Jag älskar smarta personer

Började för någon dag sedan kolla på en "ny" (för mig) serie. Criminal Minds. Och jäklar vad jag gillar den. Givetvis fångar de alltid mördaren i slutet av varje avsnitt. Men jag älskar att se smarta personer i arbete - oavsett på vilket sätt de är smarta. I Criminal Minds är de experter att göra personprofiler på mördaren och lyckas således luska ut vem denna är. Så klart är detta bara TV, så egentligen finns det knappast personer som är så här bra på att skapa sig en bild av en mördare enbart genom yttre faktorer. Men det är ändå fascinerande. Dags för ett avsnitt till.

Miami Medical

För er som, liksom jag, aldrig tröttnar på sjukhusserier:

En massa böcker

Ja, vips sa det så hade jag läst klart RINF-boken. Och då passade jag på att lägga mig på spikmattan med ljudbok i öronen. Anna Janssons Först när givaren är död. Och vips så var även den boken slut! Nu står Thomas Bodströms Idealisten på tur i iPoden. Och i vanlig bokform läser jag Janet Evanovichs åttonde bok om Stephanie Plum Svårfångat byte.

Börjar likna en besatthet, redan?

Haha, skönt att hon (hon=Lena som vann ESC) har visat bröstet någon sekund i TV och att hon avslutar med den sköna kommentaren "Berätta för mig varför det skulle vara ett problem. Min familj brukar alltid säga: Dagens tidning är morgondagens omslagspapper till fisken."

Mer bra musik

Lenas album finns här på Spotify. Det heter My Cassette Player. Lyssna!

Eurovision Song Contest 2010 - del 5

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! TYSKLAND VANN!

Eurovision Song Contest 2010 - del 4

Tyskland drar ifrån i omröstningen. Hoppas!

Eurovision Song Contest 2010 - del 3 (bidragen)

01 Azerbaijan - Bättre framförande än under semin. Dock känns den bara halvdan. Även fast det sägs att Azerbaijan har spenderat en halv förmögenhet på det här. Jag gillar skillnaden mellan verser och refränger. Men det är väl också allt jag gillar.

02 Spanien - Alldeles för ointressant inledning, trots att det snurrar runt en halv cirkus bakom honom. Och det verkar inte bli så mycket mer intressant. Inte låtmässigt. På scen händer det ju en hel del. Men nej. Låten är inte bra. Bakgrundscirkusen passar inte in. En galning sprang tydligen upp på scen under bidraget, haha, skönt. Jag missade dock det (om det nu syntes i tv?) för jag skrev ett sms till Adam. Jobbigt att multitaska!

03 Norge - Tråkig kärlekballad. Fräsch kille däremot, ser lite ut som en skådis. Rätt stämningsfullt, men passar bättre till den romantiska middagen än i ESC.

04 Moldavien - Fiol. Fungerade förra året. Saxofon, kul och passar in i låten! Helt okej låt. Känns som att den kommer spelas på klubbarna i sommar. Åtminstone i Moldavien. Men kanske en och annan gång här i Norden också! Några vinnare ikväll är de nog inte.

05 Cypern - Först och främst känns det som att det är väldigt lite med det här bidraget som har med Cypern att göra. Trist när det blir så totalt landsfrånvänt (japp, det är ett ord - enligt mig). Sångaren, från Wales (om jag minns rätt), ser ut som att han steg ut från ett 90-tals pojkband och missade att det har gått 15 år sedan den frisyren var snygg. En (kärleks)ballad av en skönsjungande, gitarrspelande ung man. Borde ju gå hem i husen. Men inte några vinnare för den skull.

06 Bosnien-Hercegovina - Jag gillar den här låten lite grann. Dock är jag förbjuden att kalla den för rock (enligt såväl min pojkvän som Markus Larsson på Aftonbladet). Men jag gillar att den har lite attityd. Dessutom har alla på scen lyckats med klädseln. Inte allt för vanligt i ESC-sammanhang. Tror ändå inte att den här låten kommer in på topp 5 ikväll. Kritisk jag känner mig mot allt och alla. Hm.

07 Belgien - En ung man med en gitarr. Känns ju jättenytänkande. Tänk om man själv hade kommit på den idén! Nåja, låten är söt och skön att lyssna på. Jag stör mig i alla fall inte på den. Dock känns killen lite mesig. Lite självkänsla och attityd hade han behövt. Kanske han kan fråga föregående land om hjälp med den saken? Oavsett kan det nog gå rätt bra för killen. Och jag har på känn att han skulle bli så lycklig att han grät en skvätt om han vann. Sådant gillar jag!

08 Serbien - Ja, man kan ju bara älska sångaren med frisyren och hela han. Haha. Det här bidraget är ju i alla fall underhållande och man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man hör/ser det. Men det är ju inte direkt något bidrag jag slänger på när jag vill lyssna på bra musik. Däremot gillar jag att det får mig att tänka på Kalle och Chokladfabriken, för det låter som att han säger "Willy Wonka".

09 Vitryssland - Robert Wells, två män och tre fjärilar. Bidraget är faktiskt väldigt, väldigt tråkigt. De borde ha gjort det till ett pampigt bidrag. Då hade det varit något annat än den långsamma - men obligatoriska - låten i valfri musikal.

10 Irland - Hon står på en pall för att verka längre. Palla skämmas för sin längd då. Det känns som att man har hört den här låten ungefär en miljon gånger förut. Möjligen var den bra de första hundra gångerna. Men nu är den väldigt lätt att koppla bort medan tankarna flyger åt annat håll. Nä, jag förstår inte ens att den här gick vidare från semin. Det känns som en Disneylåt. På gott eller ont, du bestämmer.

11 Grekland - Sommarparty anno 2000. Kommer troligen spelas på klubbar i sommar ändå. Inte så svårt att föreställa sig ett smockfullt dansgolv där alla har en hand i luften och skriker OPA, huh och HEY (lagom enkla utrom för att klara av med några promille innanför pannan)! Instrumentsekvensen i låten känns däremot helt onödig. Men vad gör man inte för att få lite variation i en annars enformig låt?

12 Storbritannien - Det känns inte riktigt som att den här låten hör hemma 2010. 1990, kanske? Låten är fylld med klyschor. Det är i alla fall en kärleksballad i upptempo och med glädje i sångarens röst. Ingen vinnarlåt, känns lite för löjlig för det. Oj, han klarade inte alls att hålla rösten i slutet.

13 Georgien - Det här är en bra låt! Verkligen bra. Och hon, sångerskan, klarar av att sjunga den. Även när det går högt bara värre. Dock har jag väldigt svårt för bakgrundsdansarna och vad sjutton de nu håller på med. Men, allt för att få en lugn låt att känns mer händelserik? Eller? Gillar sångerskans klänning. Den skulle jag ha på mig om det var någon finare fest på kommande (alltså en fest där det krävs långklänning, annars väljer jag nog något mer smickrande för min korta och aningen kompakta kropp).

14 Turkiet - Gillar den här låten! Det är inte för hårt för att passa i ESC. Inte heller för extremt så att det slår över till löjligt. Skön att lyssna på. Tittar man på tv kan man ju lätt konstatera att man enkelt får epilepsi av mindre... Delen "I can see it in your eyes, it doesn't come as an surprise..." är bäst! Kommer komma högt på rankningen ikväll!

15 Albanien - Hon ser ut som Madonna. Hon försöker (men vågar inte riktigt) klä sig som Lady Gaga. Hon sjunger som en typisk ESC-deltagare. Låten påminner om någon annan låt, kommer inte på vilken. Dock undrar jag om hennes mikrofon är för låg? Hon hörs knappt utan sina körare. Här har vi ju förövrigt fiolen igen. Återigen, fungerade förra året. Sällan samma sak fungerar två år i rad. Men framträdandet har attityd. Det känns som lite av allting och det slutar i ett helt okej bidrag.

16 Island - Direkt när jag ser henne tänker jag "åhnej, inte ett sådant här bidrag till. Jag orkar inte!!!". Sedan börjar hon sjunga och jag tänker "okej, det var inte ett Sarah Dawn Finer-bidrag. Det var ett Sarah Dawn Finer delux-bidrag. Vilket ju bara är ännu värre". Gillar inte alls.

17 Ukraina - Jag säger (ungefär) som någon på Aftonbladet sa (säkert Markus Larsson) en massa skrikande om ingenting. Söt tjej dock, ruskigt söt! Synd bara att hon skriker mer än vad hon sjunger. Om hon hade sjungit mera och hållit sig lite lägre på tonskalan så hade jag nog gillat bidraget mer.

