bara det! Till att börja med har vi Jenny, min enda storasyster och min enda "helsyster". Vi har alltså samma mamma och samma pappa. Därefter kom jag till världen. Sedan skilde sig mamma och pappa och hittade nya finfina respektive. Pappa och Susanne fick Emma ungefär ett halvår innan mamma och Mika fick tvillingar, Fanny och Frida. Därefter kom Maja, Pappa och Susannes andra gemensamma barn.

Nu har vi ätit mysig frukost med det tredje adventsljuset tänt (och det första och andra också så klart). Dessutom har vi kollat på dagens avsnitt av julkalendern. Vi är halvvägs till jul idag (räknat från första december alltså)! Nu blir det storstädning i lägenheten! Därefter tänker jag återgå till gårdagens slappande, för att vara utvilad imorgon då nästa kurs kör igång! (Och så ska jag så klart göra både dagens och gårdagens inlägg från 30-dagars listan.)

Mina syskon är de finaste syskonen man kan ha. De är värdiga ett fint inlägg, vilket jag tyvärr inte orkar prestera just nu. Igår tentafestade jag, så som sig bör är jag trött idag. Därför skriver jag ett fint inlägg om mina syskon imorgon, efter en hel natts sömn.

Dagen har bjudit på två olika utstyrslar.

Alltså jag har hört något om att det är någon fest ikväll, nobelfest tror jag den kallas. Men alltså, ikväll är ju C2-festen?! Mycket större, mycket viktigare. Jag förstår inte hur någon väljer att gå på fest med kungen hellre än att gå på fest med överlyckliga och överförfriskade juriststuderande.

Jag har skrivit tentan. Jag tror att jag är godkänd. Det känns grymt! Ikväll blir det att fira tillsammans med en stor hög med andra glada studerande (förhoppningsvis är det inte så många som hellre sörjer). AAAAH, så skönt att ha tentan skriven. Nu ska jag hoppa i duschen och se om det går att se ut som folk trots de svarta sopsäckarna under ögonen, jag hoppas!

Om en timme ska jag promenera iväg till skolan. Om en och en halvtimme slår jag mig ner i tentasalen. Om sex och en halvtimme stiger jag ut från tentasalen - helt fri från skolan (i två dagar)!

Känner mig, märkligt nog, helt lugn i kroppen - vilket ju inte kan betyda annat än att jag tar morgondagens tenta med ro. Jag tog en lång och vaaarm dusch, smörjde in kroppen i min favoritlotion, kröp in i morgonrocken och har sedan dess bara myst på soffan med en filt och en kopp kamomillte. Känns som att jag verkligen gjort allt för att förtjäna detta lugn! Härligt. Nu ska jag mysa vidare (önskar dock att Adam var hemma och myste med mig, istället för att han ska vara på klubbmästerimöte) ♥

Min tro... Jag är inskriven i kyrkan (på Åland), jag går på julgudstjänst och någon enstaka övrig gudstjänst under året. Jag tycker om kyrkan eftersom den finns till för alla, oavsett social tillhörighet, ras eller sexuell läggning (angående det senaste; jag vet att inte alla präster vill viga homosexuella, men kyrkan som samfund är inte längre emot homovigslar). Kyrkan erbjuder en gemenskap till de som är ensamma. Kyrkan är en fast och trygg punkt i samhället. Kyrkan baserar sig visserligen på bibeln med den heliga treenigheten i spetsen, men om man ser förbi denna blinda tro på något som närmast får klassas (enligt mig) som såväl övernaturligt som onaturligt så är kyrkan en fin sak. Jag tror inte på Gud, men jag tror på vikten av att eftersträva att vara godast möjligt och att älska sin nästa. Det tror jag på.

Klockan 07:00 ringde väckarklockan och sedan dess har jag pluggat hela dagen. Med undantag för en kort promenad i skogen. Om jag kommer klara tentan imorgon? Det tror jag, såvida inte tentafrågorna är betydligt svårare än gamla tentafrågor. Om jag kommer vara glad imorgon klockan 14? JA!! Planer för ikväll? Duscha, ligga på spikmattan, kolla på Lyxfällan, plocka fram allt som ska med till tentan och sova tidigt.

