Många låtar får mig att tänka på döden,
jaha,
är det speciellt bra egentligen?
Jag menar, borde inte det långsiktigt och långsökt leda till flera deprimerade?
Varje gång jag är lite ledsen, eller tänker på djupa saker,
då väljer jag ut speciell musik som jag vill lyssna på.
(Bad Cash Quartett är min bästa vänner när det gäller sorgliga tankar)
Jag är inte ledsen eller deprimerad nu,
inte så värst iaf.
Men jag lovar att jag inte är den enda som väljer musik efter humör.
Och om jag färdigt är ledsen, och lyssnar på sorglig musik,
med sorglig text. Då blir jag alltid ännu ledsnare...
Men på något jätte jätte konstigt sätt så är det det jag vill uppnå.
Egentligen vill jag ju inte vara ledsen,
jag vill tänka på alla bra saker här i livet.
Men då, när man färdigt har blivit ledsen,
då vill man bara tycka synd om sig själv och musiken blir ens hjälp.
Jag tror inte jag behöver skriva mera, alla förstår nog redan..?

Nu msnar jag med Rasmus "En gris",
han påpekade att jag såg mera sminkad ut än senast.
Haha, det kan hända.

Ikväll har vi varit hos Andrea,
det var Fia, Lolli, Erri, Jocke, Grem, Andrea och jag.
Alfons kom lite senare :)
Vi flickor spelade ett kortspel, "hej knekt",
det är mycket underhållande.
Man kan släppa sina hämningar.

Jag började fundera på en sak  när vi var där, igen.
Det är värst vad jag skriver att jag blivit att fundera på saker.
Men tro det eller ej, jag använder min hjärna 24/7.
Jag började alltså fundera på om vänskap som våran kan dö ut,
min och Joakims vänskap...?
För vi kan inte öppna oss för varandra på samma sätt som förut,
vi kan inte skratta och vara tokiga tillsammans längre.
Men vi är fortfarande bra vänner, eller hur Jocke? :)

Det bästa med den här bloggen och bloggsidan är att man inte kan kolla vem som läst ens blogg,
och för mig är det en befrielse att inte veta.
På www.lunarstorm.se så kan man ständigt kolla vem har läst vad och så.
Enda möjligheten att veta vem som läst här på blogg.se är om denna har skrivit kommentar.
Det är inte många som gör det.
Kanske bra, men ibland lite tråkigt.
När jag inte vet vem som läser så vågar jag vara mera ärlig,
mot mig själv och skriva öppet om personer.
T.ex. jag skulle aldrig ha vågat skriva i lunarbloggen att jag är rädd för att min och Jockes vänskap ska dö ut, jag skulle heller aldrig ha vågat nämna Eddys namn och skriva vad jag känner just nu.
Vissa kanske anser att jag lämnar ut mitt privatliv,
men jag pratar så mycket annars så de är ändå lika många som får veta det.

Nu fick jag en låt av Erri,
Håkan Hellström - Augusti i helvetet
den är bra! Tack :)
Tidigare fick jag en låt av Rasmus,
Flipsyde - Someday
den var också bra, fin text :)

Ibland undrar jag om jag tänker och analyserar saker för mycket,
jag tror jag gör det mer än alla andra,
men egentligen är det nog en lögn.
Alla människor analyserar händelser,
men kommer fram till olika slutsater.
Många personer håller sitt privatliv för sig själva,
jag är inte en av dem.
Eller, jag går inte fram på stan till närmsta tant och säger "tjena, vet du jag är lite ledsen idag för att...",
nej så är det inte. Men de personer som jag litar på och älskar, eller bara tycker mycket om,
de personerna får veta mycket mycket om mig.

Det var inte meningen att göra dig ledsen,
förlåt.
Jag älskar dig, på ett sätt.

Hur kan du be mig, be mig att förstå?
Godnatt, sov så gott.
Julia