18 Frankrike - De svenska kommentatorerna har helt rätt. Det här är ju ett aerobicspass! Hade jag vetat det hade jag sparat träningen tills nu och kört deras moves. Känns rätt trist att de kombinerar den officiella vm-låten med ESC-bidraget. På något sätt får jag känslan av att Frankrike inte bryr sig om att vinna... Fast gänget ser ut att ha grymt kul på scen. Endorfinkicken som kommer när man tränar kanske?

19 Rumänien - Jag känner bara att det här är redan gjort. Både låten och framförandet. Gillar däremot det dubbelsidiga, genomskinliga pianot! Det är ju inte en dålig låt allmänt sett. Och inte ogillar jag låten heller. Den känns bara som så väldigt mycket annat. Fast det kan gå rätt bra för bidraget ikväll. Låt oss säga att det kommer över hälften i alla fall.

20 Ryssland - Så tråkig låt. Jag får känslan av att jag en höstdag vandrar på en kullerstensgata någonstans i Ryssland. Runt mig är alla deprimerade och husen är i stort behov av en upprustning. Och här står det här bandet och försöker få ihop pengar till dagens måltid. Gatumusiker helt enkelt. Och han där som pratar emellanåt, varför? Varför?!

21 Armenien - Fin låt, bra sångröst. Ståtlig tjej! Stora bröst (känns jätterelevant, jag vet). Märkligt aprikosträd som växer upp... Kommer gå bra ikväll! Topp 5? Jag tror det. Refrängen är skön, "apricot lalallala". Jag tycker att låten fångar känslan som uppkommer när man är långt bort hemifrån och man ömsom saknar hemlandet och ömsom lever livet! Det är bra gjort.

22 Tyskland - JAAAA!!!! Låt henne vinna! Finner inga ord för hur bra jag tycker att låten är. Och tjejen känns så skön! Hon passar perfekt in i min "Bäst"-spellista på Spotify. Publiken verkar älska henne! Synd att jag har så lite pengar på kortet, annars skulle jag ha röstat ett par gånger. Men med 35 kronor kommer man inte långt... Hoppas verkligen att hon vinner! Och att hon inte blir en one hit wonder.

23 Portugal - Mina ord blir orättvist kritiska nu. Men det är för att vi har lyssnat på hundramiljoner sådana här bidrag ikväll redan. Tråkigt, förutsebart och ingen superduperbra sångröst. Ett piano, en kör och en söt tjej. Och låten har jag glömt bort om 5 minuter. Trist, men sant.

24 Israel - Jag förstår inte riktigt hur det här bidraget kan vara så hypat i förväg? Gillar hur hans ring blänker i strålkastarljuset, känns glammigt. Tycker också att det låter häftigt när han sjunger på hebreiska (har för mig att det är hebreiska och inte något annat språk). Bästa balladen ikväll, det måste jag ju ändå hålla med om. Men inte speciellt bra för den skull.

25 Danmark - Är det bara jag eller är det här den danska motsvarigheten till den svenska duon Fame? Låten har man hört förut (känns det som). Framförandet är inte heller nytt. Plus att snubben glömt uppdatera sin frisyr till något som är lite mindre 80-tal och lite mera 10-tal.

Eurovision Song Contest 2010 - del 2

Jag kollade precis klart på inför ESC-programmet på SVT. Jag slås av två saker.
1. Vad har hänt med Niklas Strömstedt? Snacka om att förstöra en potentiellt snygg äldre man. Jag syftar så klart på glasögonen.
2. Gudars vad Anna Bergendahl är glad och lycklig och tacksam. Kan hon inte visa lite, lite besvikelse? Hon måste ju ändå tycka att det är lite synd?!

Eurovision Song Contest 2010 - del 1

Okej, snart är det dags för årets händelse. I alla fall för schlagernördar. Jag är inte en schlagernörd året runt - jag är det bara några få dagar runt Eurovision Song Contest. Vem jag hejar på ikväll är väl ganska uppenbart om ni kollar inlägget en bit ner på sidan. Tyskland så klart. Älskar, älskar, älskar den låten. Hoppas hon släpper ett album, Lena. Andra bidrag som jag gillar? Nja, egentligen inte. Får återkomma senare när bidragen framförts för att säga om det finns något annat som jag gillar. För som det känns hittills har bidragen överlag en rätt låg kvalitet. Synd!

