Helt plötsligt hade hela dagen gått
Det här hade kunnat blivit den första dagen sedan jag kom till Bryssel som jag inte bloggade. Varför? För att jag helt glömt bort att jag har en blogg. Först hade jag en lång arbetsdag, sedan gick jag och handlade mat på vägen hem från jobbet och när jag hade ätit middag så inledde Adam och jag en nästan två timmar lång skype-konversation. Och nu är klockan tio och jag är på väg att gå och lägga mig. Helt plötsligt hade alltså en hel dag gått!
Jobbdagen var som flera andra jobbdagar. Förmiddagen ägnade jag åt research och att skriva rapport, lunchen åt Hanna och jag tillsammans med en kille från den svenska "reppen" (representationen) och sedan ägnade jag eftermiddagen åt ett arbetsgruppsmöte om energi. Rapporten som jag skrev imorse fick jag mycket beröm för, det är kul!
Snart är det helg! Och till skillnad från alla andra så ser jag inte speciellt mycket fram emot det. Dels för att helgen är så lång när man (jag) inte har så stort socialt umgänge härborta och dels för att jag tycker det är så otroligt roligt och intressant på jobbet!
Jobbdagen var som flera andra jobbdagar. Förmiddagen ägnade jag åt research och att skriva rapport, lunchen åt Hanna och jag tillsammans med en kille från den svenska "reppen" (representationen) och sedan ägnade jag eftermiddagen åt ett arbetsgruppsmöte om energi. Rapporten som jag skrev imorse fick jag mycket beröm för, det är kul!
Snart är det helg! Och till skillnad från alla andra så ser jag inte speciellt mycket fram emot det. Dels för att helgen är så lång när man (jag) inte har så stort socialt umgänge härborta och dels för att jag tycker det är så otroligt roligt och intressant på jobbet!
Dagen - med bilder!
Idag fick jag en vinflaska när jag var på ett möte. Det gillar jag! Det var Wien som höll i sitt första möte som ordförandeland i REGLEG, vilket är ett nätverk för regioner inom EU som har lagstiftande behörighet, och de gav en liten "goodiebag", där det enda egentliga var en flaska vin från Wien. Det ska jag avnjuta vid något passligt tillfälle, kanske när Adam kommer hit till Bryssel?
Vinet från Wien. Eller Wien wein som det står på flaskan.
Utöver det så har jag suttit på fiskegruppens möte resten av dagen. Klockan 18:30 tog mötet slut så då gick jag via kontoret och bytte från klackar till promenadskor och sedan knallade jag hem. Väl här hemma har jag inte fått så mycket gjort, mest har jag surfat runt och läst bloggar.
Här kommer några bilder från dagen.
Ett hus jag passerar dagligen (när jag går en av de olika promenadvägarna till jobbet).
Jag gillar att det inte alls ser ut som ett hus, varken formmässigt eller färgmässigt.
Utsikten från Hannas och mitt kontorsrum. Den stora "glasbyggnaden" ni ser i bakgrunden
på bild två är en av rådets byggnader. Det är i rådets
byggnader som alla arbetsgruppsmöten som vi springer på hålls.
En kyrka/katedral jag passerar varje dag på väg till/från jobbet.
Som ni förstår så tog jag den här bilden på vägen hem.
Vinet från Wien. Eller Wien wein som det står på flaskan.
Utöver det så har jag suttit på fiskegruppens möte resten av dagen. Klockan 18:30 tog mötet slut så då gick jag via kontoret och bytte från klackar till promenadskor och sedan knallade jag hem. Väl här hemma har jag inte fått så mycket gjort, mest har jag surfat runt och läst bloggar.
Här kommer några bilder från dagen.
Ett hus jag passerar dagligen (när jag går en av de olika promenadvägarna till jobbet).
Jag gillar att det inte alls ser ut som ett hus, varken formmässigt eller färgmässigt.
Utsikten från Hannas och mitt kontorsrum. Den stora "glasbyggnaden" ni ser i bakgrunden
på bild två är en av rådets byggnader. Det är i rådets
byggnader som alla arbetsgruppsmöten som vi springer på hålls.
En kyrka/katedral jag passerar varje dag på väg till/från jobbet.
Som ni förstår så tog jag den här bilden på vägen hem.
Blickar framåt
Och så har snart ytterligare en dag passerat. Veckorna går verkligen fort tack vare långa och meningsfulla arbetsdagar. Visst, det är bara tisdag än så länge. Men jag vet att resten av veckan är ganska fullbokad, så mitt i allt kommer det vara fredag och jag har en hel helg att fylla med meningsfullt innehåll. Just nu håller jag på och läser min turistguide för att sätta ihop dels en plan för vad jag vill göra inkommande helg och dels en plan för vad Adam och jag ska prioritera nästa helg. Ett givet inslag nästa helg är att Adam och jag går till ölbaren som har mer än 250 olika sorters öl. Jag tänker dricka hallonöl, för det fick jag smaka på i fredags och det var gott. Som smurfläsk!
Fast nu är det ju inte riktigt öldrickandet jag ska planera, utan vad vi vill hinna med. Jag tänker i alla fall visa Adam EU-kvarteren, min arbetsplats, Place Lux, Grand Place och eventuellt Atomium. Är det någon av er läsare som har varit till Atomium? Är det värt att gå dit? Och ni Brysselkännare, vad måste man se i Bryssel?
Förutom att sitta hemma och planera helgerna så har jag ju varit på jobbet idag. Nästan hela dagen har jag suttit på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonderna. Idag har medlemsländerna fått ta ställning till ordförandelandets ändringsförslag av kommissionens förslag. Resultatet av dagens möte är att kommissionen ska komma med ett ändringsförslag av ordförandelandets ändringsförslag av kommissionens förslag. Och så här kan det hålla på i alla evighet, ifall inte medlemsländerna kommer överens. Och så fort medlemsländerna på den här nivån, i rådet, är överens så ska frågan bollas över till parlamentet - som då kommer stöta och blöta samma frågor en vända till, men den här gången på politikernivå (nu är det alltså på tjänstemannanivå). En av många invändningar i olika arbetsgrupper från medlemsländerna är att förslaget till förordning genom vissa artiklar leder till ökad byråkrati och ökad administrativ börda för medlemsländerna. Undrar om det är någon som i samma stund reflekterar över att varje gång de inte kan gå med på ett kompromissförslag så ökar det EUs byråkrati och administrativa börda...
