Jag och Adam, båda lite trötta och sega, knallade iväg på en promenad. Båda rätt inställda på att det var 30 minuter och inte mera som gällde. En timme senare var vi innanför dörren igen. Vi hittade nämligen en stig under motorvägen, så att man kom till andra sidan. Och ni som vet var vi bor vet också att andra sidan innebär Bergianska trädgården. Så vi promenerade längs med det glittrande vattnet och tittade ömsom åt höger på vattnet, ömsom åt vänster på alla blommor och andra grönskande växter. Solen tittade fram i samma sekund som vi steg ut genom ytterdörren och när vi sedan en timme senare klev in genom ytterdörren föll några regnstänk utanför. Perfekt tajmning alltså!