När tentan är avklarad lyfts ett ton (kurslitteratur) från ens axlar - kan vara att man tömmer ur huvudet, slänger bort den där informationen som man enbart lärt sig ifall att det skulle efterfrågas på tentan (men man sparar så klart det viktiga!) - och då orkar man lyfta huvudet och man kan kolla sig omkring. Det var då jag såg det. Diskberget. Oredan. Smutstvätten. Dammet. Missförstå mig inte nu, det är inte så att Adam inte hjälper till här hemma, men det är så att det är jag som måste uppmärksamma misären för att något ska bli gjort. Min toleransnivå är långt mycket lägre än vad Adams är, så att säga. Alltså har det (i mina ögon) blivit väldigt smutsigt och stökigt här hemma de senaste (tentaplugg)dagarna.

Men nu, nu är diskberget borttrollat (och i ärlighetens namn så var det faktiskt min tur att diska, varannan gång lyder devisen i vårt hushåll). En tvättmaskin snurrar snart igång. Sakta men säkert får jag tillbaka saker till dess rätta platser. Jag kan andas ut - vår lägenhet är snart återigen ett hem. Så livsviktigt för mig, så oviktigt för andra. Tänk hur olika det kan vara.