Idag fyller jag 22 år och traditionsenligt "väcktes" jag av sång och frukost på sängen. Och presentöppning, givetvis! Dagens bästa var nog att få höra Adam ensam sjunga Ja må hon leva! Haha.

Jag har lite delade känslor inför den här åldern. På ett sätt känns 22 som så hiiiimla gammalt. Jag kan inte alls förstå att jag är 22 år, redan. Skulle någon fråga mig så tror jag att jag skulle säga att jag är 19 år. Det var den åldern jag fastnade vid helt enkelt. Men på samma gång så fnyser jag lite vid tanken på att jag bara är 22 år, herregud, en 22-åring vet väl inget om livet? Nej, och det gör kanske inte jag heller. Och förhoppningsvis har jag 78 fina år kvar att leva, för jag vill verkligen fylla 100 år - tänk, tresiffrigt! Därför ska jag nu knyta på mig träningsskorna och ta mig ut i solen för lite löpträning, pass nummer två på det 20 veckor långa träningsschemat inför Tjejmilen.

Födelsedagsfirande blir det lite grann imorgon kväll och sedan lite till på lördag. Det är kul att sprida ut firandet, då känns födelsedagen mycket längre!