Jag är nog inte så djup som jag ibland tror mig vara. Jag är bara inte det, jag är enkel.

Idag har jag bara solat, solat och återigen solat. Jag har också läst klart min trasiga Cosmo och druckit  vatten.

Ätit middag, packat, kollat på tv och suttit här har jag också hunnit med.

Nu börjar jag äntligen bli brun.

Du är så knäpp, så härligt knäpp. Haha, jag förstår mig inte på dig, du är mystisk.

Jag har i alla fall insett att jag lever ett stormigt liv, det kan gå en vecka, och då känner jag tusentals olika känslor och blir både onaturligt glad och onaturligt ledsen. Sedan kan det gå flera veckor utan att jag känner några speciella känslor alls. Ibland undrar jag om jag periodvis är känslokall?

Julia