Imorgon blir det en liten datorpaus. Jag kommer inte starta datorn före fram mot kvällen. På dagen blir det det sista pluggandet innan tentan, därefter ska jag samla mina tankar och krafter inför tentan som går av stapeln på fredag. Sedan lär jag starta datorn en sväng innan läggdags, bara för att se att inte världens har stått still utan min närvaro på internet. Visserligen får jag alla mail till mobilen (så jag kommer alltså läsa mail), men ändå. Datorfri några timmar, känns klokt.

Det är väldigt befriande att ha släppt kravet på att få högsta betyget. Att bara satsa på godkänt är ungefär lika förbjudet i juristkretsar som det är att svära i kyrkan, men samtidigt tycker jag att det är så otroligt dumt att fokusera stenhårt på betygen. Jag lovar er allihopa, att trots att jag inte kommer gå ut från juristutbildningen med de högsta betygen, så kommer jag ändå få ett riktigt bra jobb som jag kommer älska. Jag lovar er!

Igår var jag hopplöst håglös. Idag är jag istället hoppfull! Det är konstigt med mig, vanligtvis är jag väldigt stabil och jämn i mitt humör. Jag kan bli sur och besviken, men det lägger sig väldigt fort och jag brusar aldrig upp utan anledning. För det mesta går jag faktiskt runt och är allmänt glad och nöjd med allting. (Jag vet att ni som känner mig bra mest kommer ihåg mina extrema humörsvängningar från tonåren, men jag har faktiskt förändrats. Mognat?) Men så fort det närmar sig en tenta blir jag så extremt ångestfylld och eftersom det här är en mycket ovanlig känsla hos mig så vet jag inte hur jag ska hantera det. Därför är humöret på toppen vissa dagar och helt i botten andra dagar. Märkligt! Vanligtvis bryr jag mig aldrig om saker som kanske andra människor får ångest av. Visa sig naken i omklädningsrummet på gymmet? Inga problem. Hålla presentation inför klassen? Inga problem. Tentaplugga? Ångest!

Den här dagen har verkligen inte varit någon bra dag. Omotiverad, håglös och ångest inför tentan. Jippi... Har verkligen inte fått något vettigt gjort idag. Fan. Ska äta middag nu och förhoppningsvis lyckas jag ta mig igenom en gammal tenta ikväll, så har jag i alla fall gjort något bra idag. Det är verkligen inte läge att ha en dålig dag när utbildningens största tenta är om två dagar...

Just nu är jag så sjuuuukt omotiverad till att plugga. Vad ska jag ta mig till?!

Idag är det tisdag. Idag är det tre dagar pluggtid kvar innan tentan. Mitt krav (på mig själv) är att bli godkänd. Det borde jag verkligen bli, men så klart slutar jag inte plugga för den skull. Utan i tre dagar till ska jag plugga flitigt. Men nu ska jag först hoppa in i duschen för att så småningom åka in till stan och möta mamma en sväng, hon har handlat lite på apoteket hemma på Åland och har med dessa saker till mig. Det är alltså saker som inte finns här i Sverige!

Jag skulle inte säga att jag har en specifik person som är min bästa vän. Adam vet visserligen allt om mig, jag kan alltid lita på honom och vi har alltid roligt ihop - vilket ju både är en definition på ett lyckat förhållande och på en bästa vän. Så Adam är nog både min bästa vän och min älskade pojkvän. I övrig har jag väldigt många vänner runt om och från olika sammanhang. Jag har vänner från barndomen, jag har vänner från tiden på Folkis, jag har vänner från tiden på SoS, jag har vänner från min nuvarande utbildning, jag har vänner från alla olika ungdomsresor jag åkt på och jag har vänner som bara har dykt upp i mitt liv av andra orsaker. Jag har vänner i Sverige, i Finland, i Danmark, i Norge, på Island, i Litauen... Men jag har inte något litet tjejgäng jag alltid håller ihop med, vilket säkert många skulle tycka att var en dålig sak. I mina ögon är det precis så här jag vill ha det, vän med alla (nästan) - istället för att låsa fast sig vid ett fåtal personer. Sedan har jag en trygg stabil bas med Adam och familjen. Jag är mycket nöjd med hur mitt liv ser ut!

Dagens inlägg ska handla om min dag. Det här gör att jag får ligga lite lågt med det vanliga bloggandet, annars kommer jag ju ha avslöjat hela inlägget i förväg. För faktum är att jag inte har så mycket annat spännande att bjuda på just nu, förutom vad jag sysslar med om dagarna alltså. Återkommer i alla fall ikväll med en detaljerad rapport om dagen!

