Jag tror att jag inte riktigt har varit mig själv de senaste månaderna (när mina tjejkompisar läser det här ställer de antagligen sig upp och skriker 'hurra, hon har äntligen fattat det!'). Jag vet inte varför jag har varit annorlunda, jag tror helt enkelt att jag gick in för skolan så mycket att jag missade många saker där på vägen. Under vintern har man som bekant mycket mindre energi, jag hade säkert minst energi i hela Norden. Så känns det i alla fall. Under sommaren 2006 var jag med Andrea varje dag, ibland umgicks vi med Lolli och Fia, ibland var det fest, ibland var det stugliv men allt som oftast var det jobb. Sedan började skolan, gymnasiet (visst låter det bra?). Både Andrea och jag är väldigt målmedvetna och givetvis ville vi få en bra start i respektive gymnasieskola. Andrea hade massor av träningar, och jag var nyförälskad (jag gillar ordet nyförälskad). Tror ni att vi hann ses mycket? Nej. Tror ni jag hann träffa mina andra tjejkompisar (som är minst lika viktiga som Andrea, jag menar inget annat)? Nej. Jag steg upp på morgonen, var i skolan, pluggade stenhårt, umgicks med Adam (jag kan inte ha varit världens roligaste sällskap alla gånger, för min energi räckte till att pussas lite och sedan kolla på TV resten av kvällen) och sedan stupade jag i säng för att orka upp nästa dag. På helgerna var jag med Adam, eller på fest (med Adam). En kväll när jag var och bowlade med Andrea, Fia, Erri och Lolli klagade de på att jag har blivit så tråkig. Att jag inte längre är den galna och spontana tjej som jag en gång har varit. Nu vet jag varför jag var sådan, jag hade ingen energi. Jag var så uppsnurrad av skolan och kärlek (för att inte tala om alla krig jag haft i mitt huvud med mig själv). Nu när jag har varit hemma i två veckor och vårsolen har börjat skina har jag kommit fram till att jag nu är den personen som jag en gång har varit igen. Tokig, nyfiken, spontan och uppriktigt glad! Och positiv, jag blir galen av folk som går runt och är negativa, men jag var nog minst lika negativ som dem i vintras. Nu hoppas jag att jag kan hålla kvar den här energin och njuta av våren, trots att jag säkerligen kommer fastna i min skol-stress igen. Jag ska i alla fall försöka hinna prestera 110% i skolan, börja träna lite smått (så mycket som foten tillåter), träffa Adam och umgås med mina kompisar. Under resten av mitt liv.

Förlåt för att jag inte alltid har varit som mig själv. Men jag älskar er.