Aaaaaah.


Nu minns jag varför jag älskar att träna. Under sommaren har jag varit mer än lovligt lat, det tänker jag inte sticka under stol med. Och nu när skolan har börjat och hösten närmar sig har jag tänkt "mm, jag ska börja träna. Imorgon". Vet ni bloggläsare hur många "imorgon" jag har haft senaste tiden? Haha.

Men idag kom jag mig iväg till gymmet för ett pass styrka och spinning. Tro det eller ej, men jag lyckades anpassa tyngden/svårigheten så att jag klarade mig igenom hela passet. En timme och 30 minuter. Nu känner jag, redan, hur träningsvärken kommer smygandes. Men det gör inget, för adrenalinet har pumpat genom min kropp och lär fortsätta ett tag till. Endorfiner har släppts lösa. Jag är pigg, glad och positiv. Nu gäller det bara att fortsätta komma iväg på träningspass hela hösten. Men det ska gå bra, för jag vet att ni bloggläsare stöttar mig när det är motigt. Tack för det!