Lunchen idag åt Hanna och jag tillsammans med Anette Rothberg som jobbar på DG Energy, alltså kommissionens avdelning för energifrågor (här hade jag tänkt länka till DG Energy - men kommissionens hemsida tycks ligga nere). Anette är i alla fall ålänning i grunden.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för att orka med morgondagens utmaningar. Förhoppningsvis ska jag även lyckas med att ta några bilder på lite Bryssel-omgivning imorgon, idag blev det inte av (som ni ju märker på det bildlösa inlägget).
Fast nu är det ju inte riktigt öldrickandet jag ska planera, utan vad vi vill hinna med. Jag tänker i alla fall visa Adam EU-kvarteren, min arbetsplats, Place Lux, Grand Place och eventuellt Atomium. Är det någon av er läsare som har varit till Atomium? Är det värt att gå dit? Och ni Brysselkännare, vad måste man se i Bryssel?
Förutom att sitta hemma och planera helgerna så har jag ju varit på jobbet idag. Nästan hela dagen har jag suttit på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonderna. Idag har medlemsländerna fått ta ställning till ordförandelandets ändringsförslag av kommissionens förslag. Resultatet av dagens möte är att kommissionen ska komma med ett ändringsförslag av ordförandelandets ändringsförslag av kommissionens förslag. Och så här kan det hålla på i alla evighet, ifall inte medlemsländerna kommer överens. Och så fort medlemsländerna på den här nivån, i rådet, är överens så ska frågan bollas över till parlamentet - som då kommer stöta och blöta samma frågor en vända till, men den här gången på politikernivå (nu är det alltså på tjänstemannanivå). En av många invändningar i olika arbetsgrupper från medlemsländerna är att förslaget till förordning genom vissa artiklar leder till ökad byråkrati och ökad administrativ börda för medlemsländerna. Undrar om det är någon som i samma stund reflekterar över att varje gång de inte kan gå med på ett kompromissförslag så ökar det EUs byråkrati och administrativa börda...
Lunchen idag åt Hanna och jag tillsammans med Anette Rothberg som jobbar på DG Energy, alltså kommissionens avdelning för energifrågor (här hade jag tänkt länka till DG Energy - men kommissionens hemsida tycks ligga nere). Anette är i alla fall ålänning i grunden.
Nu ska jag snart gå och lägga mig, för att orka med morgondagens utmaningar. Förhoppningsvis ska jag även lyckas med att ta några bilder på lite Bryssel-omgivning imorgon, idag blev det inte av (som ni ju märker på det bildlösa inlägget).
Uppbokad
Ifall någon av er har planer på att komma till Bryssel, kan ni vänligen se till att inte komma något av följande datum:
3-5 februari - för då har jag Adam på besök
23-25 februari - för då har jag kusin Hannah och hennes man Craig på besök
2-5 mars - för då är jag i Stockholm och pussar på Adam och går på Laleh-konsert (jippi!)
23-25 mars - för då har jag Adam på besök (preliminärt)
Annars är ni varmt välkomna på besök när som helst!
3-5 februari - för då har jag Adam på besök
23-25 februari - för då har jag kusin Hannah och hennes man Craig på besök
2-5 mars - för då är jag i Stockholm och pussar på Adam och går på Laleh-konsert (jippi!)
23-25 mars - för då har jag Adam på besök (preliminärt)
Annars är ni varmt välkomna på besök när som helst!
En bra start på veckan
Idag har det varit en lugn och skön dag på jobbet. Hanna och jag har planerat veckan som kommer och förberett oss för inkommande möten. Utöver det har jag läst in mig på en hel del material, bland annat landskapsregeringens EU-meddelande som sätter riktlinjerna för vilka frågor Hanna (och jag) ska fokusera på här i Bryssel. För det vore omöjligt att följa ALLTING, och dessutom irrelevant eftersom Åland inte har lagstiftningsbehörighet på alla områden. Det är intressant att läsa hur landskapsregeringen resonerar och vad de väljer som bevakningsområden.
Lunchen idag intogs på en sportsbar vid Place Lux, en sportsbar som jag faktiskt har besökt förut (under studieresan till Bryssel), tillsammans med Andreas Dahlén som tidigare varit den åländske specialrådigvaren (alltså den tjänsten Hanna nu har). Det var trevlig och vi började spåna på att eventuellt uppmärksamma Ålands demilitariseringsdag med ett seminarium, men vi får se om den idén får gehör.
Både på väg till och från jobbet promenerade jag en annan väg än den jag gick förra veckan. Det är nämligen så att Google Maps ger tre olika förslag på promenadvägar för mig. Den ena vägen gick jag första veckan, den andra vägen tar jag den här veckan och nästa vecka ska jag testa den tredje vägen. Sedan kan jag bestämma mig för vilken väg som är bäst, eller så kan jag därefter alternera mellan de olika vägarna. Spänning i vardagen kallar jag det. Eller att se mig omkring, utan risk för att tappa bort mig.
Nu ikväll har jag pratat med först Adam och sedan mamma på Skype, så nu känner jag mig riktigt upplyft och glad. Tänk vad mycket värt det är att få byta några ord med dem man älskar och som älskar en tillbaka!
Idag är jag på riktigt bra humör, förmodligen det gladaste humöret sedan jag kom hit (även om jag absolut inte varit deppig alla dagar, men jag har väl varit lite osäker på allting). Jag trivs så bra på praktiken och jag gillar (det jag har hunnit se av) staden. Det enda egentliga minuset är att Adam är så fruktansvärt långt borta, och som ni förstår i det senaste inlägget är Adam verkligen en person man vill ha nära. Han är så fantastiskt bra!
Idag får ni ingen bild alls, för jag har inte plockat fram kameran en endaste gång.
Lunchen idag intogs på en sportsbar vid Place Lux, en sportsbar som jag faktiskt har besökt förut (under studieresan till Bryssel), tillsammans med Andreas Dahlén som tidigare varit den åländske specialrådigvaren (alltså den tjänsten Hanna nu har). Det var trevlig och vi började spåna på att eventuellt uppmärksamma Ålands demilitariseringsdag med ett seminarium, men vi får se om den idén får gehör.
Både på väg till och från jobbet promenerade jag en annan väg än den jag gick förra veckan. Det är nämligen så att Google Maps ger tre olika förslag på promenadvägar för mig. Den ena vägen gick jag första veckan, den andra vägen tar jag den här veckan och nästa vecka ska jag testa den tredje vägen. Sedan kan jag bestämma mig för vilken väg som är bäst, eller så kan jag därefter alternera mellan de olika vägarna. Spänning i vardagen kallar jag det. Eller att se mig omkring, utan risk för att tappa bort mig.
