Jaha, jag utlovade en recension på Flickan som lekte med elden. Den andra filmen baserad på Stieg Larssons trilogi om tidningen Millenium och dess spektakulära temanummer. I den andra filmen är huvudhandlingen trafficking, vilket ska publiceras i följande nummer av Millenium. Samtidigt skjuts frilansaren som stod bakom det mesta materialet inför publiceringen och hans fru som stod på randen till att doktorera med ett arbete om trafficking. Märkligt nog (för i filmen ter det sig lite märkligt) dödas även advokat Bjurman, förmyndare och förvaltare åt en av huvudpersonerna; Lisbeth Salander. Allt pekar på att det är Lisbeth som är förövaren och inom polisen finns det även en vilja att peka ut Lisbeth (detta framkommer inte så väl i filmen). Så klart är Lisbeth oskyldig, men eftersom hon är som hon är och lever (har levt) ett sådant liv som hon har så träder hon inte fram. Storyn trappas upp och Mikael Blomkvist, filmens andra huvudperson, bedriver privatspaning för att bevisa att Lisbeth är oskyldig. Det hela slutar, så klart, lyckligt.