Det ska malas genom den stora kvarnen

Jag har nu suttit i några minuter och funderat på hur jag ska försöka få till ett inlägg om dagen utan att det egentligen mer eller mindre handlar om hur varje minut känns som en transportsträcka fram till fredag runt 13-14. Jag längtar otroligt mycket efter Adam, som ni ju vet vid det här laget. Men ja, jag kom alltså fram till att jag inte kan skriva ett inlägg utan att få utlopp för min längtan. Så, nu vet ni det. Över till vad jag har gjort idag.

Idag har jag haft en lugn dag på jobbet. Förmiddagen ägnade jag mig åt "kontorsarbete", det vill säga förbereda mig inför kommande möten, uppdatera kalendern med aktuella mötestider och försöka hålla någon form av ordning på alla miljarder dokument som ligger utskrivna överallt på skrivbordet. Det gick ganska bra och för tillfället ser Hannas och mitt kontorsrum ganska snyggt ut.

Till lunch idag blev det en riktigt smarrig pizza som jag intog tillsammans med Hanna och Noora (Mats Löfströms flickvän). När pizzan hade landat i magen var det en smärre matkoma som infann sig. Men det fanns ingen tid för matkoma! För under eftermiddagen var det dags att gå på Coreper I-möte. Vad är då det? Jo, då träffas tjänstemän från medlemsländernas olika ständiga representationer och diskuterar aktuella frågor. Det som diskuterades under eftermiddagen, och som var av intresse för Åland, var GMO. Man håller på och försöker få till ett nytt direktiv på området och idag försökte man enas om en text som man kan föra fram på miljöministerrådet som äger rum nästa vecka. Och då alltså miljöministrarna från medlemsländerna ska diskutera frågan.

Ett ärendes gång här i Bryssel är ingen enkel raksträcka fram till mål. Tvärtom är det en långsam process där ärenden ska ta sig igenom många instanser av tyckande från många medlemsländers tjänstemän, ministrar och Europaparlamentariker. Ibland blir man lite frustrerad över hur ineffektivt systemet är, men samtidigt går det ganska enkelt att se vilka enorma förbättringar som (oftast) görs under ärendets gång!

Det vardagliga livet

Imorse när väckarklockan ringde så kunde jag inte förmå mig att stiga upp. Jag ställde istället om klockan en halvtimme framåt. Och sedan en halvtimme till. Tur att jag dels hade tänkt stiga upp relativt tidigt och tur att jag har flexibla arbetstider!

När jag väl tagit mig upp ur sängen var duschen upptagen, så idag har jag fått gå omkring med halvsmutsigt hår. Kändes inte som att jag var på topp direkt. Men smutssigt hår eller inte, möten hålls ändå. Så jag och mitt hår gick iväg på möte med strukturfondsgruppen. Som tur var så höll mötet bara på under "förmiddagen" (vi avslutade 13:45, så det blev sen lunch idag). Eftermiddagen ägnade jag på kontoret med att skriva en rapport på förmiddagsmötet.

Efter jobbet tog jag tunnelbanan till Gare du Midi, vilket är den största tågstationen (tror jag) här i Bryssel. Varför gjorde jag det då? Jo, för på fredagmorgon klockan 07 ska jag sitta på en buss som tar mig därifrån och ut till flygplatsen Charleroi. När JF-Stockholm var på studieresa till Bryssel hösten 2010 så minns jag att Gare du Midi var stort och krångligt och ganska dåligt skyltat. Så därför tänkte jag att det kan vara en god idé att åka dit nu innan fredag för att kolla in hur jag tar mig från tunnelbanan till busshållsplatsen. Och tur var det! I cirka 45 minuter promenerade jag omkring på stationen för att försöka hitta på rätt. Slutligen hittade jag också platsen där bussen går från och sedan memorerade jag vägen tillbaka till tunnelbanan. Så nu hoppas jag på att hitta relativt snabbt och enkelt på fredag!

När väl kom hem hade klockan hunnit bli halv sju och magen kurrade. Så jag värmde lite middagsmat och förtärde den framför ett avsnitt Prison Break. Jag är nu på tredje säsongen och, tro det eller ej, men det är fortfarande spännande!

Nu har jag precis kommit ut ur duschen och dessutom har jag hunnit måla naglarna. Måste ju försöka vara lite fin när jag träffar Adam på fredag (ja, alltså jag kommer ju duscha igen innan dess - men jag syftade på naglarna). Det blev mitt favoritlack från Maybellines "forever strong"-serie, färg nummer 490 hot/rose salsa.

Snart ska jag gå och lägga mig, för imorgon vill jag lyckas komma upp ur sängen när klockan ringer första gången!


Sänder en krya på dig-hälsning till min mamma som är på sjukhuset just nu. Hon har opererat knäet och enligt rapport från min lillasyster så hade hon jätteont tidigare ikväll och blir därför kvar över natten. Men allt har gått bra ändå. Kram mamma, du är bäst! ♥

Vad som upptar mina tankar

Måndag och nu är det lite mer än tre dygn får jag äntligen träffa Adam igen. Den här gången är det alltså min tur att sätta mig på ett flygplan för att vi ska kunna ses. Jag har alltså en helg i Stockholm framför mig. Jag flyger redan under förmiddagen på fredag och sedan tillbaka hit till Bryssel på måndagsmorgonen. Det innebär att vi har relativt mycket tid att umgås. Våra planer är att fredagsmysa med tacos, lördagsmysa med Melodifestivalen och sedan söndagsrocka med Laleh-konsert. Natten mellan söndag och måndag räknar jag väl med att få drygt tre timmar sömn innan det är dags för mig att påbörja resan tillbaka. Så går det när man snålar lite och väljer RyanAir istället för t.ex. SAS eller Brussels Airlines.

Hur som helst, idag har jag spenderat dagen på kontoret. Jag har skrivit rapporter från förra veckans möten och så har jag förberett mig inför kommande möten. Rapporterna skickade jag iväg till berörda tjänstemän (och politiker) hemma på Åland, precis som jag gör med alla rapporter.

Nu ikväll har jag inte fått mycket gjort, jag har strukturerat alla miljoner papper jag har (i detta papperslösa samhälle...) och så har jag kollat på de sista avsnitten från Prison Breaks andra säsong. Så småningom är det dags för mig att sova. Det är ju en dag imorgon också!

Sommar 2012



Visst behöver du också en sommarextra som ser till att det dagliga arbetet fortlöper under semestertider? Vad vore bättre än en pålitlig juriststudent som ser till att saker blir gjorda snabbt och effektivt utan att för den skull ge avkall på kvaliteten? Vill du ha någon som är systematisk och social? Glad och lyhörd? Självgående och snabblärd? Då har du hittat den du söker. Det är mig, Julia Lindfors, du vill ha och jag lovar att du inte blir besviken.

Studerar: Juridik och statsvetenskap vid Stockholms universitet.
Tidigare erfarenhet: Högskolepraktik hos den åländska specialrådgivaren vid Finlands Ständiga Representation i Bryssel, försäkringstjänsteman under fyra somrar hos Alandia-Bolagen.
Arbetsperiod: 11.06-31.08.2012, enligt överenskommelse.
Löneanspråk: Skälig ersättning.
Arbetsort: Mariehamn (Åland) med omnejd. Stockholm med omnejd.

Du kontaktar mig på följande sätt.
E-post: jlindfors90@gmail.com
Mobil: +46735811537 (SE) / +32477940552 (BE)

Jag uppvisar gärna arbetsintyg, studieintyg och betyg vid förfrågan.

Med kusinbesök i Bryssel

Så, äntligen, har jag tid att uppdatera bloggen igen!

Jag har alltså haft besök här i Bryssel av min kusin Hannah och hennes man Craig. De bor i England, så de kunde smidigt ta tåget från London hit till Bryssel. De anlände i torsdagskväll och sedan åkte de hem igen igår kväll.

Torsdagskvällen spenderade vi på en restaurang vid St Catherine Place. Jag åt ett riktigt gott köttspett, med precis lagom rött kött. Det var gott som omväxling till all fisk jag äter under veckorna. Vi satt där någon timme och pratade på om allt möjligt. Det är kul hur mycket man ändå har att prata om som kusiner, även fast vi inte träffas ofta! När vi hade ätit klart följde jag Hannah och Craig tillbaka till deras hotell och då lyckades jag tydligen välja den vägen som gick igenom Bryssels "red light district". Det stod prostituerade kvinnor längs med alla husväggar och i alla hörn och bara väntade på att bli köpta. Det var hemskt att se och jag drömde något obehagligt om det senare under natten. Det känns som att det ligger ett så fruktansvärt hemskt människoöde bakom varje kvinna som stod där.

På fredagskvällen möttes vi återigen upp för middag. Den här gången valde vi en japansk restaurang och där fick vi vad som kanske kan vara den sämsta servicen någonsin. Det började med att servitrisen inte kom ihåg vad vi ville ha för öl och sedan fortsatte de med att de glömde bort min förrätt. Sedan tog det många vändor innan Hannah och Craig fick den sushi de ville ha som förrätt. Och därefter blandade de ihop Hannahs och mina huvudrätter, så att jag fick Hannahs anka och Hannah fick min kyckling. Och eftersom vi inte fick maten samtidigt (de var verkligen i osynk), så märkte vi det inte förens det var försent. Slutligen tycktes personalen ignorera oss totalt, så vi fick vänta i evigheter innan vi fick eftterrätten och sedan notan. Nåja, maten var i alla fall god. Efter den japanska restaurangen gick vi till Delirium, den stora ölbaren som Adam och jag var till för någon vecka sedan. Där drack vi god och spännande öl i någon timme innan det var dags att börja gå hemåt igen. Jag drack jordgubbsöl och mangoöl. Och lite kokosöl. Det var väldigt gott, speciellt mangoölen! Jag noterade även att de hade Lapin Kulta, men jag hade ingen lust att dricka finsk öl i Bryssel.


Craig och Hannah framför Atomium denna soliga lördag.

Lördagen, slutligen, ägnade vi åt att se det område i norra Bryssel som heter Heysel/Heizel. Där finns bland annat den kända "byggnaden" Atomium. Vi vandrade runt där och fascinerades av hur stort Atomium ändå är. Sedan gick vi en runda i den närbelägna parken och mitt i allt hamnade vi mitt uppe i ett turkiskt (eller liknande) bröllop. Det var helt knäppt med sång och dans och framförallt en riktigt ful brudklänning. Vi smög ändå runt där en stund, för att kolla in den japanska byggnaden som de höll till vid. När vi sedan var nöjda med Heysel/Heizel-området tog vi tunnelbanan in till city igen. Där gick vi till en lunchrestaurang och åt gott. Tyvärr missförstod vi prissättningen (eller om man ska vara petig så var det väl restaurangen som nog medvetet vilseledde kunderna), så notan hamnade på närmare 80 euro totalt - istället för ungefär hälften som vi hade trott. Lite irriterade promenerade vi vidare på jakt efter choklad för Hannah och Craig att ta med hem. Efter att ha gått in i många olika små affärer valde de att köpa choklad från det enda stället som hade mutat oss med provsmakning av den ljuvliga chokladen. Perfekt sätt att få kunderna att köpa! Efter det tog vi tunnelbanan till EU-kvarteren och jag gav dem en snabb gudiad tur i det enda område som jag kan utan och innan. Sedan var det dags att säga hej då till varandra och jag åkte hem igen. Tack Hannah & Craig för att ni passade på att se Bryssel medan jag är här! Det var väldigt trevlig med ert sällskap och att få umgås lite bara vi, utan all släkt och kaoset det medför på somrarna.

Gårdagskvällen ägnade jag åt att tvätta sängkläder och att kolla på den svenska melodifestivalen. Det var en skön och lugn kväll efter tre rätt intensiva dagar.

Imorgon!

Jag ska blogga. Imorgon.

De senaste dagarna har jag haft fullt upp med jobb, umgås med Hannah och Craig och nu ikväll att kolla på Melodifestivalen. Men imorgon, då har jag nästan ingenting att göra. Så då kan jag blogga.

Radio1 - bra!


Jag hade ju tänkt plugga ikväll. Men så kom jag mig äntligen för att lyssna på Radio1 (Sveriges nya pratradio). Just nu lyssnar jag på dagens avsnitt med Cissi Wallin på temat "Om att starta eget". Och det är ju svårt att lyssna på pratradio samtidigt som man pluggar. Att surfa och lyssna på pratradio däremot, det går riktigt bra! Så därför gör jag så nu. Plugget får vänta någon dag till. Jag kanske orkar ta tag i det igen på söndag. Som tur är har jag ju inte någon tidspress på pluggandet än!

Men hur som helst, mitt tips till er - bra pratradio på Radio1!

Tack Ömsen för bra kundservice!

Ni minns väl hela storyn om vårt märkliga källarinbrott? Om inte, så finns den att läsa här. Vi pratade alltså med vår husvärd som nekade att SSSB skulle ha något med det tomma förrådet att göra. Dessutom mailade jag till Ömsen där vi har vår hemförsäkring och berättade om vad som hänt. De noterade att vi haft inbrott, men de ville ha kopia av polisanmälan innan de kunde besluta om ersättning. Så vi gjorde polisanmälan smidigt via internet och några dagar senare skickades polisanmälan hem per post. Samtidigt hade vi gjort upp en lista med vad som fanns i förrådet, värdet på sakerna vi blivit av med och vilket år sakerna var ifrån. När vi fick hem polisanmälan stod det där bland annat att polisen inte kommer inleda någon förundersökning, eftersom det inte finns några spår att gå på just nu. Och det är helt okej för vår del, det är ju inte som att vi tror att sakerna kommer hittas oavsett.

Så fort polisanmälan hade kommit hem så scannade Adam in den och så skickade vi den till Ömsen imorse. Inom någon timme hade vi fått mailsvar från dem om att vi får ersättningen inbetalad på bankkonto imorgon. Självrisken på 85 euro avdragen, men i övrigt full ersättning till det värde vi angett. Jag är superglad för att Ömsen var så enkla att ha att göra med, inget krångel och snabba svar. Det är så ett bra försäkringsbolag ska fungera.

Eftersom jag själv jobbat flera somrar på ett försäkringsbolag så vet jag hur tacksamt det är från försäkringsbolagets sida att få positiv feedback - så därför svarade jag givetvis på Ömsens mail och tackade för att de skött allt så smidigt och via mail.

Allmänt om lite allt möjligt

Och så har ytterligare en jobbdag passerat. Det är skrämmande hur fort arbetsdagarna går och det är med fasa jag tänker på hur kort tid jag ändå har kvar här i Bryssel. På väg hem från jobbet igår gick jag och funderade på om inte själva jobbet som åländsk specialrådgivare i Bryssel skulle kunna flytta till Stockholm istället. För jag skulle absolut kunna tänka mig att jobba några år som specialrådgivare, men jag vill ju inte vara ensam här i Bryssel under så lång tid. Nåja, jag får passa på och njuta nu av tiden som är kvar - för vem vet, det här kanske är sista gången i mitt liv som jag jobbar i Bryssel. Jag hoppas givetvis att det inte är så, men risken finns.

Jag skrev precis i början att det finns tre olika promenadvägar för mig att välja mellan när jag promenerar till och från jobbet. Då hade jag hunnit pröva två av dem och sedan kom jag mig aldrig för att pröva den tredje vägen. Men igår gjorde jag slag i saken och tog det tredje alternativet. Och det visade sig att det också var den vägen som gick snabbast att gå! Enda nackdelarna är att den tredje promenadvägen inte är lika mysig som de andra två (de andra två går genom bostadsområden, den här tredje vägen längs med hårt trafikerade vägar) och att jag inte passerar någon någorlunda stor matbutik då. Men det är ju enkelt, de dagar som jag vill handla på vägen hem kan jag ta promenadväg ett eller två och de dagar jag har bråttom (morgnar) kan jag ta promenadväg tre.

Imorgon kväll kommer min kusin Hannah och hennes man Craig hit till Bryssel. Det ska bli väldigt trevligt att träffa dem! Jag måste tyvärr jobba på fredag, så då får de vandra runt själva och upptäcka staden. Men imorgon kväll, fredagkväll och så lördag på dagen kan jag umgås med dem. Jag tror jag ska läsa på lite till om Bryssel nu ikväll, så att jag kan leka lite turistguide åt dem! På fredagkväll ska vi i alla fall besöka Delirium, ölbaren som har 2500 ölsorter (den som Adam och jag var till förut).

Nu ska jag gå ner till köket och koka mig en kopp te, sedan tror jag att jag ska läsa lite processrätt en stund. Därefter hoppas jag på att Adam kommit hem, så att vi kan chatta. Nu är det bara lite mer än en vecka innan jag får träffa honom igen! Längtar ♥

Vart tog dagen vägen?

Ja, vart tog den här dagen vägen riktigt? Jag vaknade imorse och gick till jobbet. Jobbdagen spenderade jag på ett ganska intressant möte med energigruppen, där man bland annat diskuterar ett förslag till ett nytt energieffektivitetsdirektiv. När mötet slutade vid 17-tiden gick jag en sväng via kontoret för att kolla mailen och kalendern för morgondagen. Så vid 18-tiden kom jag mig iväg från jobbet.

Väl hemma slöade jag framför datorn medan jag funderade på vad dagens middag skulle bli. Helt plötsligt var klockan 20.09 och jag insåg att det nog var dags för middag. Efter en kopp soppa och en macka var middagen äten. Då passade jag på att skicka lite mail, skriva en att göra-lista för närmsta dagarna och sedan gick jag i duschen.

Nu har jag precis kommit ur duschen och tänkte föna håret innan det är dags för mig att krypa ner under täcket och ta natt.

Så ni förstår säkert min fråga; vart tog dagen vägen?

Lång dag och huvudbry

Trots att dagens arbetsgruppsmöte om GMO slutade redan 15 så kom jag inte iväg från jobbet före vid 18-tiden. Jag passade på att skriva ihop några rapporter från möten från slutet av förra veckan och även från dagens möte. När jag var klar var klockan mitt i allt 17.45! Fast det var fortfarande ljust utanför fönstret, så det kändes inte så farligt.

På väg hem från jobbet stannade jag till i "min" mataffär och handlade mat. Min kylskåpshylla hade nämligen enbart tre saker på sig imorse; smör, philadelphiaost och pesto. Det blir inte mycket gott av det, så jag fyllde på med lite grönsaker och ost.

Ikväll har jag varit väldigt trött, måndagströtthet gissar jag. Och dessutom har min hjärna jobbat febrilt med tankar på vad jag ska göra i sommar. Hittills har jag inte fått något sommarjobb och det känns lite surt. Men nu har jag gjort en lista på flera ställen som jag ska höra av mig till och som sista utväg har jag kollat på lite sommarkurser som jag kan läsa (då får jag ju studiebidrag i alla fall). Vi får se hur det blir, men jag hoppas fortfarande på att få något relevant sommarjobb. Så om någon vill ha en duktig juriststudent med många extrakunskaper så hör av er! (Jag kanske även slänger upp en "ansökan" här på bloggen? Man måste ju utnyttja de forum man har.)

Nu ska jag lägga mitt huvud på kudden och hoppas på att sova ostört. Fick precis veta att min mamma och mina småsystrar som är i Egypten går och lägger sig klockan 20 varje kväll och vaknar klockan 09 följande morgon. Jag tror att det här med ett enormt sömnbehov går i släkten...

God natt!

Gent - 3 timmar, 10 km, 23 bilder

Okej, så de 170 bilderna har nu blivit något färre - 23 stycken utvalda bilder för att ni i alla fall får en känsla för hur staden Gent ser ut. Och så vill jag att ni använder fantasin och föreställer er strålande solsken på alla bilder, tyvärr var det gråmulet med regn till och från i verkligheten. 30 minuter tog det med tåg från Bryssel till Gent. Sedan tog spårvagnen några minuter från tågstationen och in till stadens kärna. Inne i det verkliga centrumet är det bilfritt och det enda fordon som är tillåtet är spårvagnarna. Man hittade inte några moderna byggnader alls, inte så långt ögat kunde nå. Men enligt det jag läst om Gent så är allt bara en fasad. På insidan av dessa "föråldrade" byggnader gömmer sig topmoderna butiker och hotell. Man har alltså valt att behålla charmen med äldre hus på utsidan, men funktionaliteten och bekvämligheten med moderna hus på insidan. Smart!


Det rinner flera floder genom Gent, det ger staden en väldigt fridfull känsla.


I Gent, men även i övriga Belgien, är det relativt vanligt med målningar på husväggarna.
Det piggar i alla fall upp en vanlig grå fasad!


Det här är en mycket stor katedral, St Bavo's Cathedral. Ungarna som vallfärdar ut från katedralen hade varit där på något ungdomsevent som hade filmats. Jag kom dock dit precis när de gick, så jag vet inte riktigt vad de hade gjort där. Jag gick även in i katedralen och fascinerades av alla tavlor och utsmyckningar. Det var en väldigt fin katedral (men det var förbjudet att fotografera inomhus).


Det här är Gents polisdistrikt, tydligen känt från någon tv-serie. Jag har dock inte koll på vilken. Någon som vet?

Mitt i allt fanns en trollkällare, den var tyvärr stängd - annars hade jag gärna gått in och kollat vad det riktigt var för något (skumt) ställe.