Nu ikväll har jag pratat med först Adam och sedan mamma på Skype, så nu känner jag mig riktigt upplyft och glad. Tänk vad mycket värt det är att få byta några ord med dem man älskar och som älskar en tillbaka!
Idag är jag på riktigt bra humör, förmodligen det gladaste humöret sedan jag kom hit (även om jag absolut inte varit deppig alla dagar, men jag har väl varit lite osäker på allting). Jag trivs så bra på praktiken och jag gillar (det jag har hunnit se av) staden. Det enda egentliga minuset är att Adam är så fruktansvärt långt borta, och som ni förstår i det senaste inlägget är Adam verkligen en person man vill ha nära. Han är så fantastiskt bra!
Idag får ni ingen bild alls, för jag har inte plockat fram kameran en endaste gång.
Den vackraste jag vet
Jag har världens - utan tvekan - bästa pojkvän!
I julklapp fick jag ett mystiskt fyrkantigt paket av honom och på lappen stod det att jag INTE fick öppna före jag var framme i Bryssel. Det första jag packade upp ur väskan när jag kom fram var givetvis det här mystiska paketet. I det låg en massa kuvert, där det på utsidan stod "Vecka 1 (16-22 januari)", "Vecka 2 (23-29 januari)" och så vidare. Alltså ett kuvert per vecka jag ska vara här i Bryssel. Enligt det första brevet kommer kuverten ibland innehålla någon liten present, ibland bara några fina ord och ibland något tips på t.ex. bra filmer. Idag öppnade jag kuvert nummer två och däri fanns en ny mascara och ett brev där bland annat den här meningen fanns med: "Känner jag dig rätt har allt gått strålande och du börjar redan känna att du har koll på läget." Och det är ju precis så jag känner det just nu!
I julklapp fick jag ett mystiskt fyrkantigt paket av honom och på lappen stod det att jag INTE fick öppna före jag var framme i Bryssel. Det första jag packade upp ur väskan när jag kom fram var givetvis det här mystiska paketet. I det låg en massa kuvert, där det på utsidan stod "Vecka 1 (16-22 januari)", "Vecka 2 (23-29 januari)" och så vidare. Alltså ett kuvert per vecka jag ska vara här i Bryssel. Enligt det första brevet kommer kuverten ibland innehålla någon liten present, ibland bara några fina ord och ibland något tips på t.ex. bra filmer. Idag öppnade jag kuvert nummer två och däri fanns en ny mascara och ett brev där bland annat den här meningen fanns med: "Känner jag dig rätt har allt gått strålande och du börjar redan känna att du har koll på läget." Och det är ju precis så jag känner det just nu!
Det är så fantastiskt det här, att få ett handskrivet brev varje vecka. På något sätt känns Adam så mycket mer närvarande då. Det första brevet har jag säkert läst tio gånger redan den gångna veckan. Och jag ser så fram emot att den här veckan ha två brev från Adam att läsa om och om igen.
Tusen tack älskling för att du är det finaste och mest omtänksamma som finns! Och tack för att du känner mig så bra och vet precis vad jag behöver!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta ♥
En helt vanlig söndag
Just nu sitter jag i mitt rum med ett levande ljus, ett glas Coca Cola Zero och den direktsända valvakan från Yle. En ganska härlig avslutning på den här omtumlande veckan. Sakta men säkert börjar alla intryck från veckan sjunka in och jag börjar inse att jag faktiskt bor här i Bryssel nu. Att det är här jag ska leva vardagsliv ända fram till april. Det känns ändå rätt bra.
Söndagen har jag ägnat åt praktiska saker och att ta det lugnt. Jag har egentligen gjort precis samma saker som jag säkerligen skulle ha gjort om jag var i Stockholm. Jag började dagen med en långsam frukost tillsammans med boken Shantaram av Gregory David Roberts, hittills verkar den bra! Sedan startade jag en tvättmaskin och medan den snurrade satte jag mig och började med sommarjobbsansökningar. Jag har spaltat upp vilka ställen jag ska söka sommarjobb på och jag har uppdaterat mitt cv. Dessutom har jag börjat skriva några av de personliga breven som jag ska skicka med ansökningarna. Resten av dagen har jag varvat mellan jobbansökningarna och att läsa Shantaram, och så har jag börjat läsa om Brussel i turistguiden jag köpte igår. Nu ikväll har jag dammsugit både mitt rum och alla delade utrymmen i huset (så nu slipper jag dammsuga annat än mitt eget rum de närmsta tre veckorna).
Och nu sitter jag alltså med valvakan framför mig och väntar med spänning på att få se om vi ikväll får en ny president. Snart tänkte jag måla mina naglar och lägga en ansiktsmask, så att jag är fräsch och fin igen imorgon när arbetsvecka nummer två börjar.
Söndagen har jag ägnat åt praktiska saker och att ta det lugnt. Jag har egentligen gjort precis samma saker som jag säkerligen skulle ha gjort om jag var i Stockholm. Jag började dagen med en långsam frukost tillsammans med boken Shantaram av Gregory David Roberts, hittills verkar den bra! Sedan startade jag en tvättmaskin och medan den snurrade satte jag mig och började med sommarjobbsansökningar. Jag har spaltat upp vilka ställen jag ska söka sommarjobb på och jag har uppdaterat mitt cv. Dessutom har jag börjat skriva några av de personliga breven som jag ska skicka med ansökningarna. Resten av dagen har jag varvat mellan jobbansökningarna och att läsa Shantaram, och så har jag börjat läsa om Brussel i turistguiden jag köpte igår. Nu ikväll har jag dammsugit både mitt rum och alla delade utrymmen i huset (så nu slipper jag dammsuga annat än mitt eget rum de närmsta tre veckorna).
Och nu sitter jag alltså med valvakan framför mig och väntar med spänning på att få se om vi ikväll får en ny president. Snart tänkte jag måla mina naglar och lägga en ansiktsmask, så att jag är fräsch och fin igen imorgon när arbetsvecka nummer två börjar.
Lördagskvällen
Så här ser kvällens planer ut:
Doftljuset hade jag med mig hemifrån, Adams och min favorit från Åhléns!
Doftljuset hade jag med mig hemifrån, Adams och min favorit från Åhléns!