Kärlek är när du tänker på att en person en dag kommer att dö och den här tanken får ditt hjärta att frysa till is och ditt sinne att stänga av de jobbiga tankarna. Istället önskar du att när den dagen kommer, så är det du själv som dör - och inte den du håller kär.

Nu har vi (äntligen) ett välfyllt kylskåp igen. Det firar vi med att äta nötkött (minns inte vad för del) med purjolök- och kantarellsås (hemlagad!) och så wokade grönsaker till mig och troligen potatisklyftor till Adam. Och sallad så klart. Mums! Magen kurrar bara jag tänker på det, men än får jag vänta någon timme på mat.

Jaha, då har pojkvännen behagat stiga upp. Pojkvännen som behagade komma hem klockan 05:00 i natt. Störd nattsömn hos flickvännen? Ja visst! Nu ska vi samla våra krafter och åka till PrisXtra för storhandling. Jippi...

Då var gårdagens disk diskad, en kaffekopp drucken och finrexin på gång. Det där med att jogga i vinterkylan när man inte är riktigt helt frisk, inte världens bästa idé. Det är bara att fortsätta kurera sig, så blir det nog bra i slutändan! Är ju tentafest på fredag - den kan jag inte missa (japp, vi ignorerar det faktum att en tentafest alltid föregås av en tenta, som jag ju också ska lyckas skriva).

Promenaden blev en joggingrunda i skogen. Vad jag kan minnas är det här min första joggingtur med riklig snömängd på marken - i hela mitt liv. Jag tyckte inte att snön i sig utgjorde något större problem, det krävdes bara lite mera fokus på att hålla balansen (vilket ju bara är positivt, då får man träna flera muskler!). Däremot har jag lite svårt att få till andningen på ett bra sätt. Jag vill andas in genom näsan och ut genom munnen, men det kräver i princip all min koncentration för att jag ska få det att lyckas. Kanske det blir lättare ju oftare man tränar att andas rätt? Hur som helst, min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta ge mig ut på joggingturer under hela vintern.

Idag ska jag ta mod till mig och gå på en promenad i det snöiga vinterlandskapet. Varför jag behöver samla mod för det? Jo, för att jag knappt har varit utanför dörren sedan i tisdags. Och det har snöat en del sedan dess, så att säga. Dessutom ska jag gå igenom lagboken för att få struktur på alla viktiga lagar inför tentan. Det känns mindre lockande än att gå ut i snön, faktiskt. I övrigt bjuder den här lördagen på stillsamt pluggande i min ensamhet. Adam ska, som vanligt, hitta på något tillsammans med deras klubbmästeri. Ibland undrar jag om han är sambo med klubbmästeriet eller med mig, lite svårt att avgöra...

Jag tror nog att jag borde bli federal agent istället för jurist. Eller kanske läkare. Eller varför inte hemmafru? För gud så mycket roligare det är att titta på Criminal Minds, Grey's Anatomy och Desperate Housewives än vad det är att läsa avtalsrätt.

Ni kanske också har noterat det. Vad? Att jag uppdaterar bloggen sjukt ofta med tanke på att jag tentapluggar. Jag borde ju vara helt uppsluten i studierna. Inte kunna tänka på annat. Men faktum är att jag mest bara tänker på annat. Och väldigt lite hjärnverksamhet går åt till studierna just nu. Det här ska det så klart bli ändring på. Så fort jag har hängt upp tvätten som precis snurrat klart i tvättmaskinen.

Statsrätt
Seminariematerial VT2010 Del 1 – 20 kr
Seminariematerial VT2010 Del 2 – 20 kr
SÅLD - Warnling-Nerep & Bernitz. En orientering i tryckfrihet & yttrandefrihet (4e upplagan, 2009) – 150 kr
SÅLD - Fisher. Mänskliga rättigheter (5e upplagan, 2009) – 110 kr
SÅLD - Warnling-Nerep. En introduktion till förvaltningsrätten (9e upplagan, 2008) – 90 kr
Lagerqvist Veloz Roca, Sandström & Warnling-Nerep. Arbetskompendium Staträtt (9e upplagan, 2008) – 60 kr
Warnling-Nerep, Lagerqvist Veloz Roca & Reichel. Statsrättens grunder (2a upplagan, 2007) – 150 kr


