Idag firar Adam och jag fyra år fyllda av kärlek. Vi blev alltså tillsammans när jag var 16 år och Adam precis hade fyllt 17 år. Egentligen blev vi tillsammans först den 23:e september 2006, men vi bestämde oss för att välja dagen innan istället. För egentligen hade Adam tänkt fråga mig om jag ville bli tillsammans med honom då, den 22:a september. Men han vågade inte, så istället frågade han via sms dagen efter. Gulligt med lite blyghet! Kvällen den 22:a september 2006 fick jag en ros av Adam, det är inte många 17 åringar som ger en ros bara så där! Nu när det har gått fyra år är de där spontana rosorna lite mer sällan förekommande, istället har vi något annat mycket finare. Vi har en ömsesidig, stark kärlek. Vi har trygghet. Vi har roligt! Vi har alltid den andras stöd, oavsett vad. Vi har gemensamma värderingar. Vi har fyra år av fantastiska minnen. Vi har framtiden.