De apatiska av Gellert Tamas

Äntligen har jag läst klart boken De apatiska av Gellert Tamas. Alltså, boken är ju bra och viktig på alla sätt. Den handlar om hur vissa väldigt betydelsefulla personer i Sverige lyckades föra fram budskapet att asylsökande barn som ter sig apatiska, egentligen bara manipulerar eller är förgiftade av föräldrarna. För att de ska bli beviljade asyl. Samtidigt som Sverige i princip nekar alla asylansökningar. Hur som helst. Jag kände att det som Gellert Tamas sade på 600 sidor kunde ha sagts med ungefär en sjättedels text. Om och om igen upprepas budskapet, vilket i och för sig har en övertalande effekt. Ju fler gånger du hör en och samma sak, desto mer tror du på det. Men jag hade gärna sett att boken var lite mera koncist. Då orkar fler personer ta till sig presenterad fakta!
-
Nu ska jag läsa en fiktiv skönlitterär bok. Orkar inte vara så seriös hela tiden!

Så kan det gå

Lite trist ändå att Sverige inte gick vidare. Sverige ska ju alltid vara med, så är det bara. Tur att vi alla kan rösta på Tyskland istället. Älskar låten, precis min musikstil!

Sorgligt

Jag såg precis klart på de två sista avsnitten från Grey's Anatomy säsong 6. Tårarna bara rann! Även fast det bara är en serie känns det som att livet är så orättvist. Vem har rätt att avgöra vem som ska få leva och vem som måste dö? Ingen. Hujj, hemskt!

Wall-E

Wall-E var väldigt fin och gullig. Även fast vi såg den med ryskt tal, haha. Nu är det läggdags för oss kvällströtta.

Vardagen i slow motion

Har avverkat tre filmer idag. Flickan, Dakota Skye och Catch and Release. Tänker snart slänga igång en till. Får se vilken det blir.

Läs Karin Alfredssons böcker!

Ett kort tips: läs Karin Alfredssons böcker! Eller, åtminstone Kvinnorna på 10:e våningen. Jag har lyssnat på den som ljudbok och gillade den starkt! Nu har jag även hennes bok Klockan 21:37 som ljudbok, och ska lyssna på den inom en snar framtid. Den tredje boken (vilken egentligen är den första i denna trilogi med halvt fristående böcker) 80 grader från Varmvattnet har jag beställt som pocket, den finns nämligen inte inläst (trist!). Kortfattat handlar böckerna om Ellen som är läkare och hennes upplevelser på olika platser runtom i världen. Kvinnorna på 10:e våningen handlar om hennes tid som läkare i Vietnam, där hon upplever såväl etablerad prostitution som barnhandel.
-
Böckerna ska alltså egentligen läsas i följande ordning:
- 80 grader från Varmvattnet (Handlar om när Ellen är i Zambia)
- Kvinnorna på 10:e våningen (Handlar om när Ellen är i Vietnam)
- Klockan 21:37 (Handlar om när Ellen är i Polen).

Väldigt sugen

Jag måste säga att jag är väldigt sugen på läsplattan Adlibris Letto. Väldigt sugen. Faktiskt så sugen att jag skulle kunna klicka hem den direkt. Men samtidigt är det ju det där med att tänka på ekonomin. Jag har råd, men vill jag lägga en tredjedel av studiestödet på en pryl? Även fast jag är väldigt sugen på att äga en läsplatta. Någon som vill sponsra?
-
Nej, tänkte väl det. Om jag vill ha en får jag väl köpa den själv (någon gång)!

Bloggande i realtid: Melodifestivalen deltävling 1

Melodifestivalen efter 12 minuter: Dolph, Måns och Christine känns som en trio av jag-försöker-verka-rolig-naturligt-men-är-egentligen-jättenervös-och-har-övat-repliker-i-ett-halvår-och-spontanitet-vet-jag-inte-vad-är. Pinsamt.

Idol-Ola: Herregud, var är stylisten?! Den där frisyren borde inte vara laglig! Koreografin på scen är icke-närvarande också. Han står mest och flänger med läderjackan. Och låten kommer spelas på radion - länge. Går vidare till finalen direkt, tror jag.

Jenny Silver: Charmig dialekt. ÅHNEJ! Hon har snott Beyonces rymddräkt - och glömde sno kroppen samtidigt! Inte bra. Inte snyggt. Äh, nu missade jag hela låten för att jag började googla ifall det verkligen var Beyonce som hade den konstiga "rymddräkten" i metallic med enorma höfter och minimal midja. Hur som helst, stylisten måste vara icke-existerande i år.

Linda Pritchard: Östeuropa har ett bidrag i vår melodifestival!! Klänningen är snarlik den ovannämnda, men inte lika stel och konstig.

Pain of salvation: Bra första intryck av låten (men inte av den personliga berättelsen innan de går på scen - jag kunde bara stirra på killen med snortajta jeans och en tröja med ELVIS tryckt med stora bokstäver. Tilläggas bör att tröjan var svart och slutade mitt på magen och att under fanns en vit t-shirt som, tack och lov, täckte resten av magen). Lugn stillsam låt - ingen Melodifestivallåt alltså - med mycket känsla som förmedlas genom sångarens klara ögon. Kommer det inte något mera i låten snart? Nej. Låten dog av smärtsamt långsamt tempo utan händelser. Åker ut direkt.

Anders Ekborg: WHAT! Är det han? Hahaha. Kan han sjunga? Kan han showa? Återstår att se. Försök till italiensk skönsång. Smörigt. Känns fel. Stackars bakgrunds"dansare". De fick ta stadsteaterns kostymförråd och klä på sig bäst det gick - men vi kan väl sammanfatta det som att någon annan hade tagit de snygga kläderna före bakgrundsdansarna fick tillgång till förrådet. Nej, Anders Ekborg får nog hålla sig till skådespeleriet hädanefter. För det gör han bra i alla fall!

Jessica Andersson: Har på känn att det här blir bra. Snygg hon är! Låten påminner om någon annan, minns inte vilken. Plagiat-rykten på kommande? I did it my way - den påminner den om nu och då! Men det var nog inte den jag tänkte på, men i alla fall. Det här blir årets ballad!

Frispråkarn: Hip-hop. Spännande. Melodifestivalmaterial? Njet. Skönt gung? Ja. Nytänkande? Nej, det här låter precis som Timbuktus låtar, typ den där som går "hej och tack för kaffet". Men han är singel (låten heter så och det enda han säger typ), så satsa ni som gillar hip-hopkillar och inte bryr er allt för mycket om det yttre. Publiken gick igång på det i alla fall! Eller om det var de snygga tjejerna i tajta fodral som fick igång publiken?

Salem al Fakir: Han läspar, vad spännande. Märks det i sången måntro? Ja, det märks - men det gör det hela lite mera charmigt bara. Jag för Mika-vibbar av framträdandet. Andra chansen - här kommer en pianospelande grabb som ser lite smått galen ut när han sjunger. Men det är charmigt, tralligt och skönt som bakgrundsmusik. Jag gillar't.

Ungar som sitter framför kamerorna - ni måste inte kolla in i kameran och vinka frenetiskt inför VARJE bidrag. Det räcker med en gång och sedan kan ni berätta det för klasskompisarna. Gör ni det flera gånger blir det bara löjligt.
Vem går först till final? Ola.
Vem mera går till final? Jessica Andersson.
Vilka får en andra chans? Salem al Fakir och antingen Jenny Silver eller Linda Pritchard (bara för att söta tjejer alltid går vidare).
Melodifestivalen hittills (en timme in i programmet): programledarna är alldeles för stela och allt är för inövat. Bäst hittills var när Christine Meltzer snubblade i trappan, det var i alla fall inte planerat! Och hela showen känns stressad. Det var bara framträdande efter framträdande efter framträdande o.s.v. Känns inte som att man hinner smälta bidraget innan nästa bidrag har spelat färdigt.

Haha, schysst pausinslag. Härligt svenskt, men ändå gjort med finess.

Oj, Pain of salvation gick vidare i kvällens show. Linda Pritchard också. Salem al Fakir med. Så gjorde även Jessica Andersson. Ola med. Ja, min gissning ovan var ju rätt bra.

Flest röster, och som gick vidare till Globen direkt, fick Salem al Fakir! Min gissning föll nu med andra ord. Vad dumt det känns att han ska köra sin låt igen, eftersom han precis framförde bidraget (för drygt 15 minuter sedan).

Ojoj, Dolph kör ett framträdande!! Han sjunger nog själv, tror jag. Det låter rätt bra faktiskt! Haha. Och trummar gör han också, haha. Nej, han sjunger nog inte själv! Inte live i alla fall. Kvällens, hittills, bästa är helt klart detta galna framträdande av Dolph.

Pain of salvation kom till andra chansen. Linda Pritchard åkte ut. Ola gick direkt till Globen. Jessica Andersson till andra chansen.