Triss i blått eller en välbehövlig dag
Den här lördagen har jag ägnat åt att först sova ut och sedan åt att vandra runt i ett stort köpcentrum, City 2. Det var underbart härligt att gå runt i ett köpcentrum, där jag kände igen flera märken och butikskedjor. Det var till och med så härligt att jag fick tårar i ögonen när jag gick in på the Body Shop och doftade på min favorit body lotion. Den doftar verkligen hemma och Stockholm för mig! Och eftersom det var rea på the Body Shop och jag ändå behövde en duschkräm, så införskaffade jag en stor duschkräm i doften moringa (min favorit alltså). Så nu kan jag dagligen känna doften av hemma! Ljuvligt.
Utöver att gå runt i affärerna och njuta av välbekanta saker så handlade jag också en del nödvändiga saker, saker som jag bara har väntat på att få köpa (under veckan som gått har jag inte hunnit med det). Så nu blir det att leva snålt tills första lönen kommer (den 31a januari).
Det viktigaste av allt: ett par varma sockor (av angora)!
Den omtalade duschkrämen och ett body butter.
En t-shirt/blus att ha på jobbet.
En blå skjorta med svaga ränder.
Och ytterligare ett blått plagg, en blå blus.
En kärleksroman (jag kunde inte tänka mig att läsa något annat än romantiskt när jag stod där i bokhandeln och saknade Adam) och en guidebok om Bryssel (och lite om Antwerpen, Ghent och Bruges). Det börjar bli dags nu att jag läser på om staden jag bor i och hittar alla (turist)smultronställen!
Och slutligen ytterligare en viktig sak: paraply! Det regnar rätt ofta här har jag fått erfara.
Utöver att gå runt i affärerna och njuta av välbekanta saker så handlade jag också en del nödvändiga saker, saker som jag bara har väntat på att få köpa (under veckan som gått har jag inte hunnit med det). Så nu blir det att leva snålt tills första lönen kommer (den 31a januari).
Det viktigaste av allt: ett par varma sockor (av angora)!
Den omtalade duschkrämen och ett body butter.
En t-shirt/blus att ha på jobbet.
En blå skjorta med svaga ränder.
Och ytterligare ett blått plagg, en blå blus.
En kärleksroman (jag kunde inte tänka mig att läsa något annat än romantiskt när jag stod där i bokhandeln och saknade Adam) och en guidebok om Bryssel (och lite om Antwerpen, Ghent och Bruges). Det börjar bli dags nu att jag läser på om staden jag bor i och hittar alla (turist)smultronställen!
Och slutligen ytterligare en viktig sak: paraply! Det regnar rätt ofta här har jag fått erfara.
Spirito Martini
Igår var jag alltså på nattklubb med nyfunna vänner här i Bryssel. Det började bra med att jag inte hittade den hållplatsen som min buss skulle gå från, vilket ledde till att jag missade den bussen jag räknat med att ta. Men sedan åkte jag buss+tunnelbana utan några problem. Jag mötte sedan upp Jenny vid metrostationen Porte de Namur och så försökte vi hitta till baren där vi bestämt träff med de andra. Det gick så där och till slut fick vi hjälp av några dryga svenska män. Ironiskt nog hade den ena mannen en kusin som bor på Åland, och när han nämnde namnet så klingade det vagt bekant. Vem väntar sig att möta en svensk i Bryssel som har ålandskoppling? Världen är liten.
En av två bilder jag tog inne på nattklubben Spirito Martini.
Ni förstår kanske varför jag inte försökte mig på att ta flera?
På bilden är Jenny (finlandssvensk) och Pia (finlandssvensk).
Hur som helst, efter att ha fått hjälp av de svenska männen och därefter av några franska tjejer så hittade vi till baren. Där tog vi en drink tillsammans med tre danska tjejer, fyra danska killar, två finlandssvenska tjejer (varav en är Mats Löfströms flickvän) och sedan var det alltså Jenny, Mats och jag. Efter ett tag drog vi vidare till nattklubben Spirito Martino, vilket var ett väldigt fancy ställe. Men vi slapp in utan problem och där inne fascinerades vi av att festa inne i en kyrka. Vi som drack vin sade skämtsamt att vi ju faktiskt bara var i kyrkan och tog nattvarden... Haha. Där altarbåset vanligen står, stod nu en dj och övrigt utrymme var dansgolv, VIP-hörna och lounge. Vi hängde mest på dansgolvet och dansade till riktigt bra (internationell) musik! Vid två tiden letade jag mig hemåt och efter att ha frågat några belgiska killar om hjälp så hittade jag hållplatsen där min nattbuss gick från. Medan jag satt och väntade på bussen var det en taxi och en privatperson som försökte övertala mig att jag skulle åka med dem istället för med bussen, men jag tackade artigt nej och steg sedan på bussen när den kom. Nio minuter senare var jag hemma. Avstånden är verkligen korta här i Bryssel och hade jag hittat bättre hade jag troligen promenerat hem.
Min utsikt när jag väntade på nattbussen, The Royal Museums of Fine Arts
- där jag faktiskt har varit innanför dörrarna förut (förra hösten under studieresan).
Allt som allt en perfekt första utgång i Bryssel! Nu ser jag fram emot att ännu mera umgås med mina nyfunna vänner. Jenny åker snart hem, så jag har fått lov av henne att "adoptera" hennes kompisgäng, haha. Det gör jag gärna!
En av två bilder jag tog inne på nattklubben Spirito Martini.
Ni förstår kanske varför jag inte försökte mig på att ta flera?
På bilden är Jenny (finlandssvensk) och Pia (finlandssvensk).
Hur som helst, efter att ha fått hjälp av de svenska männen och därefter av några franska tjejer så hittade vi till baren. Där tog vi en drink tillsammans med tre danska tjejer, fyra danska killar, två finlandssvenska tjejer (varav en är Mats Löfströms flickvän) och sedan var det alltså Jenny, Mats och jag. Efter ett tag drog vi vidare till nattklubben Spirito Martino, vilket var ett väldigt fancy ställe. Men vi slapp in utan problem och där inne fascinerades vi av att festa inne i en kyrka. Vi som drack vin sade skämtsamt att vi ju faktiskt bara var i kyrkan och tog nattvarden... Haha. Där altarbåset vanligen står, stod nu en dj och övrigt utrymme var dansgolv, VIP-hörna och lounge. Vi hängde mest på dansgolvet och dansade till riktigt bra (internationell) musik! Vid två tiden letade jag mig hemåt och efter att ha frågat några belgiska killar om hjälp så hittade jag hållplatsen där min nattbuss gick från. Medan jag satt och väntade på bussen var det en taxi och en privatperson som försökte övertala mig att jag skulle åka med dem istället för med bussen, men jag tackade artigt nej och steg sedan på bussen när den kom. Nio minuter senare var jag hemma. Avstånden är verkligen korta här i Bryssel och hade jag hittat bättre hade jag troligen promenerat hem.
