Det här kära vänner är min fot. Den ser inte trevlig ut, jag vet det.

Idag fick jag alltså bort gipset, skönt på ett sätt för det är ju bra jobbigt med gips. Men samtidigt så har jag så ont i foten just nu att jag önskar att jag fortfarande skulle ha mitt kära gips. Min fot/ben är som ett litet barn från landet som aldrig har varit till den stora farliga staden. Okej, en knasigt liknelse, jag vet, men ungefär så här: min fot har varit instängd i ett tjockt skyddande fodral (gipset) i fyra veckor. Där inne var det varmt, mjukt och det fanns ingen som kunde skada foten. Nu har skyddet brutalt tagits ifrån mig och foten är blottad, ensam och försvarslös. Musklerna har förtvinat så jag kan knappt spänna foten, den hänger mest bara där som en stump av dess forna glansdagar.

Okej, jag har ont och är trött. Jag vet inte var jag skriver alls, nu ska jag gå i duschen. Tack och hej.