Jag är 20 år gammal. Jag har inte hunnit göra speciellt mycket i mitt liv. Därför har jag inte hunnit göra speciellt mycket jag borde ångra. Dessutom har jag ganska lätt för att släppa tankarna på dåliga saker/händelser och istället fokusera på nuet och på framtiden. Visst har jag gjort dumma saker, saker jag kanske inte skulle göra om ifall jag var i en snarlik situation idag. Men samtidigt, varför ska man gå runt med ånger? Det som har hänt har hänt. Förhoppningsvis har jag sagt förlåt eller visat min ånger i samband med eventuella felsteg jag gjort. Som jag ser det är jag tillåten att gå vidare i livet, trots att jag inte i detta nu kan eller vill peka ut specifika tillfällen som jag borde ångra. Jag lever ett bekymmersfritt liv. Jag är glad, de jag bryr mig om är glada och livet flyter på. Den som går runt och bär på en massa ånger kommer till slut förstöra sig själv - det är jag övertygad om. Därför väljer jag att vara mitt bästa möjliga gentemot andra, så att jag själv slipper gå runt med ånger. Ånger tar en inte framåt i livet.