Min utsikt när jag väntade på nattbussen, The Royal Museums of Fine Arts
- där jag faktiskt har varit innanför dörrarna förut (förra hösten under studieresan).
Allt som allt en perfekt första utgång i Bryssel! Nu ser jag fram emot att ännu mera umgås med mina nyfunna vänner. Jenny åker snart hem, så jag har fått lov av henne att "adoptera" hennes kompisgäng, haha. Det gör jag gärna!
I survived
Gårdagskvällen var riktigt trevlig! Det var en riktigt häftig nattklubb och ett riktigt härligt gäng. Jag tog det lugnt med alkoholen, så att jag skulle kunna ta mig hem lugnt och säkert. Så jag drack endast två glas vin, något jag är extremt tacksam för idag! Allt gick i alla fall bra och klockan tre låg jag i min säng och sov sött.
Jag kan skriva mer om gårdagskvällen senare idag, men nu ska jag göra mig iordning för att åka till ett shoppingcenter en sväng.
Jag kan skriva mer om gårdagskvällen senare idag, men nu ska jag göra mig iordning för att åka till ett shoppingcenter en sväng.
This is me
Nu - äntligen - börjar det bli dags för mig att dra ut för att fira in helgen.
Jag ska givetvis inte ha den stickade tröjan på mig, men utan den
finns det en risk att jag förfryser här "hemma".
Jag ska givetvis inte ha den stickade tröjan på mig, men utan den
finns det en risk att jag förfryser här "hemma".
Två saker om Bryssel
Två saker jag har lärt mig om Bryssel hittills:
1. Ta med dig kontanter/se till att ta ut kontanter så fort du ser en automat! Det är inte många ställen som tar utländska kort, så för att inte hamna i en knepig situation är det bäst att ha kontanter. I biljettautomaterna för kollektivtrafiken kan man endast betala med mynt eller vissa Belgiska bankkort, alltså inte ens sedlar. Också bra att ha koll på.
2. Förvänta dig inte service i den bemärkelsen som vi menar hemma. Jag har inte upplevt det själv (än), men alla säger att dålig service i form av nonchalant beteende, långsam service och ovilja att vara hjälpsam är saker man får vänja sig vid här. Jag vill förstås inte spä på detta om det bara är ogrundade rykten, men jag varnar i alla för det så att eventuella Bryssel-besökare är beredda. En sak jag har märkt är i alla fall ovilja att hjälpa en stackars icke-fransktalande tjej. Visst svarar folk hjälpsamt (tror jag), men de svarar på franska fast jag frågar på engelska. Så hjälpen kommer inte riktigt till sin rätt.
Varsågoda för den (onödiga) informationen. Nu ska jag forsätta försöka slå ihjäl tiden tills det är dags dra ut.
1. Ta med dig kontanter/se till att ta ut kontanter så fort du ser en automat! Det är inte många ställen som tar utländska kort, så för att inte hamna i en knepig situation är det bäst att ha kontanter. I biljettautomaterna för kollektivtrafiken kan man endast betala med mynt eller vissa Belgiska bankkort, alltså inte ens sedlar. Också bra att ha koll på.
2. Förvänta dig inte service i den bemärkelsen som vi menar hemma. Jag har inte upplevt det själv (än), men alla säger att dålig service i form av nonchalant beteende, långsam service och ovilja att vara hjälpsam är saker man får vänja sig vid här. Jag vill förstås inte spä på detta om det bara är ogrundade rykten, men jag varnar i alla för det så att eventuella Bryssel-besökare är beredda. En sak jag har märkt är i alla fall ovilja att hjälpa en stackars icke-fransktalande tjej. Visst svarar folk hjälpsamt (tror jag), men de svarar på franska fast jag frågar på engelska. Så hjälpen kommer inte riktigt till sin rätt.
Varsågoda för den (onödiga) informationen. Nu ska jag forsätta försöka slå ihjäl tiden tills det är dags dra ut.
Utgång på gång
Fredagen till ära fick jag sovmorgon och infann mig på jobbet först vid 10-tiden. Det var mycket skönt och om jag tolkar min hjärna rätt så var det även väldigt välbehövligt. Min hjärna har nämligen varit exceptionellt vaken idag.
Idag har jag suttit på kontoret hela dagen, med undantag för lunchen som jag spenderade i parlamentet med Jenny, Mats och Heidi. Alla de tre är Calle Haglunds medarbetare. Dagen på kontoret har jag ägnat åt att läsa in mig på material, öva mig på att skriva rapport och översätta internmail från finska till svenska (med hjälp av Google translate).
Just nu stiter jag här och väntar på att klockan ska gå. Jag ska ju som sagt ut och träffa bland annat Jenny och Mats. Först en fördrink på en bar och därefter ska vi till en nattklubb vid namn Spirito Marino. Det är alltså en ombyggd kyrka som numera är en trendig restaurang och nattklubb. Jag är ju normalt inte något större fan av nattklubbar, men jag ska i alla fall ge kvällen en chans och framförallt ska jag fokusera på att lära känna lite folk här i Bryssel! Dock blir det en relativt kort kväll, för min sista buss hem går 02:35 och om jag inte hinner med den så vet jag inte hur jag ska ta mig hem (förutom gåendes, men det är jag inte så sugen på). Hur som helst, klockan 22 ska jag träffa Jenny vid metrostationen Porte de Namur och därifrån går vi till restaurangen/baren L'Ultime Atome, där vi möter upp de andra för en drink innan vi går till nattklubben.
Jag är lite nervös, dels för att jag ska åka kollektivt för första gången och dels för att jag ska hänga med folk jag inte känner. Och så är jag lite nervös för att ta mig hem mitt i natten, jag vet ju inte hur mycket liv och rörelse det är här i området där jag bor på helgerna. Som tur är har jag inte långt från busshållsplatsen hem till dörren!
