I Finland beslöt man för relativt längesedan att sluta använda mynten för 1 och 2 cent. Jag tycker att det här var väldigt klokt och när jag nu är här i Bryssel så förstår jag inte varför man inte gör samma sak här. Eftersom man för det mesta inte kan betala med utländska bankkort, så måste man ha kontanter med sig. Kontanter innebär alltså att du får tillbaka växel på allt du handlar. Och eftersom priserna ofta är "0,99 euro" eller liknande så får man ju de små mynten tillbaka som växel. Men vem orkar rota runt i plånboken för att få fram de här mynten när man står i kassan med en lång kö bakom sig? Inte jag i alla fall. Så de samlas på hög. Idag tog jag en titt i plånboken för att se hur många 1 och 2 centare jag fått hittills. Det kändes som "hur många som helst", men i verkligheten är det 32 cent.

Jag har lite svårt att veta vad jag ska göra av dessa mynt, för det känns lite elakt att ge dem till tiggare. Jag menar, de får en hel hög med mynt som i verkligheten väger mer än vad de är värda. Det känns inte schysst. Men det finns en tiggare jag skulle kunna tänka mig att ge dem till, för jag tror inte att han bryr sig så mycket om vad man stoppar i hinken. Nämligen den här tiggaren jag spanade in förut: