Recension: Bitterfittan av Maria Sveland

image315Recension
Sara är på väg till Teneriffa. Hemma har hon lämnat maken och barnet. Hon är bitter på livet, på kärleken, på jämställdheten - ja, på allting. Sara är en riktig bitterfitta. Resan till Teneriffa gör hon för att andas ut, tänka och bara vara. Hon vill inte ragga snygga spanjorer, hon vill inte dricka sig full, hon vill helt enkelt inte leva ett annat liv. Hon söker ett perspektiv, glädje och uppskattning. Sara är nämligen trött på att vara en bitterfitta, eller nej, hon är trött på att hela samhället är så fyllt av saker som gör henne bitter. Under resan kommer Sara fram till det ena och det andra, och på vägen hem är hon en gnutta mindre bitterfitta.

Om jag hade läst boken Bitterfittan om ungefär 15 år, då hade jag nog uppskattat ironin och sarkasmen. Just nu blev jag bara irriterad. Jävla bitterfitta-kärring, släppa ut en bok bara för att klaga? Livet är väl inget att klaga över. Men jag antar att när jag står där och byter en blöja på min skrikande unge samtidigt som min man sitter framför TVn och dricker öl, då kommer jag också att känna mig som en bitterfitta. Förhoppningsvis är det inget permanent tillstånd då, men man vet aldrig. Eller, förhoppningsvis är det jag som sitter i soffan och dricker en öl medans min man byter en äcklig blöja mot en mycket trevligare blöja. Hur som helst, boken gav mig inte speciellt mycket. Lite tankar kring framtiden och hur jag vill leva som förälder och partner, men utöver det fanns det inte mycket för mig att hämta i den boken. Jag rekommenderar boken till den som står där mitt i livet och känner att "fan, det här var liksom allt livet hade att ge mig".

Betyg: J J J J J

Kommentarer
Postat av: anna

Ah! jag läste också ut den igår, fan vad besviken man blev! hela boken är bara gnäll och gnäll rakt igenom. jag hade väntat mig mer av en så bra titel. :(


Skriv dina åsikter här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:

Hemsida:

Dina åsikter:

Trackback