Jag vet att jag ber er om det här ofta, men kan ni inte hålla tummarna för att jag får en lyckad kväll? Jag vill verkligen ha kul ikväll, för just nu är jag tillbaka i stadiet där jag saknar Adam som bara sjutton.
Idag har jag suttit på kontoret hela dagen, med undantag för lunchen som jag spenderade i parlamentet med Jenny, Mats och Heidi. Alla de tre är Calle Haglunds medarbetare. Dagen på kontoret har jag ägnat åt att läsa in mig på material, öva mig på att skriva rapport och översätta internmail från finska till svenska (med hjälp av Google translate).
Just nu stiter jag här och väntar på att klockan ska gå. Jag ska ju som sagt ut och träffa bland annat Jenny och Mats. Först en fördrink på en bar och därefter ska vi till en nattklubb vid namn Spirito Marino. Det är alltså en ombyggd kyrka som numera är en trendig restaurang och nattklubb. Jag är ju normalt inte något större fan av nattklubbar, men jag ska i alla fall ge kvällen en chans och framförallt ska jag fokusera på att lära känna lite folk här i Bryssel! Dock blir det en relativt kort kväll, för min sista buss hem går 02:35 och om jag inte hinner med den så vet jag inte hur jag ska ta mig hem (förutom gåendes, men det är jag inte så sugen på). Hur som helst, klockan 22 ska jag träffa Jenny vid metrostationen Porte de Namur och därifrån går vi till restaurangen/baren L'Ultime Atome, där vi möter upp de andra för en drink innan vi går till nattklubben.
Jag är lite nervös, dels för att jag ska åka kollektivt för första gången och dels för att jag ska hänga med folk jag inte känner. Och så är jag lite nervös för att ta mig hem mitt i natten, jag vet ju inte hur mycket liv och rörelse det är här i området där jag bor på helgerna. Som tur är har jag inte långt från busshållsplatsen hem till dörren!
Jag vet att jag ber er om det här ofta, men kan ni inte hålla tummarna för att jag får en lyckad kväll? Jag vill verkligen ha kul ikväll, för just nu är jag tillbaka i stadiet där jag saknar Adam som bara sjutton.
Fyra rätter? Till lunch? Inga problem.
Imorse ösregnade det och jag har träningsvärk i mina ben efter att ha promenerat en hel del i mina Reebok EasyTone-skor. Då var det frestande att leta upp närmsta spårvagn som i alla fall kunde ta mig lite närmare jobbet. Men eftersom jag inte har köpt något månadskort för kollektivtrafiken så beslöt jag mig ändå för att gå. I ösregnet. Med träningsvärk. Utan paraply. Men det gick bra det med. Jag var kanske inte den vackraste när jag slank in på fiskerigruppens möte med blött hår slickat kring huvudet och knappt något smink kvar i ansiktet, men det spelade inte så stor roll. Jag hade ju snygga kläder på mig i alla fall, haha.
Dagen har bestått av nämnda möte om fiske (det handlar bland annat om ett förslag till en ny förordning om gemensam fiskepolitik). Och så har jag ätit lunch bestående av fyra rätter, lyx. Först en förrätt med parmaskinka, salami och någon röra med lingon och vattenmelon. Sedan en ljuvlig vit fisk med en lite gräddigare sås till. Därefter en annan vit fisk (havsaborre tror jag) med saffranspotatis och någon god sås/sky. Och till efterrätt blev det päron med glass och chokladsås. Smaskens var det! Och lunchen åt jag tillsammans med min kollega Hanna, Mats Löfström (Calle Haglund specialmedarbetare) och nio tjänstemän som jobbar med jordbruksfrågor på landskapsregeringen.
Först vid tjugo före sju ikväll kom jag iväg från kontoret, så imorgon har jag förmånen att istället få komma in lite senare. Morgondagen blir nog förövrigt spännande. På jobbet ska jag få öva mig i att skriva mötesrapport, jag ska alltså sammanfatta fiskemötet från idag på max två A4-sidor. Sedan ska jag till Europaparlamentet och luncha med en finlandssvensk tjej, Jenny, som under hösten praktiserat hos Calle Haglund (och som normalt är en Codexare som läser juridik i Helsingfors) och så tror jag att Mats tänker äta lunch med oss också. Dessutom ska jag få bli lite rundvisad i parlamentet och även säga hej till övriga medarbetare i Calles stab. På kvällen sedan ska jag gå ut tillsammans med Jenny, Mats, Mats flickvän, två finska tjejer och ett gäng danskar. Vi ska till ett ställe som förut var en kyrka men som nu är omgjort till en nattklubb. Kul med lite socialt umgänge också!
Nu ska jag krypa ner i sängen för att kolla på något serieavsnitt innan det blir att släcka lampan och somna tidigt. Jag hoppas att jag hinner uppdatera något imorgon, annars skriver jag igen på lördag när jag vaknat så att ni (mamma och Adam) slipper oroa er!
Dagen har bestått av nämnda möte om fiske (det handlar bland annat om ett förslag till en ny förordning om gemensam fiskepolitik). Och så har jag ätit lunch bestående av fyra rätter, lyx. Först en förrätt med parmaskinka, salami och någon röra med lingon och vattenmelon. Sedan en ljuvlig vit fisk med en lite gräddigare sås till. Därefter en annan vit fisk (havsaborre tror jag) med saffranspotatis och någon god sås/sky. Och till efterrätt blev det päron med glass och chokladsås. Smaskens var det! Och lunchen åt jag tillsammans med min kollega Hanna, Mats Löfström (Calle Haglund specialmedarbetare) och nio tjänstemän som jobbar med jordbruksfrågor på landskapsregeringen.
Först vid tjugo före sju ikväll kom jag iväg från kontoret, så imorgon har jag förmånen att istället få komma in lite senare. Morgondagen blir nog förövrigt spännande. På jobbet ska jag få öva mig i att skriva mötesrapport, jag ska alltså sammanfatta fiskemötet från idag på max två A4-sidor. Sedan ska jag till Europaparlamentet och luncha med en finlandssvensk tjej, Jenny, som under hösten praktiserat hos Calle Haglund (och som normalt är en Codexare som läser juridik i Helsingfors) och så tror jag att Mats tänker äta lunch med oss också. Dessutom ska jag få bli lite rundvisad i parlamentet och även säga hej till övriga medarbetare i Calles stab. På kvällen sedan ska jag gå ut tillsammans med Jenny, Mats, Mats flickvän, två finska tjejer och ett gäng danskar. Vi ska till ett ställe som förut var en kyrka men som nu är omgjort till en nattklubb. Kul med lite socialt umgänge också!
