Jag famlar i mörkret

Igår kväll när jag skulle gå till köket, och alla lampor var släckta i huset,
då var jag livrädd.
Jag fattar inte att jag är så mörkrädd,
att jag kan känna mig så otrygg när lamporna är släckta,
även i mitt eget hem.
Jag vet inte exakt vad det är jag är rädd för,
men ungefär att det ska stå någon mördare gömd i mörkret.
Det här med rädslor och fobier är egentligen konstigt,
och det hemska är att det bara blir fler och fler.
Jag tror inte det finns någon människa som känner sig helt trygg,
för fobier kommer av otrygghet,
det är jag säker på.
Jag är rädd för mörker, för trånga utrymmen (jag inbillar mig att jag ska bli fast där), fyllon (för att man aldrig vet vad dom gör) och flera andra saker.

Idag är Ida och Katja till Sverige, Uppsala.
Dom ska besöka sina blivande skolor (såvida dom kommer in, men det tror jag) :)
Spännande.
Och jag är avundsjuk,
jag vill också till Sverige och plugga,
fan att jag kom på det nu först.
Fast jag tror inte att mamma skulle låta mig flytta heller... ännu.

Vi håller på och gör färdigt mediafilmen,
det blir Anna som läser in speakarna istället för Katja (eftersom hon inte är här).
Och jag tyckte det var lite trevligt när Christian och Sicko stod och pratade om att jag hade en bra röst och klarade bra av att göra speakar. Då blev jag glad :)

För övrigt så är jag glad men trött idag.

Oh baby when you talk like that
You make a woman go mad
So be wise and keep on
Reading the signs of my body

Julia


Kommentarer
Postat av: ida

Du ÄÄR den enda i vår klass som har en bra röstnför speakar. Jag gökar och pratar entonigt i skapandefilmen:-/ låter ganska likt ett mässande, i kyrkorna du vet..;) Men dig tröttnar man inte på;)

2006-03-30 @ 23:02:59

Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback