Det är skönt när mamma är hemma,
fast just nu är det lite jobbigt.
Hon får mig alltid att visa mina känslor,
speciellt om jag är ledsen.
Hon är bra på det där.
Jag fick gråta lite grann,
och även om hon inte sa mycket (eftersom jag inte ville berätta så mycket),
så fick jag ändå en lite positivare syn på allting.
Det kanske går att lösa?

Och till Wille vill jag bara säga; förlåt för allting.