Mycket delade känslor nu. Det är nu jag flyttar hemifrån. På riktigt. Jag tycker att det ska bli superduperskönt att äntligen ha ett  eget boende att bestämma och rå om. Mina rutiner störs inte av familjens rutiner. Den mat jag vill äta, äter jag. Frihet, helt enkelt. Och dessutom flyttar jag ju ihop med A, vilket är en av de bästa sakerna hittills i mitt liv. Men samtidigt kommer jag sakna tryggheten med att bo hemma. Mamma, systrarna, mormor och morfar, vänner, A:s familj - alla har funnits nära mig hela tiden. Men nu blir avståndet längre och kontakten annorlunda. Delade känslor, helt enkelt.