Den här mannen, Jacob Van Artevelde, står och pekar mot England. Han stödde den engelska kungen och genom detta lyckades han få till att Gent (och hela Flandern) hölls neutrala under 1300-talet.


Åter en bild på en flod. Promenadvägen till vänster i bild är säkert ljuvlig under vår och sommar!


"Bierhuis" som är längst till vänster i bild var stället där allt öl och allt vin lassades av förr i tiden. På andra sidan bron ser ni huset där vininspektören höll till. Vad vininspektören gjorde? Kontrollerade innehållet i alkoholen som anlänt. Om han provsmakade eller hade andra metoder, det förtäljer inte historien.


The Castle of the Counts, byggdes 1180 och står än idag kvar inne i Gent.


Baksidan av slottet. Tidigare har det fungerat som allt ifrån balsal till tortyrkammare.


Jag betalade fyra euro och fick då stiga in i detta häpnadsväckande slott.


Det var många sådana här trappor, uppåt och nedåt för att besökare skulle få ta del av allt ifrån högsta topp till lägsta källare.


Smala fönstergluggar var ibland den enda ljuskällan.


Utsikten var inte fy skam! Som ni ser är inte höghus så vanliga i Gent.


Giljotinen. Bladet är ett äkta blad som faktiskt använts vid halshuggning. De övriga delarna är kopior.


Ett otroligt bygge med snirkliga gångar både inomhus och utomhus.


Altaret pryddes med ett fönster format som ett kors. Det skapade en obehaglig känsla i rummet!


Ute på gatorna pågick någon inspelning. Kanske de fascinerades av de många ölsorterna i skyltfönstret?


Det gula huset som ni ser är det enda trähuset som finns i hela staden!


Turistinformationen har valt en synlig plats för sin "skylt".


Den här vyn, som inte alls blir rättvist återgiven på den här bilden, är en av Europas finaste vyer inne i en stad. I alla fall om man får tro turistinformationens egen information!


Allt det ni ser på bilden är parkerade cyklar. Den här bilden är tagen från tågperrongen och visar baksidan av tågstationen. På framsidan hittade man minst lika många cyklar till. Det känns som att Gent är en cyklande stad! Det kanske hänger samman med att det även är en universitetsstad?

En söndag i mitten av februari

Det verkar som att den här bloggaren har lite svårigheter att komma ihåg att blogga nu för tiden. Men jag lovar att ikväll skriva ett inlägg om gårdagen som jag spenderade i staden Gent. De dryga tre timmarna jag vandrade runt genererade 170 bilder. Så jag ska först och främst gå igenom bilderna och sålla bort det dåliga.

Den här söndagen har jag, som vanligt, ägnat åt tråkiga hemmasysslor. Jag har dammsugit både mitt rum och de gemensamma ytorna här i huset. En tvättmaskin snurrar. Jag har lagt en ansiktsmask och duschat. Jag har pluggat en del. Jag har kollat aningen mera på Prison Break. Nu ska jag plugga lite till, så att jag väger upp för Prison Break-tittandet.

I skrivande stund haglar/snöar/regnar det utanför fönstret. Men stundvis har solen tittat fram idag. Jag har njutit av solen genom mitt enorma fönster här i mitt rum.

Avrunda arbetsveckan

Idag har jag varit själv på jobbet, min kollega Hanna har varit ledig (och hon är även ledig på måndag). Jag hade tre mer eller mindre viktiga heldagsmöten att gå på, men det säger ju sig självt att det är omöjligt. Så jag började dagen med fiskegruppen och sedan ägnade jag eftermiddagen åt energigruppen. Det tredje mötet struntade jag helt i, eftersom de skulle ta upp lite mindre viktiga frågor. När ordföranden för energigruppen bröt upp klockan 17.50 jublade delegaterna, mötet var sagt att hålla på ända till 18.30. Men nu blev det helg lite tidigare för oss alla. Skönt!

Jag gick via kontoret för att byta från klackar till sneakers inför promenaden hem (och för att dumpa alla mötesdokument från dagen), men när jag kom till kontoret kunde jag konstatera att alla redan gått hem och att vårt våningsplan var larmat. Visserligen står det mig fritt att gå in och larma av igen, men det förutsätter att jag kommer ihåg min säkerhetskod - något jag inte gjorde. Den koden är nämligen noga antecknad i mitt förra anteckningsblock, som jag redan har skrivit slut. Så det anteckningsblocket låg alltså inne på kontoret i den larmade våningen. Nåja, ingen större fara skedd - jag promenerade hem med klackar på fötterna istället. Det gick ju bra det också, även om det kanske tog lite längre tid och mina fötter gjorde lite mera ont när jag kom hem.

Nu njuter jag av en lugn fredagskväll och "hemlagad" mat. Normalt värmer jag bara en portion (köpt) lasagne eller liknande i mikron. Men idag kokade jag makaroner och ägg och det avnjuter jag tillsammans med pesto, tomat och rödvin! Imorgon, relativt tidigt, tänker jag ta tåget till staden
Gent som ligger lite längre norrut i Belgien. Jag blir bara där över dagen och jag tänkte i huvudsak vandra runt för att se de sevärdheterna som man "måste se" och försöka få en känsla för staden som sådan. Tyvärr lovar de ingen sol, men däremot runt 9-10 plusgrader!

Situationen är nu avslutad.

Igår eftermiddag satt jag på möte med rådets arbetsgrupp för intern och extern fiskepolitik i en av rådsbyggnaderna. Mitt i allt plingar det till i hörlurarna som alla har på sig (för att lyssna till simultantolkningen) och man hör ett meddelande som lyder ungefär så här (översatt): "Detta är ett säkerhetsmeddelande. Situationen är nu avslutad. Allting är åter tillbaka till det normala. Huvudingången är åter öppen." Och så var det slut på meddelandet. Där hade vi suttit några timmar, totalt ovetandes om omvärlden och så meddelas vi plötsligt av "situationen är avslutad". Det lät lite läskigt och alla såg väldigt fundersamma ut. Vad kunde det tänkas vara för situation? Jag tror att det var en strejk/demonstration som pågått och sedan alltså avslutats eller förflyttat sig bort från rådsbyggnaden. Min kollega Hanna var nämligen på väg till flygplatsen då och hon messade mig att bussarna hade mycket förseningar på grund av demonstrationer och så uppmanade hon mig att vara försiktig när jag promenerade hem.

Så när jag väl skulle promenera hem var jag lite halvrädd. Men när jag klev ut genom dörrarna så såg allting ut precis som vanligt. Det var tyst och lugnt, några affärsmän (och kvinnor!) som var på väg hem från jobbet och livlig trafik på Rue de la Loi. Inte ett spår av demonstrationerna. Så jag vet fortfarande inte om det var det som var "situationen" som säkerhetsmeddelandet handlade om, men jag tror det. Jag är hur som helst glad och tacksam för att demonstrationerna dragit förbi, för det hade inte känts bra att som ensam tjej med klackar försöka ta sig förbi upprörda demonstranter!

Bortglömd

Jag kom precis på att jag totalt glömde bort att blogga igår. Återkommer ikväll efter jobbet!

Europaparlamentet - hur kommer man in?


Min badge för att slippa in i Europaparlamentet.