Folkrätt
Textkompendium upplaga 22 – 20 kr
Svanberg. En introduktion till traktaträtten (4e upplagan, 2008) – 80 kr
Bring & Mahmoudi. Internationell våldsanvändning och folkrätt (1a upplagan, 2006) – 120 kr
Bring & Mahmoudi. Sverige och folkrätten (3e upplagan, 2007) – 200 kr


Europarätt
Kompendium i Europarätt VT10 – 40 kr
SÅLD - Bernitz & Kjellgren. Europarättens grunder (4e upplagan, 2010 – preliminär studentutgåva) – 75 kr


Rättsinformatik
Rättsfallskompendium 2009/2010 – 20 kr
SÅLD - Studiematerial Rättsinformatik 2009/2010 – 50 kr
SÅLD - Författningssamling Rättsinformatik 2009/2010 – 50 kr

Idag är det fredag. Idag om en vecka är jag troligen sjukligt nervös och väntar på att få gå in i tentasalen. Idag landade studiestödet och skatteåterbäringen på mitt konto, skönt att äntligen ha lite pengar att röra sig med (läs: köpa julklappar för).

Äh, jag tar tillbaka det där jag skrev tidigare idag. Det blev inte alls en bra dag av den här dagen. Ingenting tycks gå vägen. Imorgon kommer såväl studiebidraget som skatteåterbäringen (får båda två från Åland), så det borde väl i alla fall förgylla morgondagen lite. Jag håller tummarna för det!

Ja, på den här frågan är jag inte riktigt säker på vad jag ska svara. Jag minns helt enkelt inte riktigt alla killar jag varit kär i under årens lopp, haha. Från det drar jag slutsatsen att jag nog egentligen inte riktigt varit kär på riktigt före jag blev kär i Adam. Men bara för att det är roligt kan jag i alla fall nämna att jag på dagis gifte mig tre gånger, inte illa! Samtliga gånger till Smurfhits dessutom. Jag minns faktiskt bara två av de tre killarna, hm. Jockum och Casper, men vem var den tredje? Tål att funderas på.

Hej! Jag är Julia och jag är väldigt fäst vid mitt namn. När jag var yngre hette alla Julia, men nu verkar det som att jag har lyckats skaka av mig de andra och kvar står jag som enda Julia i nästan alla mina bekantskapskretser (okej, det där var inte riktigt sant - jag är fortfarande kompis med väldigt många Julia). Att vara flera med samma namn leder lätt till att man får fantastiskt finurliga smeknamn. Jag har t.ex. kallats för Lilla Julia och Julia Lf. Fantasifullt så att det förslår.

Jag har läst flera bloggar som har lyckats göra något fint av den nedanstående listan. Därför tänkte jag själv ge mig på ett försök - så har jag lyckats guida er igenom stora delar av mitt liv när den här månaden är slut.

Har fått en hel del pluggat idag - och tänkte strax slå mig ner i soffan (som har fått agera pluggplats idag) för lite fortsatt pluggande. Jag känner att min blogg återigen är så där härligt inspirerande... Haha!

Samtidigt som jag knaprar halstabletter och dricker finrexin (stackars er svenskar som inte har detta gudomliga ting som motverkar förkylningar) lyckas jag faktiskt komma rätt bra framåt i pluggandet. Nu har jag en bra och rimlig pluggplan, har snart läst ut boken jag håller på med (bara två stycken kvar sedan...) och känner mig aningen mer positiv inför tentan. Nu blir det mera finrexin och mera pluggande.

Det bådar gott inför tentan nästa vecka. Jag har absolut inte pluggat tillräckligt under hösten (eftersom jag varit så mycket bortrest), alltså borde jag intensivplugga nu. Men nu fightas jag mot en förkylning som vill tränga sig på - men som jag inte vill släppa fram. Jag får försöka mentalt ställa in mig på ett väldigt dubbelriktat spår, dels ska jag plugga nu som om jag ska skriva tentan nästa vecka och dels ska jag vara förberedd på att det inte alls är sagt att jag kommer skriva tentan utan skjuta upp den till omtentatillfället i januari (då jag har en chans att vara mer förberedd). Jobbigt läge.