Jag och Adam, båda lite trötta och sega, knallade iväg på en promenad. Båda rätt inställda på att det var 30 minuter och inte mera som gällde. En timme senare var vi innanför dörren igen. Vi hittade nämligen en stig under motorvägen, så att man kom till andra sidan. Och ni som vet var vi bor vet också att andra sidan innebär Bergianska trädgården. Så vi promenerade längs med det glittrande vattnet och tittade ömsom åt höger på vattnet, ömsom åt vänster på alla blommor och andra grönskande växter. Solen tittade fram i samma sekund som vi steg ut genom ytterdörren och när vi sedan en timme senare klev in genom ytterdörren föll några regnstänk utanför. Perfekt tajmning alltså!

För sju veckor sedan inledde jag GI-metoden. Min förhoppning var att känna mig sundare och, givetvis, gå ner i vikt. Nu har jag gått ner 9,5 kg totalt och tänker fortsätta med den strängaste GI-fasen (fas ett) åtminstone en vecka till. Jag har fortfarande en hel del kilon att tappa, men när jag har gått ner cirka 10 kg ska jag gå över till fas två som är mera långsiktig och har en viktnedgång på cirka 0,5 kg per vecka. Just idag, när jag konstaterat att två kilo försvunnit från min kropp senaste veckan, känns det som att jag skulle kunna fortsätta vara i fas ett för evigt. Det är en otrolig tillfredsställelse att verkligen se resultat. När Adam kommer hem ska han få ta mina mått på kroppen, så får jag se om jag har minskat i centimetrar också (jag tar kroppsmåtten ungefär en gång i månaden).