När man ska in till parlamentet (och inte jobbar där) så måste man få en badge för besökare. Det funkar som så att någon som jobbar i parlamentet möter upp en vid ingången och så fyller denna någon i en blankett med uppgift om sitt eget namn och vilken MEP:are (Member of the European Parliament) han/hon jobbar för. Så i mitt fall var det alltså Mats Löfström som kom och mötte upp mig och han fyllde i att han å sin sida jobbar för Carl Haglund. Sedan får besökaren, jag alltså, visa upp sitt pass som det tas en kopia på. Och så får man (jag) i utbyte en badge och tillträde till parlamentsbyggnaden. Så kontakter är alltså a och o för att komma in genom säkerhetskontrollen!

En bra onsdag

Så har återigen en arbetsdag passerat. Det är inte klokt hur snabbt det går! Nu har jag bara 34 arbetsdagar kvar innan den här praktiken är över. Trettiofyra dagar - det är ju ingenting!

Idag har jag varit på kontoret hela dagen. Jag började dagen med att skriva en rapport över mötet jag var på igår och så mailade jag ut den till berörda personer på landskapsregeringen. Lite senare idag fick jag faktiskt en uppföljningsfråga rörande en sak som jag nämnde i rapporten, så det betyder ju att de på landskapsregeringen faktiskt läser rapporterna Hanna och jag skickar! Det är kul med lite respons, för annars blir det mycket utskick av rapporter utan någon bekräftelse alls.

Vi åt lunch tillsammns med Andreas Dahlén och Mats Löfström inne i Europaparlamentets matsal. Det var kul att sitta ett gäng ålänningar tillsammans och brainstorma och prata om aktuella saker i Bryssel! Efter lunchen filade jag på en text till ett veckobrev, något vi försöker prova på. Tanken är alltså ett veckobrev som riktar sig till lagtinget och landskapsregeringen där vi ålänningar i Bryssel ger en kort information om vad som hänt den senaste veckan. Vi får se vad det blir av det hela, men jag tror det är en god idé och ett bra sätt att uppmärksamma att det faktiskt händer och sker saker här i Bryssel hela tiden!

Det var en skön dag på jobbet, det kändes som att jag hann jobba undan saker och se till att vara helt i fas med allting. Bra känsla! Det enda negativa med den här dagen är väl möjligen vädret. Det har regnat till och från hela dagen och det har även blåst ganska mycket. Så promenaden hem från jobbet var inte jättetrevlig...

Direkt när jag kom hem startade jag en tvättmaskin och sedan loggade jag in på internetbanken och betalade lite räkningar. Vardagens tråkiga sysslor finns även här i Bryssel! Resten av kvällen ska jag ägna åt böckerna i processrätt. Så den här kvällen kommer inte vara så olik de många kvällar jag spenderat i Stockholm med kurslitteraturen framför mig!

Fröjd för smaklökarna

Igår åt jag världens största skål med fruktsallad (och grädde) och det var ljuvligt gott!




Frukt är godis!

Igår kväll kom jag lite ur synk. Jag åt middag direkt när jag kom hem från jobbet, och sedan blev jag (föga förvånande) hungrig runt 22-tiden. Då lagade jag mackor och te. Och som vi vet kan man ju inte gå och lägga sig medan man äter kvällsmål. Och inte direkt efteråt heller, eftersom man måste vänta på att teet runnit igenom kroppen. Så klockan var närmare midnatt innan jag kom i säng. Och då måste jag se ett serieavsnitt för att kunna somna. Jag vet inte vad klockan var när jag väl somnade. Men den var i alla fall lite för nära uppstigningsklockslaget. Hur som helst, det här ledde så klart till att jag var lite halvtrött på jobbet och framåt 15.30 hade jag svårt att fortsätta fokusera på vad som sades på mötet om strukturfonderna. Men jag kämpade och lyckades ändå snappa upp vad som sades.

På vägen hem hörde jag att kroppen skrek efter något uppiggande och glädjande nog var det frukt den ropade på. Och frukt är ju nyttigt, så jag gav vika för suget och köpte lite frukt. Nu har jag frukt för någon dag framåt...


Eventuellt blir det fruktsallad ikväll!

När jag kom hem tvingade jag mig att vänta med middagen till lite senare, och med lite senare menar jag att jag precis har ätit klart. Nu borde jag klara mig från att bli vrålhungrig vid läggdags. Enda orsaken till att jag inte skulle somna gott ikväll är möjligen sockerchock från fruktsalladen jag eventuellt äter ikväll.

Nu ska jag starta en film och njuta av min alla hjärtans dag-ensamhet. (Läs: förtränga att Adam inte är här eller att jag inte är hemma med Adam.)

Alla hjärtans dag

Idag är det, som bekant, alla hjärtans dag. Aldrig tror jag att jag har sett så många pojkar/killar/män/gubbar med blommor i händerna uppenbarligen på väg hem till sin älskade. Det var väldigt charmigt att se. Och jag kanske inbillade mig, men alla jag promenerade förbi på vägen hem från jobbet verkade en smula gladare idag. Jag vet att alla hjärtans dag är ett kommersiellt jippo som gör att affärerna tjänar multum. Men samtidigt så tycker jag att det är fint. Det är en dag för alla (oss) som inte är speciellt romantiskt lagda att visa framfötterna. En kille som är romantisk varje dag av året kallas lätt för toffel, men en kille som är romantisk på alla hjärtans dag hyllas. Av omvärlden alltså. Partnern är nog glad för romantiska uppvaktningar vilken dag på året det än må vara.

Adam och jag har inte någon speciell alla hjärtans dag-tradition, men vi brukar försöka göra något för varandra. Som förra året, då lagade jag en lite finare middag och Adam kom hem med en (redan vissen) krukväxt. Haha, det är kärlek det! Det här året har vi, på grund av geografiskt avstånd, svårt att hitta på något tillsammans. Så jag läser Adams kärleksförklaring (i brevet för den här veckan) och tänker på hur fin han är.

Min mamma är så omtänksam, så hon skickade en chokladask med posten. Mumsigt med lite alla hjärtans dag-choklad. Tusen tack, du är den bästa mamman man kan ha!


Kallt. Eller?

Här i Belgien har man precis slagit rekord. Rekord i kyla. Det är nämligen så att det inte på över 70 år har varit så här kallt, så här länge. Det har varit under 0 grader (dynget runt) i 13 dagar, vilket alltså inte har hänt på över 70 år. Visst tajmade jag in min vistelse här bra? Haha. Fast jag måste erkänna att jag inte ens reflekterat över att det har varit minusgrader i tretton dagar. Jag menar, hur många dagar med minusgrader hade vi inte förra vintern upp i Norden? Jag har snarare varit tacksam för att det varit kallt så kort period och för att det nu verkar vända och bli uppemot tio plusgrader i slutet av veckan.

Den märkliga historien om de spårlöst försvunna sakerna


Behändigt nog kan man göra polisanmälan på internet för alla egendomsbrott.

Som jag skrev igår så är vårt källarförråd i Stockholm tömt på saker (bortsett från en pulka) och hela grejen känns mycket märklig.