Nu ska jag krypa ner i sängen för att kolla på något serieavsnitt innan det blir att släcka lampan och somna tidigt. Jag hoppas att jag hinner uppdatera något imorgon, annars skriver jag igen på lördag när jag vaknat så att ni (mamma och Adam) slipper oroa er!
Finn ett fel
Jag berättade ju om min "badge", alltså passerbricka, där något inte blev riktigt rätt...
Lyckas ni hitta felet (trots den usla bilden)?
Lyckas ni hitta felet (trots den usla bilden)?
Det känns redan rätt!
Onsdag och tredje praktikdagen avklarad. Och jag börjar redan känna mig varm i kläderna.
En bild jag tog imorse på väg till jobbet. Det är på den här gatan jag bor,
fast lite högre upp i backen (det som alltså var "bakom" mig när jag tog bilden).
En till bild från promenaden till jobbet. De här bilderna är väldigt
illustrativa för hur det ser ut på gatorna jag vandrar på till och från jobbet.
Någon annan dag ska ni få se lite från hur det ser ut i EU-kvarteren (lite mer flashigt).
Promenadvägen till jobbet känns familjär och jag noterar igenkännande samma gubbar som sitter och tar en morgonkaffe på ett café, ungdomarna som hänger utanför skolan och affärsinnehavarna som öppnar för dagen. Arbetskollegorna känner redan igen mig (även utanför byggnaden) och hälsar glatt. Och jag hälsar glatt tillbaka på antingen svenska, finska, engelska eller franska (beroende på vilket spåk kollegan talar). Hanna behöver inte i så jättestor utsträckning tala om för mig vad jag ska göra, för det vet jag själv. Och jag hittar till rätt möten själv. Det känns faktiskt ganska häftigt.
Idag har en grupp åländska tjänstemän besökt Bryssel (de är även kvar här imorgon) och från lunchen hade jag möjlighet att hänga med på Hannas planerade program för gruppen. Innan lunch var jag nämligen på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonder (don't ask, jag kan inte riktigt förklara vad det är och hur det funkar) där det diskuterades om övervakande myndigheter och utvärderingsrapporter om förslaget går igenom. Hur som helst, åter till de åländska tjänstemännen. När jag hade hunnit hälsa på dem sa (jag hälsade enbart med förnamn), så utbrister den ena kvinnan "Hälsningar från din gudmor!". Jag skrattade lite och tackade. Sedan sa en av de andra kvinnorna "Jaha, så du är Nina Lindfors dotter då eller?". Återigen skrattade jag och bekräftade. Åland - i ett nötskal. Det mest fascinerande tycker jag är att kvinna nummer två lyckades koppla att jag är Ninas dotter utan mera information än att jag heter Julia och att min gudmor (åtminstone känner en som) jobbar på landskapsregeringen. Det kändes i alla fall skönt att få uppleva något så bekant åländskt, mitt i allt nytt och främmande.
Så här originell är min arbetsplats. Mycket olik andra kontorsplatser.
En bild jag tog imorse på väg till jobbet. Det är på den här gatan jag bor,
fast lite högre upp i backen (det som alltså var "bakom" mig när jag tog bilden).
En till bild från promenaden till jobbet. De här bilderna är väldigt
illustrativa för hur det ser ut på gatorna jag vandrar på till och från jobbet.
Någon annan dag ska ni få se lite från hur det ser ut i EU-kvarteren (lite mer flashigt).
Promenadvägen till jobbet känns familjär och jag noterar igenkännande samma gubbar som sitter och tar en morgonkaffe på ett café, ungdomarna som hänger utanför skolan och affärsinnehavarna som öppnar för dagen. Arbetskollegorna känner redan igen mig (även utanför byggnaden) och hälsar glatt. Och jag hälsar glatt tillbaka på antingen svenska, finska, engelska eller franska (beroende på vilket spåk kollegan talar). Hanna behöver inte i så jättestor utsträckning tala om för mig vad jag ska göra, för det vet jag själv. Och jag hittar till rätt möten själv. Det känns faktiskt ganska häftigt.
Idag har en grupp åländska tjänstemän besökt Bryssel (de är även kvar här imorgon) och från lunchen hade jag möjlighet att hänga med på Hannas planerade program för gruppen. Innan lunch var jag nämligen på ett arbetsgruppsmöte om strukturfonder (don't ask, jag kan inte riktigt förklara vad det är och hur det funkar) där det diskuterades om övervakande myndigheter och utvärderingsrapporter om förslaget går igenom. Hur som helst, åter till de åländska tjänstemännen. När jag hade hunnit hälsa på dem sa (jag hälsade enbart med förnamn), så utbrister den ena kvinnan "Hälsningar från din gudmor!". Jag skrattade lite och tackade. Sedan sa en av de andra kvinnorna "Jaha, så du är Nina Lindfors dotter då eller?". Återigen skrattade jag och bekräftade. Åland - i ett nötskal. Det mest fascinerande tycker jag är att kvinna nummer två lyckades koppla att jag är Ninas dotter utan mera information än att jag heter Julia och att min gudmor (åtminstone känner en som) jobbar på landskapsregeringen. Det kändes i alla fall skönt att få uppleva något så bekant åländskt, mitt i allt nytt och främmande.
Så här originell är min arbetsplats. Mycket olik andra kontorsplatser.
I övrigt gick dagen i ett rasande tempo och mitt i allt var det dags att gå hem igen. Tappert promenerade jag hem i duggregn och blåst, men det var i och för sig uppfriskande och skönt att röra på benen efter en ganska stillasittande dag.
Och en till bra sak med dagen, jag åt världens godaste pasta med skaldjur till lunch. Pastan var perfekt al dente och skaldjuren var en mix av räkor, kräftstjärtar och musslor. Jag undrar om det inte var lite pilgrimsmusslor där i också. Och så smakade allting svagt av vitlök och var lagom gräddigt. MUMS!
Och en till bra sak med dagen, jag åt världens godaste pasta med skaldjur till lunch. Pastan var perfekt al dente och skaldjuren var en mix av räkor, kräftstjärtar och musslor. Jag undrar om det inte var lite pilgrimsmusslor där i också. Och så smakade allting svagt av vitlök och var lagom gräddigt. MUMS!
En lång dag blir ett långt inlägg
Idag trodde jag att det skulle bli ett mycket kort inlägg, eftersom jag är så trött. Men så började jag skriva och åstadkom allt det här:
Dagen började klockan sju för min del, eller egentligen redan vid sex då jag vaknade och inte riktigt kunde somna om. Sedan promenerade jag till praktiken strax efter 8 för att vara på plats senast 8:45. Jobbdagen började med ett planeringsmöte på Finreppen. Ett möte som säkert var givande för de som pratar finska, men för mig blev det mest en övning i att försöka förstå lite av sammanhangen. Ibland gick det, ibland inte - mycket beroende på hur snabbt de andra talade.
Efter planeringsmötet gick Hanna och jag iväg till Rådets byggnad ("Justus Lipsius-byggnaden") för att sitta med på ett möte om jordbruksfrågor. Dock var det slut på stolar och vi valde att inte sätta oss på golvet (ovärdigt). Så vi gick tillbaka till kontoret och sysselsatte oss med lite förberedande arbete istället.
Lunchen intog vi på en restaurang vid Place du Luxembourg ("Place Lux") tillsammans med två andra tjejer med ålandsanknytning; Julia Lindholm och Annakaisa Sunni. I Bryssel är inte servicen den bästa, de andra klagade över att de vant sig vid och accepterar dålig service, så lunchen tog 1,5h.
När lunchen väl låg i magen gjorde vi försök nummer två att gå på jordbruksmötet (som är ett lååångt möte, det tar slut först imorgon på eftermiddagen/kvällen). Den här gången lyckades vi få sitta och sedan satt vi där och lyssnade och förde anteckningar ända fram till 17:15. Då gick vi tillbaka till kontoret för dagens sista fixande, innan det var dags att åter gå hem.
På vägen hem från jobbet stannade jag och handlade lite mat. Så nu har jag i alla fall lite ätbart i kylskåpet, även om jag nästan skäms för att jag inte orkar laga mat från grunden (färdigmat, mackor och yoghurt däremot, det är grejer det!).
Ikväll har jag kollat på första avsnittet av en serie som heter Breaking Bad. Förstår inte hur betyget på den serien kan vara så högt på imdb.com, men jag ska ändå ge den några fler chanser innan jag ger upp.
Just nu skriver jag med Adam på Facebook innan jag strax ska släcka lampan och förhoppningsvis sova riktigt gott i natt.
Det blev inte så mycket spännande och förklarande i dagens inlägg, men en redogörelse över hur min dag har sett ut i alla fall!
God natt alla fina! ♥
Dagen började klockan sju för min del, eller egentligen redan vid sex då jag vaknade och inte riktigt kunde somna om. Sedan promenerade jag till praktiken strax efter 8 för att vara på plats senast 8:45. Jobbdagen började med ett planeringsmöte på Finreppen. Ett möte som säkert var givande för de som pratar finska, men för mig blev det mest en övning i att försöka förstå lite av sammanhangen. Ibland gick det, ibland inte - mycket beroende på hur snabbt de andra talade.
Efter planeringsmötet gick Hanna och jag iväg till Rådets byggnad ("Justus Lipsius-byggnaden") för att sitta med på ett möte om jordbruksfrågor. Dock var det slut på stolar och vi valde att inte sätta oss på golvet (ovärdigt). Så vi gick tillbaka till kontoret och sysselsatte oss med lite förberedande arbete istället.
Lunchen intog vi på en restaurang vid Place du Luxembourg ("Place Lux") tillsammans med två andra tjejer med ålandsanknytning; Julia Lindholm och Annakaisa Sunni. I Bryssel är inte servicen den bästa, de andra klagade över att de vant sig vid och accepterar dålig service, så lunchen tog 1,5h.
När lunchen väl låg i magen gjorde vi försök nummer två att gå på jordbruksmötet (som är ett lååångt möte, det tar slut först imorgon på eftermiddagen/kvällen). Den här gången lyckades vi få sitta och sedan satt vi där och lyssnade och förde anteckningar ända fram till 17:15. Då gick vi tillbaka till kontoret för dagens sista fixande, innan det var dags att åter gå hem.
På vägen hem från jobbet stannade jag och handlade lite mat. Så nu har jag i alla fall lite ätbart i kylskåpet, även om jag nästan skäms för att jag inte orkar laga mat från grunden (färdigmat, mackor och yoghurt däremot, det är grejer det!).
Ikväll har jag kollat på första avsnittet av en serie som heter Breaking Bad. Förstår inte hur betyget på den serien kan vara så högt på imdb.com, men jag ska ändå ge den några fler chanser innan jag ger upp.
Just nu skriver jag med Adam på Facebook innan jag strax ska släcka lampan och förhoppningsvis sova riktigt gott i natt.
Det blev inte så mycket spännande och förklarande i dagens inlägg, men en redogörelse över hur min dag har sett ut i alla fall!
God natt alla fina! ♥
En exklusiv insyn!
Så här ser mitt rum ut - färgglatt, funktionsdugligt och bekväm säng!
Och ja, jag klarar mig mer än väl med garderobsutrymmet.
Hur jag ska klara mig med så här lite saker ända fram till påsken är en annan fråga...
Och ja, jag klarar mig mer än väl med garderobsutrymmet.
Hur jag ska klara mig med så här lite saker ända fram till påsken är en annan fråga...
Saknaden är svår!
Det där jag skrev om i förra inlägget, om att jag försöker att inte tänka allt för mycket på Adam och hur mycket jag saknar honom. Det gick jättedåligt att inte tänka på Adam när jag skypeade med honom. Och saknaden känns väldigt jobbig just nu. Tänk vad livet (mitt och hans alltså) skulle vara enkelt ifall han hade kunnat följa med mig till Bryssel! Men så enkelt kan ju inte allting vara hela tiden, så just nu sitter jag här i mitt rum i Bryssel och känner mig en gnutta ensam. Det här är ju faktiskt också första gången jag bor själv (visserligen har jag ju två housemates, men jag känner ju inte dem än).
Kombinationen alldeles för lite sömn+väldigt många nya intryck+sambosaknad är som gjort för att bli lite lipis. Så nu tänker jag lyssna på bra musik medan jag packar upp och sedan ska jag läsa min härliga chick lit-bok (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon) för att muntra upp mig själv!
Kombinationen alldeles för lite sömn+väldigt många nya intryck+sambosaknad är som gjort för att bli lite lipis. Så nu tänker jag lyssna på bra musik medan jag packar upp och sedan ska jag läsa min härliga chick lit-bok (Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon) för att muntra upp mig själv!