Recension: Harlan Coben - Den enda lögnen
Paul är en framgångsrik jurist som arbetar som distriktsåklagare och på ytan lever han ett perfekt liv. Men faktum är att Paul lever med att hans syster och tre andra ungdomar dog för många år sedan, efter detta lämnade Pauls mamma familjen och i Pauls vuxna liv dog hans fru ifrån honom. Det som upptar stor tid av Pauls tankar är att systerns lik aldrig upphittades, utan det antogs bara att hon dödats tillsammans med de andra. När det så en dag börjar dyka upp saker som pekar mot att hans syster kanske inte dog den natten, börjar Paul nysta i härvan. Samtidigt försöker han driva ett viktigt mål för en våldtagen tjej och ta hand om hans lilla dotter. Att hans avlidna frus svåger förskingrat pengar från deras gemensamma välgörenhetsfond till minne av Pauls fru, gör inte heller livet roligare. Så småningom börjar Paul få klarhet i händelseförloppet och med skickliga medarbetare lyckas de få svar på alla frågor. Samtidigt dyker Pauls ungdomskärlek upp och känslorna blossar upp. Kanske Pauls liv äntligen reds upp och gör att han kan lämna det förflutna bakom sig?
Boken är skickligt skriven, den tar två steg framåt i utredningen, för att sedan backa ett steg. Det här gör att man som läsare aldrig kan förutse om det som tycks vara något, verkligen är det. Den här spänningen gör att man bläddrar och läser sida för sida. Författaren har fått med mord, passionerad kärlek, familjeliv, rysk underrättelsetjänst, svek och drivkraften som får en person att gå över eld för att få veta sanningen. Boken rekommenderas absolut till alla, men speciellt till den som är trött på alla svenska deckare som, ärligt talat, är uppbyggda på exakt samma sätt. Den här boken ger lite mera och gör det lite bättre. Det faktum att man inte kunde säga säkert ifall systern levde eller inte före på de allra sista sidorna är ett väldigt gott omdöme, i alla fall i min mening.
Kommentarer
Trackback