Här är några av alla märkliga saker:
- För att komma in i trapphuset måste man ha en elektronisk bricka som öppnar ytterdörren. Samma bricka måste användas igen för att komma in i källaren. Sedan hade vi ett hänglås på förrådsdörren, vilket nu är spårlöst försvunnet.
- Vårt förråd borde inte ha sett mest värdefullt ut av alla förråd, för det enda som kan ha setts som värdefullt var egentligen min dunkappa som hängde i förrådet. I övrigt förvarade vi sakerna i stängda kartonger från Clas Ohlson.
- Allt är borta, förutom alltså en pulka. Det innebär att denna någon har tagit med sig bland annat en grill, grillkol, tändvätska, tomma och ovikta flyttkartonger, julpynt och - det mest konstiga - min hemmagjorda Rubiks kub (som alltså mäter cirka 1x1x1 meter). För att få ut Rubiks kuben måste man antingen mosa kuben, eller helt iskallt krångla ut kuben från förrådet (den går just och just igenom dörröppningen) och sedan vandra fullt synlig ut från förrådet med en ganska uppseendeväckande kub i famnen.
- Husvärden säger att de inte har tömt något förråd.


Min numera försvunna Rubiks kub.
Ser ni någon bära denna, så ska ni veta att jag saknar den!


Kvällen har jag alltså ägnat åt att försöka fundera ut vad vi egentligen förvarade i förrådet. Jag är övertygad om att vi glömt bort säkert hälften och att vi med tiden kommer komma på ytterligare saker som är "spårlöst försvunna". Men vi har nog i alla fall listat upp alla de någorlunda värdefulla föremålen. Så fort polisen har skickat en kopia på anmälan per post så kan vi vidarebefordra en kopia på den till försäkringsbolaget. Därefter får vi hoppas att Ömsen ersätter oss för förlusten (minus självrisken då). Fast jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ett pris på min Rubiks kub...

Älskade du

Min fantastiska pojkvän skickade ju med mig en låda fylld med brev hit till Bryssel, ett brev för varje vecka jag är borta. Ikväll har jag läst brevet för inkommande vecka, min femte vecka här och även den veckan som alla hjärtans dag infaller. Och vilket brev jag fick! Det var en kärleksförklaring rakt igenom och jag tror aldrig att jag fått en så fin kärleksförklaring innan!

Älskade, fina, världsbästa Adam - tack för att du finns och tack för att jag får ha dig i mitt liv! Nu skulle jag göra vad som helst för att få krama om min älskade och för att få berätta för honom hur otroligt mycket han betyder för mig. Ikväll saknar jag honom lite extra mycket. Kärlek! ♥

En trevlig kväll

Strax innan jag skulle åka in till Place Lux för att möta upp några andra svenska praktikanter så skrev Adam till mig att vårt förråd hemma i Stockholm är tomt. Det enda som finns kvar är en pulka. Vi vet inte ännu om det är så att allt blivit stulet (det känns så märkligt, varför just vårt förråd i så fall?), så innan vi polisanmäler så ska vi ta reda på om det kan vara husvärden som, av någon outgrundlig anledning, har flyttat på våra saker. Hur som helst gör det mig så irriterad, man ska aldrig behöva upptäcka att ens saker är försvunna. Aldrig.

Nåja, det fanns inte mycket jag kunde göra åt saken igår kväll så jag kopplade bort irritationen och fokuserade istället på att ha en kul kväll tillsammans med de praktikanter jag skulle träffa.

Vi möttes upp vid Place Lux och totalt var vi fyra personer. Andreas, Caroline, Susan och jag. Mats och Noora hade tänkt följa med, men de valde att stanna hemma och ta de lugnt istället. Så vi fyra satte oss på en restaurang/bar och sedan pratade vi på om allt möjligt hela kvällen. Det var riktigt roligt att lära känna varandra lite grann och jag tror definitivt att vi kommer ses igen! När stället ville börja stänga gick vi tvärs över gatan till en sportbar som fortfarande hade öppet, där satt vi sedan ett tag till innan vi rörde oss hemåt. Det var härligt att samtalet bara flöt på under hela kvällen, utan att det kändes konstigt alls. Det är därför det är så kul att träffa nya, trevliga människor!

Jag tog nattbussen hem klockan 01:06, så jag var hemma innan halv två. Då var det väldigt skönt att krypa ner i en varm säng och jag har sovit riktigt gott i natt.

Dagens planer är att tvätta, städa lite i mitt rum, plugga en stund och att se klart fjärde säsongen av Private Practice. Sedan har jag inte mera av den serien med mig, så då är det dags att börja på någon ny. Just nu lutar det mot att jag börjar kolla på Prison Break, men jag får se om den kanske är för obehaglig för att jag ska våga se den när jag är helt själv... Haha.

Ljuvliga lördag

Ljuvliga lördag! Jag började med en sovmorgon och vaknade upp feberfri och fylld med energi. Sedan skrev jag med Adam en stund medan jag åt frukost. Därefter kollade jag på ett avsnitt Private Practice, innan jag drog på mig träningskläder för en promenad ute i solskenet. Nu har jag precis kommit hem efter att ha promenerat i Parc Josaphat (en park i närheten) i en timme med en bra ljudbok i öronen. Det var fyra minusgrader och strålande sol. Ljuvligt! Snart ska jag ta en kopp kaffe och sätta mig med processrätten en stund. Ikväll stundar barhäng med några svenskar som också praktiserar här i Bryssel samt troligen även med Mats Löfström och hans flickvän Noora.

Här är några bilder från min promenad.





Om ni tittar noga ser ni en staty till höger om bron.
Det fanns gott om statyer i parken, fint!




Det fanns flera stycken utomhusgymredskap. Bra sätt att uppmuntra till träning utanför gymmets väggar!


I parken bodde det två djur, lite oklart vad för djur. Hästar? Åsnor?
Jag vet att det är svårt att se på bilden, men de stod lite väl långt bort från stängslet.



Det fanns även ett hus för de många duvorna.


En utomhusscen, kanske för varma sommarnätter?


Inga tråkiga skyltar - här är det fritt fram för glada hundar (i koppel)!


Bryssels motsvarighet till rondellhund? Fråga mig inte vad det är för något.



Det finns gott om kyrkor (och liknande byggnader) här i Bryssel.

En bra dag det här, helt enkelt. Så skönt att ha energi igen efter några dagars febersvacka!

Min fredag

Jag har varit lite dålig på att blogga idag, ber om ursäkt för det. Orsaken? Det har inte hänt något värt att skriva om.

Jag har varit hemma idag igen, men idag var jag mest hemma eftersom jag och min kollega kom överens om det. Det var nämligen bara ett möte som var relevant idag, alltså skulle vi båda ha suttit bredvid varandra på samma möte hela dagen och jag behövdes alltså inte på jobbet på det sättet. Så då beslöt vi att det är vettigare att jag är hemma och vilar upp mig ordentligt. Så jag har varit hemma idag. Eller, jag var en sväng till matbutiken (måste ju ändå äta) och lade alla mina krafter på att bära hem maten.

Nu ikväll har jag pluggat lite processrätt (ska skriva en tenta den 13 april, en tenta som jag släpat med sedan hösten), skrivit med Adam och lyssnat på musik.

Imorgon blir det lugnt på dagen och sedan ska jag träffa några svenskar som också gör praktik här i Bryssel på kvällen. Det ska bli roligt att träffa lite folk och att umgås över en öl eller ett glas vin!

Resten av den här fredagskvällen ska jag ägna åt att kolla på film eller tv-serie, det lutar mer mot det senare (Private Practice är fängslande!). Hoppas att ni har en bra fredagskväll!

Sperm whale på land


En fjorton meter lång val som strandat i norra Belgien.

Igår
hittade man en "sperm whale" (jag vet inte vad det blir om man översätter, men en val i alla fall) uppe på land i området Knokke-Heist i norra Belgien. Den andades, men den var skadad. Tidigare idag kunde man läsa att poliser vaktat valen under natten efter att drygt 10.000 personer varit och kollat på "sevärdheten". Man skriver också att valen nu dött. Senare under dagen har de lagt upp ett klipp (varning för känsliga tittare) på när valen slits i bitar av grävskopor och lyftkranar för att man ska kunna flytta kvarlevorna. Absurt.

Vad jag vill ha sagt med detta? Dels att berätta om vad för nyheter som är prioriterade här i Belgien just nu och dels för att på något sätt belysa det märkliga i hela allting. Först strandar en val, sedan blir den en allmän sevärdhet, sedan vaktas den av polis och sedan slits den i stycken.

Hur är det med vattnet?

En vanlig fråga inför en utlandsvistelse är ju huruvida det går att dricka kranvattnet i det landet. I Bryssel går det att dricka kranvattnet, men det smakar lite annorlunda än hemma i Norden och det innehåller dessutom ganska mycket kalk. Därför rekommenderas man att, om man dricker relativt mycket vatten, antingen köpa vatten på flaska eller att först rena vattnet i en vattenkanna med reningsfilter. Frederik som jag bor hos har en sådan här vattenkanna med reningsfilter. Den fungerar som så att man fyller med vatten ovanifrån och vattnet landar då i den mörkare delen av kannan. Sedan droppar det ut genom filtret och fyller upp kannan från botten och vidare uppåt. På så sätt har kalket filtrerats bort och det är ingen fara att dricka även stora mängder vatten.


BRITA - en vattenkanna med reningsfilter.

Hälsodryck


Jag vet knappt vad den här juicen innehåller, men den smakar sjukt hälsosamt (men gott!).
Jag gissar på att den innehåller granatäpple, blåbär och acaibär (som det står på framsidan).


Nu jäklar ska jag bli frisk! Annars sätter jag min tilltro till bananerna och äpplena i bakgrunden.

På hemmafronten intet nytt

Gårdagens inlägg hjälpte inte, jag vaknade inte upp pigg och glad. Istället vaknade jag upp med 38,6 graders feber. Nu är den nere på 38,2 grader, så det känns helt okej. Men jag är alltså hemma idag igen. Spenderar dagen liggandes i sängen kollandes på Private Practice. Timmarna går långsamt framåt. Jag har inte så mycket annat att rapportera. Temperaturen ute här i Bryssel just nu är någon minusgrad och det ligger fortfarande kvar lite snö från fredagens snöfall. Solen har inte brytt sig om att titta fram idag. Så, nu vet ni det.

Imorgon är jag pigg och glad

En långtråkig hemmasjukdag börjar gå till ända. Äntligen! Jag har fortfarande lite feber, men förutsatt att den inte stiger under natten så kommer jag gå på jobb imorgon. Jag orkar inte vara hemma och göra ingenting en dag till.

Jag hoppas verkligen att jag är frisk imorgon, för eftersom min praktik är så kort så känns varje missad dag som en stor förlust! Jag tror jag ska dricka ytterligare en kopp te (har ont i halsen så teet är skönt för halsen) och sedan krypa ner i sängen tidigt.

Vad ska jag göra med de små bruna mynten?


Dessa onödiga mynt.

I Finland beslöt man för relativt längesedan att sluta använda mynten för 1 och 2 cent. Jag tycker att det här var väldigt klokt och när jag nu är här i Bryssel så förstår jag inte varför man inte gör samma sak här. Eftersom man för det mesta inte kan betala med utländska bankkort, så måste man ha kontanter med sig. Kontanter innebär alltså att du får tillbaka växel på allt du handlar. Och eftersom priserna ofta är "0,99 euro" eller liknande så får man ju de små mynten tillbaka som växel. Men vem orkar rota runt i plånboken för att få fram de här mynten när man står i kassan med en lång kö bakom sig? Inte jag i alla fall. Så de samlas på hög. Idag tog jag en titt i plånboken för att se hur många 1 och 2 centare jag fått hittills. Det kändes som "hur många som helst", men i verkligheten är det 32 cent.

Jag har lite svårt att veta vad jag ska göra av dessa mynt, för det känns lite elakt att ge dem till tiggare. Jag menar, de får en hel hög med mynt som i verkligheten väger mer än vad de är värda. Det känns inte schysst. Men det finns en tiggare jag skulle kunna tänka mig att ge dem till, för jag tror inte att han bryr sig så mycket om vad man stoppar i hinken. Nämligen den här tiggaren jag spanade in förut: 


Fast den här tiggaren skulle nog helst ha velat ha ett ben att gnaga på!
(Och ja, hunden rörde på sig, så den var inte död.)

Nästa kund

En sak som jag tycker är hysteriskt rolig här i Bryssel är att flamländskan på många sätt påminner om svenskan, så att man faktiskt kan läsa texter på flamländska/nederländska och förstå vad de betyder. Men ibland har orden en annan betydelse på svenska.

Varje gång jag går och handlar och lägger upp mina varor på bandet skrattar jag inombords. Varför? Jo, för att "följande kund" på nederländska heter "volgende klant". Så när jag sätter upp pinnen som avgränsar mina varor från varorna som hör till kunden efter mig, så sätter jag alltså upp en pinne där det står att följande klant får sätta upp sina varor. Haha, vardagsnöje.

Första gången jag såg detta så skrattde jag till och paret som stod bakom mig frågade, på engelska, vad som var så roligt. Jag tror de var lite förnärmade. Men så förklarade jag att för mig blev det som att det stod klant, inte kund, på pinnen och då skrattade de gott tillsammans med mig. Så nu tänker jag på det varje gång jag handlar mat - det gör vardagen lite roligare!

Nerbäddad

Det kanske inte var jättekallt igår här i Bryssel. Det kanske var jag som var på väg att få feber. För idag har jag nämligen det. Feber. Är hemma från jobbet och dricker te och kollar på tv-serier. Snart kanske jag lyxar till det med en film eller en bok.

Fokus just nu är att bli frisk så att jag inte missar mina värdefulla praktikdagar! Men jag vill inte gå till jobbet före jag är frisk, eftersom min handledare/kollega är gravid och det vore ju inte så schysst att smitta henne med den här förkylningen.

En kall tisdag med mycket värme

Just nu har jag så kallt att jag inte vet om jag är kapabel till att skriva ett långt blogginlägg. Jag kollade nyss in vädret här i Bryssel, i Stockholm och på Åland (på smhi.se). Jag kunde konstatera att Stockholm vann med kallast temperatur, Bryssel kom två och Åland var rena sommarparadiset i jämförelse.

Jag kom alltså hem från jobbet vid 17:30 och åt då varm soppa till middag för att återfå kroppsvärmen efter den kalla promenaden hem. Det var skönt. Men cirka 15 minuter senare hade kroppstemperaturen återigen sjunkit. Så sedan dess har jag försökt värma mina händer med jämna mellanrum för att de inte ska förfrysa och falla av.

