-

Boken handlar om hundraårige Allan som bestämmer sig för att kliva ut genom fönstret på ålderdomshemmet för att ge sig ut på några sista äventyr. Ungefär vartannat kapitel beskriver Allan och hans nya vänner märkliga liv tillsammans och vartannat guidar läsaren genom Allans liv från födseln till hans 100-årsdag. Hundraårige Allan råkar, helt i misstag, komma över 50 miljoner kronor och sedan råkar han döda två personer. Dessutom träffar han allt eftersom olika minst sagt egna personer. Tidigare i sitt liv har Allan hunnit med att påverka ungefär hela den moderna historian. Han har träffat alla viktiga personer, han har skapat atombomben både för västsidan och för östsidan och han har absolut inget intresse i politik eller religion.

Det är en mycket märklig historia som Jonas Jonasson ger oss. En mycket underhållande historia. För trots att det ibland låter för osannolikt för att vara sant, så känns det ändå inte så omöjligt - Jonas Jonasson bemästrar språket fenomenalt. Han lurar läsaren att tro på den ena knasigheten efter den andra, även fast man förnuftsmässigt förstår att det inte är på riktigt. Men det lockar till flera skratt och när man har läst klart boken lämnar den en optimism och lycka i kroppen. Bra bok! Läsvärd.

-

Skynda att älska är en terapibok. Den är ett axplock av Alex Schulmans barndomsminnen tillsammans med hans pappa. Alex pappa var nämligen väldigt gammal när Alex föddes och således dog han ifrån Alex långt innan Alex var redo. Dels är boken en beskrivning av lyckliga barndomssomrar på torpet och dels är den en skildring av Alex känslor av frustration när pappan blev äldre och sjukare. Känslofyllda beskrivningar som alla bottnar i Alex kärlek till pappan.

Boken är fin. Den är fint skriven. Alex Schulman behärskar språket mycket väl. Men, och det här känns fel att skriva när det ändock handlar om något så svårt som en förälders död, boken berör mig inte speciellt. Det känns som att boken är som en dagbok för Alex, vilket inte är helt otänkbart att Alex själv ser den som. Kanske känns det annorlunda att läsa boken om man själv har upplevt den smärtan som det måste vara när en förälder dör ifrån en. Men boken nådde inte ända fram till mig. Den saknade något, som jag inte kan sätta fingret på. Men fin det var den ändå. Den är läsvärd.