En bra start på veckan
Idag har det varit en lugn och skön dag på jobbet. Hanna och jag har planerat veckan som kommer och förberett oss för inkommande möten. Utöver det har jag läst in mig på en hel del material, bland annat landskapsregeringens EU-meddelande som sätter riktlinjerna för vilka frågor Hanna (och jag) ska fokusera på här i Bryssel. För det vore omöjligt att följa ALLTING, och dessutom irrelevant eftersom Åland inte har lagstiftningsbehörighet på alla områden. Det är intressant att läsa hur landskapsregeringen resonerar och vad de väljer som bevakningsområden.
Lunchen idag intogs på en sportsbar vid Place Lux, en sportsbar som jag faktiskt har besökt förut (under studieresan till Bryssel), tillsammans med Andreas Dahlén som tidigare varit den åländske specialrådigvaren (alltså den tjänsten Hanna nu har). Det var trevlig och vi började spåna på att eventuellt uppmärksamma Ålands demilitariseringsdag med ett seminarium, men vi får se om den idén får gehör.
Både på väg till och från jobbet promenerade jag en annan väg än den jag gick förra veckan. Det är nämligen så att Google Maps ger tre olika förslag på promenadvägar för mig. Den ena vägen gick jag första veckan, den andra vägen tar jag den här veckan och nästa vecka ska jag testa den tredje vägen. Sedan kan jag bestämma mig för vilken väg som är bäst, eller så kan jag därefter alternera mellan de olika vägarna. Spänning i vardagen kallar jag det. Eller att se mig omkring, utan risk för att tappa bort mig.
Nu ikväll har jag pratat med först Adam och sedan mamma på Skype, så nu känner jag mig riktigt upplyft och glad. Tänk vad mycket värt det är att få byta några ord med dem man älskar och som älskar en tillbaka!
Idag är jag på riktigt bra humör, förmodligen det gladaste humöret sedan jag kom hit (även om jag absolut inte varit deppig alla dagar, men jag har väl varit lite osäker på allting). Jag trivs så bra på praktiken och jag gillar (det jag har hunnit se av) staden. Det enda egentliga minuset är att Adam är så fruktansvärt långt borta, och som ni förstår i det senaste inlägget är Adam verkligen en person man vill ha nära. Han är så fantastiskt bra!
Idag får ni ingen bild alls, för jag har inte plockat fram kameran en endaste gång.
Lunchen idag intogs på en sportsbar vid Place Lux, en sportsbar som jag faktiskt har besökt förut (under studieresan till Bryssel), tillsammans med Andreas Dahlén som tidigare varit den åländske specialrådigvaren (alltså den tjänsten Hanna nu har). Det var trevlig och vi började spåna på att eventuellt uppmärksamma Ålands demilitariseringsdag med ett seminarium, men vi får se om den idén får gehör.
Både på väg till och från jobbet promenerade jag en annan väg än den jag gick förra veckan. Det är nämligen så att Google Maps ger tre olika förslag på promenadvägar för mig. Den ena vägen gick jag första veckan, den andra vägen tar jag den här veckan och nästa vecka ska jag testa den tredje vägen. Sedan kan jag bestämma mig för vilken väg som är bäst, eller så kan jag därefter alternera mellan de olika vägarna. Spänning i vardagen kallar jag det. Eller att se mig omkring, utan risk för att tappa bort mig.
Nu ikväll har jag pratat med först Adam och sedan mamma på Skype, så nu känner jag mig riktigt upplyft och glad. Tänk vad mycket värt det är att få byta några ord med dem man älskar och som älskar en tillbaka!
Idag är jag på riktigt bra humör, förmodligen det gladaste humöret sedan jag kom hit (även om jag absolut inte varit deppig alla dagar, men jag har väl varit lite osäker på allting). Jag trivs så bra på praktiken och jag gillar (det jag har hunnit se av) staden. Det enda egentliga minuset är att Adam är så fruktansvärt långt borta, och som ni förstår i det senaste inlägget är Adam verkligen en person man vill ha nära. Han är så fantastiskt bra!
Idag får ni ingen bild alls, för jag har inte plockat fram kameran en endaste gång.
Kommentarer
Trackback