Okej då. Så farligt är det inte, men kallt är det och jag uppskattar när man slipper frysa när man är inomhus (och har på sig de varmaste kläderna man hittar).

Den här tisdagen började i alla fall på bästa tänkbara sätt. Jag hade sovmorgon och steg inte upp före vid kvart i nio. Sedan möttes jag av två kuvert med mitt namn på nere på matbordet i köket. Jag kände direkt igen handstilarna och förstod att ett kuvert var från mamma och ett från mormor. Mamma hade tagit sig tid att skriva ett brev och även skicka över en bunt härliga bilder från sommaren! Så ikväll har jag suttit och bläddrat igenom härliga bilder på alla de som jag tycker som mest om. Mormor hade skrivit ett brev och det var så fint att få ett brev från henne med en liten uppdatering hemifrån! Jag tror bestämt att jag kan tänka mig att ha mormor som brevvän den resterande tiden här i Bryssel! Åh, det var så härligt att börja dagen med så fina gester från mamma och mormor! Det är något speciellt med handskrivna brev! ♥

Dagen på jobbet har jag spenderat framför datorn. Jag har skrivit tre mötesrapporter och skickat iväg dessa till berörda personer på landskapsregeringen. Och så har jag läst på inför resten av veckans möten. Arbetsgruppen för fiske sammanträder imorgon, arbetsgruppen för strukturfonder på torsdag och ad hoc arbetsgruppen om GMO på fredag. Så jag har fullt upp resten av veckan!

Jag har inte en aning om vad jag ska göra i helgen, men än känns det ganska långt dit - så jag får se vad jag känner för att göra. Jag har två helger nu som jag är "ledig", det vill säga att jag inte har några besök från släkt och vänner och att jag inte själv ska åka iväg någonstans. Så jag har alltså all tid i världen att göra vad jag känner för.

Vår helg tillsammans

I samma stund som Adam klev av flygplanet i fredags så började snön falla från himlen. På kort tid blev det flera centimeter snö på marken. Men eftersom vi inte är rädda för snö så knatade vi omkring i EU-kvarteret medan alla andra sprang för att komma in och bort från snön så fort som möjligt. Efter att ha sett alla EU-byggnader värda att se gick vi via kontoret och sedan promenerade vi "hem" till mitt boende. Någon timme senare tog vi spårvagnen in till stan för att äta middag på Arcadi (tror jag restaurangen hette?) inne i stan.

Alla bilder är tagna med Adams mobil.

Jag åt musslor med pommes (traditionell belgisk mat) och Adam åt skaldjur med pasta.


När maten låg i våra magar gick vi till ölbaren med 2500 olika ölsorter.
Ja, tvåtusenfemhundra!



Där var det mycket folk...




... Många ölrelaterade dekorationer...


... Och mycket öl!!


Jag bläddrade länge i "menyn".


Sedan promenerade vi hem i natten (och gick förbi katedralen).
Det tog cirka 20-30 minuter att gå hem från stan, jag
gillar att det är en så liten stad med korta avstånd.


Sedan sov vi länge på lördagen och så kollade vi de sista avsnitten av Entourage, så nu har vi avverkat hela den serien. Efter lunchtid åkte vi spårvagn in till stan och gick i affärer. Vi letade länge och väl efter nya skor till Adam, eftersom hans gamla höll på att falla i bitar. Sedan fikade vi på en Häagen Dazs-glassbar (så mycket godare än Ben&Jerrys!). Efter det var det dags för lite öl igen, den här gången på en bar som såg mysig ut.


En god, ljus Hoegaarden! Och en fin pojkvän.
Jag drack vin. I staden som är "känd" för sina öl.




Sedan var det dags för middag igen, den här gången på en restaurang vid turiststråken.
Och den här dagen var det Adams tur att äta musslor (han åt upp alla, som ni ser på bilden).



Igår, söndag, sov vi ända till klockan 12. Sedan kollade vi på SVTs webbtv-serie "Danne & Bleckan" (rekommenderas)! Därefter blev det helt plötsligt dags för Adam att packa ihop och sedan promenerade vi till bussen som sedan tog Adam vidare till flygplatsen. Jag själv promenerade hem i iskylan och kände mig vemodig. Och jag vågade inte gråta, med risk för att tårarna skulle frysa till is.

Det kanske inte framgår av bilderna, men det var så otroligt, ofattbart fantastiskt att få träffas. Att bara ha varandra nära. Att skratta tillsammans. Att berätta om alla små vardagliga saker som man glömmer bort att berätta när man bara har chatt eller skype att tillgå. Jag tror inte att Adam kommer ihåg så mycket av hur Bryssel ser ut, för vi ägnade inte staden så himla mycket uppmärksamhet. Vi var för upptagna av varandra.

Adam är min andra halva, så är det bara. ♥

Underbart!

Adam och jag har haft en alldeles underbar helg tillsammans här i Bryssel. Jag lovar att blogga om det imorgon, för nu ikväll klarar jag nog inte av att tänka tillbaka på helgen. Då blir jag alldeles för ledsen. Fyra veckor tills vi ses igen. Känslan just nu: hur ska vi klara av att vara ifrån varandra så länge? Försöker trösta mig med att vi hade varit ifrån varandra tre veckor innan den här helgen, det är nästan lika lång tid som fyra veckor. Nästan.

Nu ska jag läsa svenska tjejtidningar (som Adam tog med hit) och kolla på valvakan. Måste hålla mig sysselsatt för att inte vara allt för ledsen.

Adam, Julia och Bryssel - snart!

Imorgon kommer Adam hit och jag har förberett helgen med många olika alternativa sysselsättningar. Så får vi se vad vi väl väljer att göra. Det är mindre än ett dygn kvar nu tills vi ses! ♥


Visitbrussels.be är hemsidan du ska besöka om du vill ha den här informationen!

Ännu en dag

Idag har det varit kallt i Bryssel, först efter två timmar hemma börjar jag få tillbaka värmen i benen efter promenaden hem från jobbet. Tur att jag i alla fall har en varm jacka som täcker överkroppen + rumpan!

Dagens jobb har bestått av att skriva rapport om gårdagens möte rörande strukturfonder, läsa in mig på offentlig upphandling och vad som händer på det området just nu och delta i en konferens om framtidens fiskepolitik inom EU. En ganska bra dag på jobbet, skönt att sitta på kontoret största delen av dagen. Det är roligt och intressant med alla arbetsgruppsmöten också, men man blir lite trött i huvudet av att bara sitta och lyssna och anteckna en hel arbetsdag. Och oftast får man ju sitta och lyssna på simultantolkning också, vilket kräver en viss koncentration det med. Det är otroligt svårt att titta på en person som pratar något främmande språk, samtidigt som man i hörlurarna hör tolken översätta det han/hon säger, men med en viss fördröjning.

Dagens middag blev tomatsoppa och så två mackor med philadelphiaost, riktigt gott med en värmande soppa efter den (redan nämnda) kalla promenaden hem. Nu tänkte jag inte göra något mera produktivt idag, förutom att krypa ner under täcket och kolla på Private Practice och längta till fredag eftermiddag (Adam landar i Bryssel!). Hoppas att ni läsare också har haft en bra dag!