Böcker, böcker och åter böcker

Huvudvärken kvarstår, men den är betydligt bättre i alla fall. Just nu sitter jag och avnjuter en kopp kaffe och har precis påbörjat tredje boken i en bokserie av Denise Rudberg, Åse heter den här. Jag tror att det här inte bara är den tredje boken utan också den avslutande delen. Synd, för det är en riktigt bra och lättsmält bokserie! Jag återkommer med recension när jag har läst alla tre böckerna.
Jag konstaterade nyss att jag har 18 böcker i hyllan som väntar på att bli lästa. Därför tänker jag försöka läsa lite varje dag, för att så småningom komma igenom allihopa. Jag tycker att det allt för ofta är så att jag väljer att sitta framför datorn, kolla på en film/serie eller bara slötitta på tv när jag har lite tid över. Nu ska jag istället försöka ägna mera tid till att läsa. Problemet är bara att det inte är så superduper motiverande att sitta med näsan i en bok, när man har gjort det hela dagen. Skillnaden är bara att man bytt skolböcker mot skönlitterära böcker. Men det ordnar nog sig! Bara jag själv bestämmer mig för att läsa mera så går det bra. Jag har nämligen väldigt svårt att säga emot mig själv när jag väl bestämt mig för en sak!

Recension: Avatar

Nu har jag en hel hög med blogginlägg i huvudet. Bäst att jag börjar slå fingrarna mot tangenterna för att få ner något av det här. Vi tar ett inlägg åt gången (för annars får jag sådan beslutsångest över vilken kategori inlägget ska hamna i).

Först och främst tänkte jag utveckla morgonens fåordiga inlägg om att jag själv skulle ha gjort Avatar annorlunda. Nu säger jag inte att min idé skulle ha gått hem bättre hos allmänheten (tycks ju vara ganska svårslaget), utan jag säger bara att den skulle ha gått bättre hem hos mig. Det finns risk för att jag avslöjar något som andra kan uppfatta som värt att hemlighålla (nu syftar jag på de som inte har sett filmen och vill se den någon gång), så läs på egen risk. Plus att jag reserverar mig för eventuella fel vad gäller termer och dylikt nedan, det var lite svårt att få ordning på allt.
Filmen, Avatar, handlar om Jack, en förlamad före detta marinsoldat, som får ta över den numera avlidna broderns plats i ett mycket speciellt forskningsprojekt. Denna forskning utspelar sig på en plats som kallas Pandora, där det lever människoliknande personer/varelser (Navi). Dessa har en mycket stark emotionell koppling till naturen och är därför väldigt måna om att aldrig döda i onödan. Forskningen på Pandora har två syften, det ena är att lära känna varelserna och få förståelse för den flora och fauna som finns där. Det andra syftet är att utvinna någon väldigt dyrbar typ av sten som finns under "huvudträdet", vilket utgör centra i Navi-folkets territorium. Jack, får som del i forskningsprojektet, en egen Avatar (en kombination av människa och Navi) vilken han kan leva som under sovliknande tillstånd. När Jack är en Avatar lär han känna en av kvinnorna från Navi-folket, vilket senare är hans väg in i gemenskapen. Han lär sig allt om hur de lever och blir en av dem, men rapporterar samtidigt till forskarna som vill utvinna bergarten - vilket i slutändan får förödande konsekvenser för Navi-folket. Här är grunden till konflikten som uppstår mellan giriga människor och naturälskande Navi.

I den här konflikten uppstår ett krig utan dess like. Människorna har vapen och stridsmaskiner som är onaturliga och kraftfulla. Navi-folket har pilbågar med ett dödande gift. Väldigt många dör. Hjältarna (de flesta i alla fall) överlever. Förvånad? Nej. Här hade jag gjort en förändring, jag hade troligen för det första inte valt en så våldsam krigföring och för det andra hade jag inte låtit alla huvudpersoner överleva. Dessutom är sensmoralen av filmen att vi människor skövlar och tar för oss av naturens resurser utan att ta hänsyn till någon eller något annat. Våra behov (pengar) går före allt annat. Med utgångspunkt i sensmoralen hade jag inte, om jag skapade filmen, valt så brutal krigföring här heller. Jag hade istället försökt fokusera på att visa folket att man med sunt förnuft och med ömsesidig respekt kan nå en förståelse för varandras önskningar och på så sätt på ett fredligt vis lösa problemen. Visst, det låter kanske som en idyll. Men så hade jag valt att göra. Förutom det tyckte jag att det var väldigt fel att ge Navi-folket bättre rätt till marken. Inte för att jag anser att människorna skulle få hyvla skogen hur de ville, men för att visa att varken människor eller Navi, eller någon annan någonsin kan ha bättre rätt till något. Marken vi går och står på tillhör alla. Alla.

Så, det var ungefär mina synpunkter på filmen. Men trots att jag ogillade vissa delar av filmen, så var det en bra film som helhet. Sevärd? Ja. Tänkvärd? Nja. Värt att se i 3D? Nej, jag tyckte inte att det var så speciellt.

Betyg: J J J J J

Recension: Duplicity

Ja, filmen Duplicity klassas som crime, romance and thriller enligt imdb.com. Jag kan nog hålla med om den genreindelningen. Kanske inte thriller.. Hur som helst är jag inte helt säker på vad den handlade om - jag var på tok för trött och ofokuserad för att hänga med i allt som hände. Det var i alla fall en film som handlade om två konkurrerande företag som spionerade på varandra och snodde idéer, sedan var det ett par, Clive Owen och Julia Roberts, som spionerade åt något håll (jag är inte riktigt säker, men de två var huvudpersoner i alla fall). Det ena företaget tog fram en superprodukt som gjorde att döda hårsäckar började producera hår igen. Det andra företaget snodde idén rakt av, vilket de inte skulle ha gjort. Mer tänker jag inte avslöja.

Trots att det var en så förvirrande film (som väl framgår av mitt försök att beskriva den), så var den bra. I slutet när man förstod allt (eller åtminstone det mesta), så kände man sig precis som huvudpersonerna - lurade. Jag kan inte sätta fingret på varför jag tycker ni ska se den, men det tycker jag. Observera bara att det är en film man ser när man är pigg och orkar koncentrera sig i alla svängar hit och dit.

Recension: Harlan Coben - Den enda lögnen

Paul är en framgångsrik jurist som arbetar som distriktsåklagare och på ytan lever han ett perfekt liv. Men faktum är att Paul lever med att hans syster och tre andra ungdomar dog för många år sedan, efter detta lämnade Pauls mamma familjen och i Pauls vuxna liv dog hans fru ifrån honom. Det som upptar stor tid av Pauls tankar är att systerns lik aldrig upphittades, utan det antogs bara att hon dödats tillsammans med de andra. När det så en dag börjar dyka upp saker som pekar mot att hans syster kanske inte dog den natten, börjar Paul nysta i härvan. Samtidigt försöker han driva ett viktigt mål för en våldtagen tjej och ta hand om hans lilla dotter. Att hans avlidna frus svåger förskingrat pengar från deras gemensamma välgörenhetsfond till minne av Pauls fru, gör inte heller livet roligare. Så småningom börjar Paul få klarhet i händelseförloppet och med skickliga medarbetare lyckas de få svar på alla frågor. Samtidigt dyker Pauls ungdomskärlek upp och känslorna blossar upp. Kanske Pauls liv äntligen reds upp och gör att han kan lämna det förflutna bakom sig?
Boken är skickligt skriven, den tar två steg framåt i utredningen, för att sedan backa ett steg. Det här gör att man som läsare aldrig kan förutse om det som tycks vara något, verkligen är det. Den här spänningen gör att man bläddrar och läser sida för sida. Författaren har fått med mord, passionerad kärlek, familjeliv, rysk underrättelsetjänst, svek och drivkraften som får en person att gå över eld för att få veta sanningen. Boken rekommenderas absolut till alla, men speciellt till den som är trött på alla svenska deckare som, ärligt talat, är uppbyggda på exakt samma sätt. Den här boken ger lite mera och gör det lite bättre. Det faktum att man inte kunde säga säkert ifall systern levde eller inte före på de allra sista sidorna är ett väldigt gott omdöme, i alla fall i min mening.

På kommande

Den boken som jag läste ut igår och som jag har lovat recensera heter Den enda lögnen och är skriven av Harlan Coben. Jag kommer skriva recensionen inom de kommande dagarna - under tiden kan ni gå till affären och köpa boken. Jag rekommenderar den alltså.

Lite filmer att se eller inte se

Alltså, jag skulle kunna kopiera in exakt samma inlägg varje dag ända fram till tentan. Men det känns ju lite onödigt, så därför tänkte jag att jag inte ska skriva att jag ska plugga hela dagen. Istället tänkte jag berätta att spikmattan kan vara en av de bästa prylarna jag äger just nu. Jag tänkte också berätta att jag och Adam har hunnit kolla en del filmer på senaste tiden; Up (rekommenderar!), Observe and Report (rekommenderar inte!), The Lucky Ones (rekommenderar en bakisdag då man redan har kollat på alla romantiska komedier i hela världen), The Day the Earth Stood Still (jag varken rekommenderar eller inte, men sedan är jag ju inte speciellt road av utomjordingarna-anfaller-filmer).

Bokbeställning

Nu har jag nyss beställt skolböcker till den kommande kursen; civilrätt 1 (arbetsrätt samt familjerätt med successionsrätt) (kursen börjar om en månad, men jag är ute i god tid den här gången). Slutnotan blev 1789 sek. Då är det till och med en bok som inte fanns inne, som jag får köpa i efterhand. Okej, jag får väl lov att erkänna atat det även slank ner två böcker som kanske inte är skolrelevanta (verkligen inte). Gellerts De apatiska samt Evanovichs Svårfångat byte. Den första kan eventuellt räknas som skolrelevant, eller åtminstone inför vad-jag-nu-kommer-arbeta-med-när-jag-blivit-stor. Samhällskritisk bok som är allmännyttig.

Recension: Flickan som lekte med elden

Jaha, jag utlovade en recension på Flickan som lekte med elden. Den andra filmen baserad på Stieg Larssons trilogi om tidningen Millenium och dess spektakulära temanummer. I den andra filmen är huvudhandlingen trafficking, vilket ska publiceras i följande nummer av Millenium. Samtidigt skjuts frilansaren som stod bakom det mesta materialet inför publiceringen och hans fru som stod på randen till att doktorera med ett arbete om trafficking. Märkligt nog (för i filmen ter det sig lite märkligt) dödas även advokat Bjurman, förmyndare och förvaltare åt en av huvudpersonerna; Lisbeth Salander. Allt pekar på att det är Lisbeth som är förövaren och inom polisen finns det även en vilja att peka ut Lisbeth (detta framkommer inte så väl i filmen). Så klart är Lisbeth oskyldig, men eftersom hon är som hon är och lever (har levt) ett sådant liv som hon har så träder hon inte fram. Storyn trappas upp och Mikael Blomkvist, filmens andra huvudperson, bedriver privatspaning för att bevisa att Lisbeth är oskyldig. Det hela slutar, så klart, lyckligt.

Jag tycker att filmen tappar bort väldigt mycket av den grundläggande storyn som finns i boken. Istället ersätter man det här med brutalt och naket våld (som i filmen kan tyckas lite väl oprovocerat, igen: i boken är det bättre beskrivet). Icke förvånande slänger producenten även in en het lesbisk sexscen, som i mina ögon enbart fanns med för att sex säljer. Den spänning som byggs upp i boken när man hela tiden kan ana att Mikael Blomkvist är något stort och farligt på spåren saknas i filmen. Faktum är att de ovannämnda morden är kopplade till en av svenska statens säkerhetspolis hemligaste fall. I filmen pratar f.d. poliser och advokater bredvid mun lite för enkelt. Jag saknade helt klart spänningen som fanns i boken och som kittlade ens intresse genom att man hela tiden kände att "man" var något stort på spåren.

Av mig får filmen enbart två J av fem möjliga.
JJJJJ

Viktiga datum!