Trots att Salem al Fakir fick flest röster ikväll, så fick den andra globenfinalisten - Ola - mera uppmärksamhet och det verkade helt plötsligt som att det var en mycket större och viktigare händelse. Salem al Fakir får finna sig i att vara den som smyger bakom i Olas skugga, trots att det borde vara tvärtom.

Svenska folket har, genom sina röster, skänkt över 1 miljon kronor till Radiohjälpen. Bara ikväll. Herre, vad många som måste sitta och ringa och ha sig. Själv röstar jag i princip aldrig.

Paradise Hotel

Om nu någon har missat det, så kan jag tala om att Jackie och Patrik vann. YES!
Godmorgon förresten.

Jenny S, Matilde och Åse

Idag har jag läst färdigt Denise Rudbergs "trilogi" om Jenny S, Matilde, Åse och alla härliga, konstiga människor som finns runt dem.
I första boken, Jenny S, får vi följa Jenny som blir lämnad av sambon till förmån för bästisen. Därför bestämmer hon sig för att flytta till Stockholm och får nästan direkt ett jobb på Sebastians mäklarfirma. Bostad är, trots arbetsplatsen, svårt att hitta i storstaden. Så Jenny får flytta in hos Per, som är Sebastians bror, och Bo. Ett färgstarkt homosexuellt par som älskar middagar i goda vänners sällskap. Jenny, Sebastian, Per och Bo spenderar mer och mer tid tillsammans och attraktionen mellan Jenny och Sebastian går inte att förneka. Men Jenny vill inte binda sig så nära inpå uppbrottet från sambon. Sebastians exfru Matilde figurerar ofta i bokens slut och där tar bok nummer två vid.


Matilde, andra delen i serien, kretsar kring Sebastians exfru som inte vet var hon har sig själv. Hon brinner för de gemensamma barnen och är närmast apatisk den vecka som barnen är hos Sebastian. Matilde försöker sig på att skriva en roman, vilket har varit hennes dröm under större delen av hennes liv. Tyvärr tar ångesten och nervositeten överhand och vid sin sida har hon stöd av Thomas. Thomas är en barndomsvän som har följt Matilde genom hela livet. Problemet är bara att Thomas, som är nyskild, mer än gärna skulle vara mer än vän med Matilde. Något som inte är ömsesidigt. Hopplös och ensam räddas Matilde av lillasyster Åse. Tillsammans tar de tag i sina liv och startar ett företag tillsammans.


Åse, den avslutande boken, fokuserar på den upproriska och temperamentsfulla Åse. Utan närmare eftertanke köper hon en 7 miljoners lägenhet på Östermalm, startar företaget tillsammans med systern Matilde och inleder ett förhållande med Manfred, en dokumentärfilmare som aldrig är hemma. Problemet är att Åse inte har några känslor för Manfred, men stannar ändå kvar för att inte riskera att bli sårad. När Åse blir osams med Matilde söker hon sig ut på stan för att roa sig och träffar där en av hennes klienter från företaget (inredning). Innan Åse vet ordet av befinner hon sig på landet för en jakthelg med klientens excentriska umgängeskrets. Klientens man, Otto, är farligt snygg och attraktionen Åse och Otto emellan är stark. Frågan är bara om kärleken är starkare än Åses rädsla för att såras och bådas rädsla för Ottos (snart ex)fru?

Denise Rudberg skriver med en levande känsla och som läsare är det inte svårt att förstå hur varje enskild karaktär fungerar. Det är igenkännande, hjärtligt, ledsamt och fruktansvärt roligt om vartannat. Som nybliven Stockholmare njuter jag av att lära känna staden genom målande miljöbeskrivningar och förklaringar kring varför Östermalmare är som de är. Genom att flertalet av karaktärerna i böckerna har gott om pengar förmedlar Denise även budskapet att pengar inte kan köpa lycka, men för min del var det lycka att få läsa om hur det ena fina vinet efter det andra dracks och om namedroppingen av kända kläddesigners. Det här är böcker som är härligt ytliga, men som ändå tar upp vardagsproblem. Sådana problem som alla går igenom. Det är klyschigt, det slutar precis som man trodde och det är skrivet förut. Men sättet att lätt och smidigt kasta sig från det ena till det andra utan att tappa bort läsaren, kombinerat med miljöbeskrivningar och ett väldigt korrekt språk gör att läsningen ändå känns som något utöver det vanliga. För att vara chic lit är detta bra böcker!

Betyg
Jenny S: J J J J J
Matilde: J J J J J
Åse: J J J J J

Tidigare inlägg Nyare inlägg