Nu är det dags att rösta i Riksdagsvalet! Igen? Tänker ni svenskar. Ja, igen svarar jag. För den här gången är det Finlands tur att hålla Riksdagsval. Eftersom jag har dubbelt medborgarskap berör båda Riksdagsvalen mig starkt, även om jag har lättare att relatera till det svenska Riksdagsvalet (av den enkla anledningen att jag har otroligt mycket bättre koll på de svenska partierna). Men en sak vet jag om Riksdagsvalet i Finland och det är att allt för få ålänningar orkar bry sig, även fast det är ålänningarna som verkligen borde bry sig. Varför borde ålänningarna just bry sig så mycket då? Jo, för att vi har en mycket speciell ställning i Finland och vi är dessutom garanterade en åländsk plats i riksdagen - en plats som givetvis bör besättas med den allra bästa representanten. För vi ålänningar klagar, oj oj oj vad vi klagar. På allt och alla. Men vi har visst inte förstått att det är superenkelt att göra något åt det. Genom att lägga en röst på den kandidat man tror att kan förstärka ens egen röst, förminska ens eget gnällutrymme. För syftet med att gnälla måste ju ändå vara att man vill få till en förändring? En förändring som politikerna kan genomföra i vårt ställe.

För mig är det självklart att rösta. Jag klarar nämligen inte av att låta bli och sedan tyst se på hur utfallet blir utan rätt att beklaga mig över resultatet. I få fall är jag och Nina Fellman så rörande överens - men i röstfrågan, där håller jag med henne till punkt och pricka.


Själv lägger jag min röst på Johan Ehn, kanske inte för hans underfundiga slogan ("E(h)n för alla, alla för E(h)n!" utan för att jag tror att han är rätt man för jobbet. Jag tror att han kan göra skillnad för Åland och förmedla ålänningarnas röst till övriga Finland. Att han dessutom kommer från ett parti jag i högsta grad samtycker med, gör ju inte ställningstagandet svårare.

(För oss utlandsålänningar, förhandsröstning sker mellan den 6 och 9 april på ett förhandsröstningsställe nära dig. Det är inte svårt att rösta fast man bor "utomlands"!)