Att vara eller inte vara någons man. Det är frågan!

Nu när jag ändå är igång och skriver av mig kan jag passa på att delta i en diskussion som Bloggkommentatorerna hade tidigare.
-
Det handlar om att kalla sin pojkvän för sin man. De frågar först om det är ett tecken på att man älskar honom, när man kallar honom för sin man. Sedan konstaterar de, utgående från kommentarer, att det är väldigt vanligt. Och att de själva tycker att det är urlöjligt.
-
Jag kan inte annat än hålla med. Jag, rent ut sagt, avskyr att höra folk kalla sin pojkvän/sambo för sin man. Man och hustru blir man när man har gift sig. Före det är det ens pojvkän, kille, partner, sambo, särbo, älskling, gulle o.s.v. Det finns redan oändligt med uttryck för att beskriva den man är tillsammans med. Det räcker. Lämna ordet man till tiden efter att ni är gifta, innan det är det väldig löjligt att kalla partnern för ens man.
-
Visst att jag någon gång på skämt kan ha kallat Adam för min "man". Men i 90 fall av 100 har jag då skrivit det just så där, med citattecken runtom. För han är inte min man. Han är min partner, min pojkvän och min sambo. Min Adam helt enkelt.
-
Håller du med?

Kommentarer
Postat av: Anna

Jag kan inte annat än hålla med dig :)

Postat av: Sandra

verkligen:)

2010-04-21 @ 10:01:50

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback