Nu är det ca. 45 minuter tills båten går. Jag är nyduschad med fräscha naglar och allt är bra. Dock har jag inte testat om väskan går att stänga och så börjar jag bli trött, vilket för mig alltid innebär att jag blir extra emotionell. Hur fan ska jag klara av att sakna A i två veckor? Buhuhu.

Nu vill jag bara somna och vakna upp på lägergården i Nurmes. Snälla?

Eftersom jag inte vet hur roligt det kommer bli i Karelen, antingen super-duper-roligt eller äckel-päckel-tråkigt, så vet jag inte heller hur mycket kärlek bloggen kommer att få. Men, ni klarade er när jag var på Rhodos, så jag är helt säker på att ni klarar er nu när jag ska till Karelen. Frågan är snarare om jag klarar mig. Nåja, vi hörs kära bloggläsare!