Gossip Girl - säsong 3 har redan börjat
House - säsong 6 börjar 21 september (IDAG!)
Grey's Anatomy - säsong 6 börjar 24 september
Desperate Housewives - säsong 6 börjar 27 september

Älskade, hatade serier

Nu har jag nyligen kollat klart på det första avsnittet från säsong 3 av Gossip Girl och jag måste säga att det avsnittet höll en mycket högre standard än vad något av avsnitten i säsgon 2 gjorde. Bra jobbat! Dessutom var det spännande och lockande, så där så att man garanterat kommer kolla på nästa avsnitt. Äntligen är hösten igång med alla nystarter av serier. Underbart!
P.S. Vet ni vilken serie som visar första avsnittet från säsong 6 idag?

The Sims 3

Jag funderar på att införskaffa the sims 3. Så du som har testat det - vad är bäst och sämst med the sims 3?

Elegy

Ikväll har jag kollat på en film i min ensamhet, riktigt skönt att bara koppla av och varva ner. Det blev filmen Elegy som handlade om kärlek mellan en äldre man och hans elev (på högskolenivå). Det var nog meningen att man skulle tycka att kärleken dem emellan var underbart fin, men jag tyckte att filmen var ganska dålig.


Senaste GG-avsnittet



Alltså, jag har sett avsnitt 25 på säsong 2 av Gossip girl. Men jag förstår ändå inte riktigt varför alla (Linnea, 
http://lullnea.blogspot.com/2009/05/s02e25.html och Mimi, http://letmepretend.blogspot.com/2009/05/maybe-its-all-around-to-see-if-we-try.html) är så uppspelta över det? Kan någon som har sett det förklara för mig vad som är så fantastiskt bra, och ni som inte vill veta behöver ju inte läsa kommentarerna. Okej?

The Reader



Åh, The Reader var en så fin film. Den var djup, känslosam och romantisk. Och givetvis sorglig och hoppfull. Och fantastisk och fruktansvärd.

Böcker jag vill läsa, och säkerligen ni också!

Böcker jag vill läsa inom en snar framtid (efter att jag har läst de 13 böckerna i bokhyllan):
 Illusionen om Gud, skriven av Richard Dawkins. Författaren försöker bevisa hur osannolikt det är med något som en Gud. Boken sägs innehålla mycket humor och intressant fakta. Det känns hälsosamt att läsa något som motbevisar mycket av det som vårt samhälle bygger på. Läs mer: http://bok.nu/Richard_Dawkins/Illusionen_om_Gud

 Fågeln som vrider upp världen (Haruki Murakami). En bok som beskrivs som en mörkare Alice i underlandet samtidigt som det är en hårdkokt deckare, kan inte vara annat än fantastisk. Läs mer: http://bok.nu/Haruki_Murakami/Fageln_som_vrider_upp_varlden

 Edward Finnigans upprättelse, av Roslund & Hellström. "Ett politiskt spel, men också en härva där mänskliga relationer och starka övertygelser har stor betydelse. Edward Finnigans upprättelse är en berättelse om vad strävan efter upprättelse kan göra med människor. Om vem som är offer och vem som är brottsling. Men framförallt är det en andlöst spännande och intelligent kriminalroman som engagerar och överraskar." Läs mer: http://bok.nu/Roslund_Hellstrom/Edward_Finnigans_upprattelse

 Blonde, Joyce Carol Oates, är en porträttnovell om Marilyn Monroe. Läs mer: http://bok.nu/Joyce_Carol_Oates/Blonde

Är det vår så är det vår!


Två av de bästa!

Två av mina favoritartister har släppt nya album precis i dagarna; gissa om jag är överlycklig! 



(Nu återstår det bara att lyssna på dem och konstatera att de är så bra som jag hoppats på.)

Hihi, kolla vad fint att båda två stolt poserar i röda tröjor med vita prickar!

Världens bästa serie!

Åh, ikväll har jag kollat på tre avnsitt Grey's Anatomy. Jag satt med tårar i ögonen och ett leende på läpparna hela tiden. Det händer så otroligt sorgliga saker just nu, samtidigt som det även händer så otroligt bra saker. Jag hoppas att den serien aldrig slutar produceras.



Förklara för mig.

Jag förstår inte alls Twilight-hypen. High-school kärleksdrama med inslag av vampyrer? Och att han där Edward skulle vara så snygg att alla tjejer faller för honom direkt?

Är det mig det är något fel på eller?

Dagens svåraste fråga

Gissa vad vi ska göra ikväll?



Tidigare inlägg Nyare inlägg